Vad gör jag för fel, egentligen?

Vad gör jag för fel, egentligen?

Okej. Så… Lillan har (äntligen) börjat hänga med sin far ett par dagar i veckan. Detta har varit andra veckan. Och det går? Bara fint, tackar som frågar! Hon tycks mest ägna sig åt att sova under pappadagarna. Sova!

I tisdags hade hon somnat vid 9-tiden, nästan genast efter frukost, och i princip sovit fram till lunch. Efter lunch hade hon sovit igen, i FLERA TIMMAR!

I onsdags var jag hemma. Hon började visa trötthetstecken redan före 09. Somnade vid bröstet, men vaknade innan jag ens hunnit fundera på att lägga ner henne. Repeat. Jag ledsnade och vaggade henne i Yoyon tills hon somnade. Lååångt efter kl. 10. Plockade en diskmaskin. Började förbereda lunch. Hann inte ens klart innan hon var vaken.

Sedan var hon vaken tills det var nästan dags att hämta H på föris. Är det någon gång under dagen hon garanterat sover så är det när vi sks packa oss iväg för hämtning. Hon somnade om i vagnen på vägen, och jag tänkte att nu kommer hon att sova lääänge. Nej.

Hon vaknade till ett flertal gånger medan jag kryssade mig igenom centrum i jakt på en påskutstyrsel till H. (Det fanns inget alls, men ett par vita små kaninöron på diadem från leksaksaffären och en vit lurvjacka från  Åhléns – ”konstigt” nog behövdes strl 110-116 på min pojke som vanligen drar 98-104 när vi köpte en ”flickjacka”, och då var den ändå kort… – fick duga som påskhareutstyrsel, för det var nämligen det han ville vara)

Sedan vaknade lillasyster och gallskrek i mataffären. Det har hon gjort cirka varje gång vi handlat mat sedan hon föddes. Alltid får jag stå där i kassan och svettas medan folk tittar medlidsamt på när jag rafsar ihop mina varor i en hast.

H hade för andra gången skött sig ypperligt, stående snällt på sin ståbräda. Han hade fått en gratis barnbanan i affären och en klämmis på vägen ut. Lillasyster skrek sig genom utgången, men tystnade sedan. Då skrek H rakt ut. Korven! Vi glömde korven! Jag hade i ett svagt ögonblick sagt att han kunde få korv på vägen ut, men sedan tänkt att detta var överspelat i och med banan och klämmis. Det var det inte.

In i affären igen. Bebisen återupptar sitt skrikande. Storebror annonserar att han vill äta sin korv på stolen på ett sätt som får mig att tro – nej, veta – att ett försök att ta med korven för förtäring under hemväg skulle utlösa förnyat vrål. Så. Ett barn skriker om vi stannar inne. Det andra om vi går ut. En klassisk lose-lose, eller damned if you do, damned if you don’t.

Jag får plocka upp bebis och bolla med henne medan storebror äter korv. Är tacksam för att han äter sin korv trots gruff om att senap inte är gott (han ville själv ha det). Sedan går vi hemåt. Lillasyster sover inget mer.

På torsdagen var jag återigen hemma. Jag och B tog dock en gemensm frukost på stan innan han åkte kommunalt in till jobbet, eftersom han skulle på konsert på kvällen. Lillan somnade på väg till förskolan, sov frukosten igenom, men vaknade helt innan jag hunnit hem igen. Sov sedan inte förrän en stund i samband med hämtning. Och inget mer förrän hon somnade för natten vid 21-tiden.

Hon sover alltså jättemycket med sin pappa, men nästan inget med mig. Vad gör jag för fel?

 

2 thoughts on “Vad gör jag för fel, egentligen?

  1. Hej! Jag läste precis en artikel på http://www.rullavagn.nu om något som heter ”high need baby” och kom att tänka på dig o lilla L. Jag skulle kunna kopiera länken, men eftersom jag själv aldrig öppnar länkar som någon okänd skickar så är det bättre om du går in där o kollar själv ( om tid o lust finns vill säga)

    Och tack för en mycket trevlig blogg!

    Mvh
    Isabelle

    1. Hej Isabelle, och tack för tipset! Först satt jag och kände bara igen mig delvis i artikeln på rullavagn. Sedan klickade jag på länken till den amerikanska sidan och satt och bara nickade igenkännande hela artikeln igenom. Jo, jag kan nog konstatera att min lilla L är en ”high need baby” enligt deras definition. Vad jag sedan kan göra med den informationen är lite mer oklart, men jag väljer att ge mig själv en klapp på axeln för att jag orkar ta mig igenom detta och vara en mestadels ganska okej mamma under tiden 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *