Jobbdagsångest

Jobbdagsångest

God morgon. Eller nåt. Här ligger jag och har besök av en inte så kär gammal vän – jobbångesten.

Något jag lidit av till och från, med början under de sju år jag slet på ett jobb med en chef som var fullblodsnarcissist. Att som ”duktig tjej” direkt från universitetet börja arbeta för någon som bara var intresserad av sin egen vinning i allt, och trampade på allt och alla i detta syfte, var liksom … inte bra. Eftersom en ”duktig tjejs” första lösning på alla problem är att prestera sig ur situationen. Vilket inte hjälper ett skvatt när en har att göra med en sjuk människa, utan bara sätter igång en destruktiv spiral där du gör mer och mer men känner dig sämre och sämre. 

Så de senaste tio åren eller så dyker den upp på småtimmarna. Ångesten. Vaknar långt före 05 och känner ett diffust obehag. Sur i magen och med svidande trötta ögon ligger jag utan att kunna somna om. Arbetsrelaterade saker går i spinn i tankarna, och jag liksom famlar och letar febrilt i minnet efter vad det är som utlöser känslan av stress. Jag har glömt något. Något borde ha gjorts. Men vad?

Går igenom dagens (och veckans och månadens) planering i huvudet och är förvisso bekymrad över hur tiden ska räcka till. Två dagar i veckan är verkligen inte nog. Men det är ingenting som borde föranleda att jag ligger vaken efter bara fyra timmars sömn. Ingenting så fundamentalt.

Jag har nog ändå relativ koll på vad som ska göras. Men den här ångesten gör ändå att tankarna snurrar och magsyran kommer krypande uppåt. Det är ändå …något. 

Likt den kemiska bakfylleångesten dyker denna objudna gäst upp och förstör min sömn. Ni vet den där en, utan att egentligen ha varit jätteberusad kvällen innan, vaknar upp med ett ryck och är säker på att en gjort bort sig kapitalt? Och hjärnan går igång på högvarv för att lokalisera vad det är som utlöser denna känsla. Vet ni så vet ni… DEN ångesten är det jag får.

Bra där, hjärnan! Det är ju SÅ konstruktivt att spendera tre timmar på diffus oro, för att sedan försöka klara av en späckad jobbdag på fyra timmars sömn… Verkligen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *