Blandade söndagstankar

Blandade söndagstankar

Det är ju förstås bara fredag idag, men eftersom det är en ledig klämdag efter gårdagens helgdag har jag haft en stark söndagskänsla hela dagen.

Jag är lite lagom loj efter gårdagens tillställning, men fick ändå ligga kvar i sängen till 08, så det är ingen överväldigande trötthet.

Trädgården är lite som mitt liv generellt just nu. Klickar av färgglad skönhet, och en massa ogräs och gammalt mög som behöver styras i.

Vi stod som vanligt och panikdammsög tio minuter innan gästerna (mina två kollegor och respektive) skulle komma, och jag hade inte duschat. Min optimism igår till trots.

Efter lite plock och drinkar åt vi grillad kycklingfilé och salviasalsiccia med rostad potatis, sallad och min bästa mjölkfria kompis: dragonmajonnäsen. Blir som en kall béarnaise ungefär (tittar du på innehållet i kalla färdigbéarnaiser så är många mjölkfria, och alla jag sett gjorda med vegetabilisk olja istället för smör, även om vissa har något smörinnehåll för att simulera smaken av en ”äkta” béarnaise).

Jag kör på frihand, så något recept har jag inte att bjuda på, men ungefär så här: Jag blandar ihop äggula, dijonsenap, sherryvinäger, hackad dragon i vinäger, lite torkad dragon, torkad körvel och en nypa cayennepeppar med ballongvisp på stavmixern. Tillsätter neutral rapsolja försiktigt under vispning tills det är en fast majonnäs och det känns som att det inte går i mer olja. Smaksätter med salt och vitpeppar från kvarn samt hackad färsk dragon och persilja tills det smakar som jag vill ha det. Klart!

Sedan gjorde jag ett litet avsteg från den mjölkfria kosten och åt lite av desserten: Jordgubbssviss med basilika. Receptet var med i senaste ICA-tidningen, och jag blev så sugen på att testa. De svenska jordgubbarna som finns att köpa nu är ju inte jättesöta, så det är trevligare att göra en dessert på dem än att äta dem rakt upp och ner. Resultatet blev en jättefräsch och god dessert, men det fanns ingen poäng alls med att göra de rekommenderade basilikamarängerna till – det hade varit godare med vanliga.

Kvällen förlöpte väl, med mycket skratt och skvaller med kollegorna, och en känsla av att litegrann vara tillbaka i samvaron efter mammaledigheten, även om både kollegorna och jag önskar att jag hade mer tid på kontoret. 

L lyckades jag till slut få att somna i Yoyon när varmrätten var serverad. H fick vara uppe, eftersom det tar så lång tid att natta honom. Förhoppningen var förstås att han skulle förmås att somna framför teven; men icke! Till slut kom han och kröp upp i min famn och somnade där, när klockan var efter midnatt och de sista gästerna var kvar och småpratade vid köksbordet över kaffe och grappa.

Lilla fröken L sover i soffan i en outfit jag blev särdeles nöjd med: bruna hängselbyxor i frotté från Me & I, med rött äpple och gula kantband, och en klarblå body från Petit Bateau.

Imorse vaknade L vid sjutiden, men gjorde inget nämnvärt väsen av sig förrän vid åttasnåret. Då smög jag upp och gjorde hennes frukostgröt medan jag plockade ihop en glasdisk i diskmaskinen. Först vid halv tio dök de andra två i familjen uppför trappan. 

Försökte ta en myspysig selfie med båda ungarna i soffan, och det gick …sådär. Detta är den skarpaste bilden jag fick till (utan nipple slip).

H var märkbart fortfarande trött och kröp upp i soffan för att kramas. Och kräktes plötsligt rakt ut. Han hade inte velat äta middag på kvällen, så det var mest vatten. Sedan ville han äta smörgåsar och dricka mjölk. Och kräktes igen. Ungefär samtidigt som morfar oannonserat ringde på dörren, och jag höll på att försöka flytta en sovande L från soffan till Yoyon. Pust! 

Sedan har H mått bra resten av dagen, och ätit pannkakor och smörgåsar innan han stoppades i säng tidigt. Ingen annan i familjen mår dåligt. Så det är lite oklart hur vi gör med resten av helgens planer. Vi avvaktar väl morgondagen och ser.

Lilla fröken L har precis somnat för kvällen i sin Babyzen Yoyo+ 0+, som hon gör i princip varje kväll.

Nu en liten stunds lugn och ro, kanske med lite teve, innan det är dags för den här mamman att ta kväll också.

Och imorgon är det inte måndag, utan (ytterligare en) lördag. Jag blir så dagvill dessa kortveckor och långhelger…

Just idag är jag stark

Just idag är jag stark

Vi ska ha gäster idag. Om cirka tre timmar. Men för en gångs skull har jag läget under kontroll.

Basilikamaränger till desserten svalnar i ugnen. En majonnäs med bearnaisesmaker (det mjölkfria alternativet till the real thing) väntar i kylskåpet. Lilla barnet har sovit och ätit lunch, och leker nu nöjd på golvet. Stora barnet har härjat runt, men jag lyckades natta honom för en sovstund. 

Till och med fast den lilla vaknade mitt i allt och fick hämtas ner i sovrummet. Började amma henne men var rädd att det var kört när hon betedde sig lite osaligt, och pappan dessutom drog igång gräsklipparen ute i trädgården. Men han somnade!

Nu är det bara den här röran att ta hand om.


Men jag tror det ordnar sig. Idag har jag flyt!

Skillnaden mellan första och andra barnet

Skillnaden mellan första och andra barnet

Första barnet. Päronen går indignerat runt på P.o.P. och undrar varför det inte finns omlottbodies efter storlek 68. Barnet (som närmar sig halvåret) kan ju gå sönder om de måste dra kläderna över huvudet.

Andra barnet. Efter första veckan står de och svär vid skötbordet över att det plockats fram en sån där krånglig omlottbody nu igen. Damn you, buttons, damn you.

Första barnet. Päronen undrar varför i hela världen det skulle vara någon poäng med byxblöjor. Nej, vi håller oss till de vanliga, ända tills barnet närmar sig 2 år och börjar bli svår att brotta ner på skötbordet.

Andra barnet. JAA, nu har barnet passerat sju kilo – vi köper storlek 4 så vi kan få byxblöjor! Så mycket enklare ju. (Det är också här vi erkänner att det inte var förrän vi börjat använda byxblöjor på tvååringen som vi insåg att de gick att riva upp i sidan och ta av som en vanlig blöja.)

Det återstår att se om vi kommer att vara lika irriterade på att det är svårt att hitta bodies i storlek 80 och uppåt, eller inte… jag gissar på inte…

Sexmånaderskontroll på BVC

Sexmånaderskontroll på BVC


Den här lilla bönan fick godkänt på sin 6-månaders läkarkontroll idag.

Vi fick svara på frågor om hon vände sig (Ja, hon rullar), tog upp saker (Ja), flyttade saker från ena handen till den andra (Ja), pratade (Ja, mycket, men bara vokaler än så länge), tittar efter saker som hon slängt ner på golvet (Ja, om det var en intressant sak), börjat äta (Ja). 

Hjärta och lungor avlyssnades, och fontanell och mage klämdes på, utan anmärkning. 

Hon vägde in på strax under 7,3 kilo, och är i princip på medelkurvan på vikten nu. 

Däremot blev det ingen längdmätning, så jag vet inte hur hon ligger till där, utöver att hon var nästan 63 cm sist, och håller på att växa ur det mesta i storlek 62, och har vuxit i det mesta i storlek 68. Jag mejlade dock BVC-sköterskan  i eftermiddags (vi träffade bara läkaren idag), och bokade en extra tid för mätning om ett par veckor, för annars blir det ingen mätning förrän vid åttamånaderskontrollen i augusti (då vi samtidigt ska ha treårskontroll för H 😱).

Dagen efter

Dagen efter

Godmorgon!

Här ligger jag med ena barnet på tutten och andra intrasslad i håret och känner mig rätt mör.


Gårdagens vårrus blev lyckat, med ett litet gäng från gamla ”Våga väga”-projektet på DS som jag deltog i under min första graviditet.

Eftersom jag ändå inte skulle springa packade jag med båda ungarna i Donkeyn och tog bussen fram och tillbaka till Universitetet/Stora Skuggan-området där loppet hålls.

Efter lite picknick (med H springandes omkring som en tok, ofta utom synhåll men som tur är alltid återvändande till oss på filten) bar det iväg.

Det är synd att en bara får starta i sista startgruppen ”strosa” med barnvagn, eftersom den näst sista, ”lunka”, nog har ett tempo som passar mig bättre. De första två kilometrarna var det helt tjockt och gick i total snigelfart. Jag och en tjej till med dubbelvagn fick kryssa oss fram bäst det gick. Så fort vi såg en lucka sprang vi igenom, så det blev lite av intervallträning av det hela. Och Donkeyns framhjul vobblar så fort jag springer med den lite, så jag fick samtidigt som jag sprang trycka ner handtaget så hårt jag kunde för att avlasta framhjulen. Att låsa framhjulen gick ju inte heller där mitt i smeten, när vi behövde svänga fort för att komma igenom luckorna.

Kilometer tre var lite mindre knökfull, men ändå trång. Först vid den fjärde blev det okej, för att sedan vara småtrångt igen den sista kilometern. Men i mål kom vi till slut, ganska svettiga med hänsyn till det ofrivilliga intervallspringandet.

Det gick förvånansvärt bra att ha med båda barnen. H satt snällt kvar i vagnen under båda bussresorna och under loppet, men sprang som en tok under picknicken och efter loppet. L tjöt under resan in, men blidkades av en klämmis OCH en flaska på bussen och lite tutte under picknicken. Sedan sov hon nästan hela loppet. Hon vaknade mot slutet och fick en flaska till innan vi gick mot bussen hem. På den somnade hon och sov vidare hela resan, bilturen hem (B hämtade vid stationen 22.30), sov vidare i babyskyddet i hallen tills vi gick till sängs, sov sedan i sin säng tills det var amningsdags på småtimmarna.

Idag vankas det sexmånaders läkarkontroll på BVC. Tänk att hon blir ett halvår om bara någon dryg vecka!