Min stora lilleman

Min stora lilleman

Den här killen är bara lite drygt tre månader från sin treårsdag.


Det är ju sinnesjukt. Och alldeles fantastiskt. 

Han är en alldeles komplett (men stundtals heeelt orimlig) liten människa nu. Han tänker och funderar och pratar och har relationer med många människor utöver oss. 

Han kan allt mer själv, men är rädd för att det ska komma spöken, monster, lejon och dinosaurier när han sover. 

Han är så snäll mot sin lillasyster; han hämtar blöjor, plockar upp tappade nappar och pratar om henne som ”min bebis”, men han får utbrott vid köksbordet varje morgon; vill ha/inte ha (samtidigt) det ena eller det andra, vill/vill inte (samtidigt) åka bil/vagn/till förskolan.

Tidigare i veckan meddelade de på förskolan att det är dags för honom att flytta upp på storbarnsavdelningen. Storbarnsavdelningen! Han ska överskolas redan om någon vecka, tillsammans med i vart fall ett par av kompisarna på den lilla ”mellanavdelningen” som ofta bryts ut från småbarnsavdelningen om dagarna. 

Tyvärr tror jag inte att de två barn han leker mest med, och pratar mest om, ska med. Men det är väl ändå bara en fråga om några månader innan de kommer efter, så det är väl kanske inget att oroa sig över? Storbarnsavdelningen gör ju mycket roligare saker, har större lokaler och leker ute i parken istället för den pyttelilla inhägnade lekplatsen på bostadsrättsföreningens innergård. De sade ju att han ska flyttas för att han visar tecken på att vara understimulerad på småbarnsavdelningen…

Så jag är lite glad och stolt och orolig och gråtmild över min stora lilleman. Inget småbarn mera…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *