Hemma igen

Hemma igen

Så var vi hemma för en vecka av grå vardag igen. 


Efter hemkomsten igår eftermiddag var vi bortbjudna på middag hos nästangrannarna. I vanlig ordning blev det sent, och vi insåg redan innan maten att H sannolikt inte skulle orka upp idag. 

Han går inte att få att somna där, eftersom han är så överlycklig över att få leka med sin favoritmänniska, tolvåriga J. Hon är sanslöst tålmodig med honom, fast det rimligen inte kan vara sådär jättekul för henne att behöva leka med bilar eller kolla på ”Stadens hjältar” i timmar i sträck. Klockan var efter 23 när jag lyckades få honom att somna bredvid den redan sovande L i Donkeyn.

Så jag har en ganska avslappnad hemma-med-båda-barnen-dag idag. Glor på ”Äventyr i tid och rum” med H, medan L leker på golvet. Har planterat några blommor medan L sov middag, och alla har fått lunch i magen, bestående av ris och en färdig gryta jag fyndade i frysen. En rätt behaglig slappardag, helt enkelt.

Midsommarafton spenderades på Furusunds värdshus, där vi åt sillunch, och sedan grillade själva på kvällen, då värdshusets restaurang höll stängt. 

Vi hade ett stort rum med dubbelsäng och en extrasäng (som B fick sova i), och allt var frid och fröjd utöver att L lyckades rulla av sängen två gånger på ett dygn. En gång vid klädbyte då jag vänt mig om för att ta fram nya kläder ur väskan, och B som stod bredvid inte hann fram när hon plötsligt rullade ett helt varv och ner från sängen. Och sedan en gång på natten. Sängen stod inte vid någon vägg, och var två ihopsatta enkelsängar. Så jag sov i mitten, med H på ena sidan och L på andra, eftersom hon brukar ligga stilla tätt intill mig om nätterna, och jag brukar ha en arm om henne. Men på natten kände jag plötsligt hur hon slank iväg och gled nerför sängkanten. 

Som tur var tål ju småbarn i regel dessa låga fall rätt bra. Hon grät lite av chocken, men slutade snabbt gråta när jag kramade om henne. Hon börjar röra sig snabbt nu, så det blir till att säkra upp bättre när vi sover borta. Hemma rullar hon ju bara ner i sin sidosäng om hon rullar iväg från mig. Men det har hon aldrig gjort när vi sovit, så det är ju typiskt att det blev första gången när det inte fanns en sidosäng bredvid.

På midsommardagen strövade vi runt i Furusund, åt glass och återvände till värdshuset för middag. Det var en trevlig meny, men tyvärr blev både mat och service lidande av att det var ett stort event på gång på kvällen, och det började fyllas på med folk redan under middagen. På kvällen hade de ett coverband, och vi hade inte riktigt insett vilken festkväll midsommardagen blivit. Det var så stojigt och trångt att vi drog oss tillbaka till rummet redan innan bandet börjat spela. 

Det hade ju varit trevligt att sitta uppe i sommarnatten, dricka öl och lyssna på coverband, men med ett barn sovande i vagnen och ett som helst ville springa runt bland en allt större folksamling med stigande berusningsgrad var det bara att inse att det inte var för oss, i den livsfas vi är i just nu. Så vi gick upp på rummet, kramade om våra små och somnade före midnatt. Rätt mysigt det också.

H tyckte det var jättespännande att titta på alla stora fartyg som åkte förbi nästan rakt utanför huset, det är verkligen ett jättetrångt litet sund de ska passera där, och vi räknade in nästan alla Viking Lines och Siljas fartyg, ett par från Tallink och flera stora kryssningsfartyg på tillfälligt besök i Östersjön.

Nu är det två veckor vardag kvar innan det blir dags för en kortvecka i Spanien!

Glad midsommar!

Glad midsommar!

Vi har varit iväg och turistat lite i skärgården, och firat midsommar på mysiga Furusunds värdshus.

Med hela B:s familj, plus en del annat löst folk, som sällskap, har det inte funnits tid för några uppdateringar här.

Men det har gått bra, vi har börjat få rutin på att åka iväg på små getaways med båda barnen. Mat- och sovrutiner fungerar rätt bra på bortaplan också.

Här, till exempel, sover två barn middag i sina vagnar medan vi föräldrar dricker eftermiddagsbubbel. Inga problem!

#detgårbranu

Lite jobb innan midsommar

Lite jobb innan midsommar

Idag är det B:s tur att köra tvåbarnsdag, medan jag får sitta i lugn och ro på kontoret och hämta andan. 

Nåväl, jag har förstås en del att göra, men bara att få vara i en nästan tyst miljö helt utan skötväskor, leksaker, barnvagnar, babyskydd, barnstolar och allsköns bråte på alla golv- och möbelytor är ganska lugnande för själen. 


Vi har såklart inte kommit ihåg att förbereda alla inköp inför midsommar, vilket betyder att vi behöver ge oss ut i det kaos som är en sommarstad dagen före midsommar. Den stora ICA-butiken och Systembolaget har köer genom hela lokalerna, och överallt är de vi ortsbor så kärleksfullt kallar ”badjävlarna”. De som tar alla parkeringsplatser i stan från juni till augusti, köper upp alla färskvaror i butikerna och orsakar en femtioprocentig prisökning på all mat och dryck på stan under sommaren. 

En välsignelse och en förbannelse, som så mycket annat. Välbehövligt liv och rörelse och inkomster till stadens näringsidkare, men jobbigt för oss ”lantisar” att våra annars ganska ödsliga gågator plötsligt drabbas av innerstadsträngsel.

Det återstår att se om vi lyckas inhandla någon middag idag…

Ännu en bra dag (so far)

Ännu en bra dag (so far)

Idag hade jag båda barnen hemma, eftersom H är i magsjukekarantän från förskolan. 

Någon magsjuka var det dock knappast tal om, för det enda som hände var att han kräktes tre gånger i rask följd vid frukost igår, och efter det har han varit helt pigg och kry, utan andra symtom från magen. Eftersom kvällen innan slutade i övertrötthetskaos utan middag tror jag att det är lite som sist; att han var utmattad efter dålig sömn, och bara hade vätska som skvalpade runt i magen, vilket gjorde honom illamående. Men jag följer såklart 48-timmarsregeln ändå.

Det här är sånt som en knappt törs skriva, men H har hittills aldrig varit magsjuk på riktigt. De gånger han överhuvudtaget kräkts (efter spädbarnstidens kräkinferno) före igår kan räknas på ena handens fingrar:

  • När han var ca 1,5 år kräktes han på riktigt för första gången: en plötslig spya i sängen mitt i natten, sedan allt som vanligt till nästa natt, då han kräktes en gång till.
  • En gång skickades han hem från förskolan för att han plötsligt kräkts där, men de medgav att det troligen bara var slem, eftersom han var förkyld. Inget mer hände.
  • En gång kräktes han direkt efter ankomst till förskolan en morgon. Vi hämtade honom genast, och inget mer hände.
  • En gång kräktes han precis som igår, vid frukost efter en bråkig och stökig kväll och natt, med bara vätska i magen.
  • Han blev sjösjuk och kräktes vid frukostbordet på kryssningen, efter en tidig morgon med rejäl sjögång.

Och sen igår då. Den gången jag åkte på en rejäl magsjuka smittades bara B, men inte gossen.

Så han har varit pigg och på bra humör idag. Jag plockade lite hemma medan han tittade på teve i förmiddags efter frukost, när L sov. När hon vaknat packade jag ner båda två i Donkeyn och svängde förbi kontoret för att träffa några kunder som absolut bara kunde komma idag och skriva på några papper. Det var snabbt avklarat, och sedan fick H välja var han ville äta lunch. L fick en flaska ersättning på kontoret.

Det blev hamburgare (så klart), men tack och lov finns inga snabbmatsburgare tillgängliga i centrum. Det blev kvalitetsburgare på utservering, och jag unnade mig själv ett glas (förvisso rätt usel) Zinfandel, som belöning för väl avklarad tvåbarnsdag med jobbärende.


L var mätt och nöjd, och satt i vagnen och såg på när vi åt. Sedan somnade hon.


På hemvägen kom det ett plötsligt regn, och jag blev helt dyngsur. Inte heller orkar jag någonsin släpa på Donkeyns regnskydd (måste skaffa ett par matchande kompakta universalregnskydd!). MEN, det fina i kråksången var att jag helt befogat kunde säga till H att han var tvungen att sitta still under sin filt, med suffletten helt nerdragen, för att inte bli blöt. Lätt försåtligt stack jag till honom en napp också. 

Resultatet? Hem kom jag blöt och med en blöt barnvagn. Men med två sovande barn. Jag har fått ta på mig torra myskläder, dricka kaffe och blogga lite. Dagen kunde knappast ha gått bättre.

Ikväll blir det säkert körigt med två tröttkrisande barn, men det får bli kvällens bekymmer. Nu ska jag ta en påtår och läsa trädgårdstidning alldeles för mig själv. 😀

L och närheten

L och närheten

H somnade enbart i famnen när han var bebis. Än idag måste vi ligga och krama honom, eller jag i vart fall sitta så att han kan gosa med mitt hår, för att han ska komma till ro.

L är liksom… tvärtom? När hon blir riktigt trött så måste vi lägga ner henne i vagnen för att hon ska komma till ro den där sista lilla biten. I famnen bara vrider hon sig, eller får för sig att hon ska ligga och ta och släppa tutten om och om igen. Hon somnar aldrig som en liten groda i famnen, och möjligheten till sovande-bebis-i-famnen-gos försvann samtidigt med att hon blev en stor bebis snarare än ett spädbarn. 

Det är bara om natten som hon vill gosa. Då ligger hon nära, nära och ammar. Vill helst inte sova i sin sidosäng någon längre stund. 

Om hon är lite orolig, vilket hon ofta är när hon är trött, vill hon gärna att en av oss sitter bredvid vagnen och håller ögonkontakt och har en tung hand över hennes bröstkorg tills hon somnar, men that’s it.

Ibland blir jag lite oroad och skuldtyngd över att hon inte är så närhetstörstande (längre). Tänker att vår stökiga första tid också stökat till vår anknytning. Men sen ser jag ju på henne att hon är en trygg och glad bebis, och skakar av mig dessa tankar. 

Antingen blir hon gosigare framöver, när hon inte strävar så desperat efter att få kontroll över sin kropp och behöver träna så mycket på att rulla och vrida och vända på sig. 

Eller så fungerar hon annorlunda än H på detta sätt också. Tänk att de blir så olika ändå, två bebisar med samma föräldrar?

Bara mamman är vaken…

Bara mamman är vaken…

Idag drog jag vinstlotten! Jag drog till jobbet vid kvart i åtta, och lämnade pappan med båda barnen vid frukostbordet. 

Jag rev av tre möten i rask följd, och stämde sedan av med hemmet. Där hade pappan fullt sjå med att ta hand om bebis. Och storebror, som plötsligt kräkts vid frukosten. Sedan hade han kräkts två gånger till. 

Sedan hade allt varit frid och fröjd. Så troligen ingen magsjuka, men H får helt klart vara hemma resten av veckan. Vi vill inte vara DEN familjen. Som riskerar folks midsommar genom att låta barnet gå tillbaka till förskolan innan det gått 48 timmar. Och det blir ju först en bit in på torsdag förmiddag, så det blir inget föris mer innan midsommar.

L är fortsatt hård i magen, och vare sig päron eller katrinplommonpuré verkar hjälpa. Och hon har nästan bara ro att amma på nätterna, så mer bröstmjölk är också knepigt. Hon har fått börja dricka vatten ur flaska också, men inte heller det verkar lösa problemet. 

Hon får mer och mer kroppskontroll för varje dag – sitter stadigare, rullar snabbare och kommer allt närmare att kunna krypa Tänder är nog på g också, för hon dreglar som en hund och gnager på allt. De senaste kvällarna har hon varit skrikig och inte velat komma till ro. Jag har dock inga skrupler när det gäller att få henne att sova, så jag har sänkt henne med en redig flaska ersättning två kvällar i rad. Med magen full av varm mjölk kan trött bebis inte hålla sig vaken, oavsett vad det är som oroar henne.

B har uppenbarligen somnat vid nattning av H, för han har inte synts till på tre timmar nu.

Jag har således fått en egen kväll, med Masterchef South Africa på teven (med världens creepigaste domare), kaffe och en delicatoboll. Inte dumt alls.

Tyvärr har jag fått för vana att vara uppe alldeles för sent. När barnen sällan somnat före 21 blir det så plågsamt ont om vuxentid att jag är uppe sent bara för att få lite barnfri tid. Måste försöka sova snart, annars blir det svårt att orka med en tvåbarnsdag imorgon…

Nattinatt!

50/50

50/50

Blev summan av dagen. Hälften mys och vila och olika slags arbete utfört. Hälften röv.

Tur att jag fick på pränt hur bra allt gick in förmiddags, för sen gick det mest utför. 

H är helt fruktansvärd att vara med just nu. Utan omskrivningar. Så är det. Han har börjat på stora avdelningen, och slutat sova middag. Han behöver sova middag. Men ungjäkeln är ju så förbaskat envis, och är så svår att få att sova. Om vi försöker hemma på helgen tar det minst en timme för en av oss att få honom att sova. Sedan sover han i max en timme, där vi då är knutna till hemmet mitt i helgbestyren. Inte riktigt…värt, eller vad en ska säga. Och om vi inte pallar har jag full förståelse för att förskolepersonalen inte pallar. De har ju inte bara vår unge att hantera.

Ibland somnar han vid 16-17-tiden och sover middag någon timme precis före middagen. Och blir ännu mer svårsövd på kvällen. Då det redan är tusen konflikter och någon timmes skruva-vrida-vända-sparka-stå-på-huvudet-dricka-hitta-nappen-småprata-sjunga innan han kanske kommer till ro. Eller somnar, men lätt och oroligt.

Han är trött på eftermiddagarna. Och jag blir matt efter fem minuter i hans sällskap. Han kan inte sitta still, inte lyssna, inte vara tyst, inte sluta pilla på saker och är överallt hela tiden. Jag gnäller. Tjatar. Skäller. Hela tiden. Orkar inte. Ibland tar jag till den sena eftermiddagssömnen (även om den krånglar till kvällen) bara för att jag inte står ut med honom en sekund till. Och för att lillasyster också brukar sova en stund vid den tiden. 

Idag fick han vara vaken till middagen. När den var färdiglagad ville han inte komma till bordet. Han fick ett megautbrott istället. Skrek och slogs och for runt och lät inte oss äta. Det var samtidigt dags för lillasysters sedvanliga tröttskrik före läggdags. Båda barnen ville ha mamman. Som var hungrig och trött. Att lugna en megakrisande trotsunge och en gallskrikande trött bebis samtidigt… det går bara inte. 

Vi insåg ju att det bara var att försöka få honom i säng. Efter fem turer upp och ner för trappan (måste ha mamman, måste dricka vattnet från glaset på köksbordet INTE från muggen vid sängen, måste ge den nya snuttefilten som kom med bokpaketet till lillasyster, måste ta tillbaka snuttefilten, måste vad som helst) hade han väckt lillasyster två gånger. Jag fick honom lugn till slut efter att ha stängt in honom i hans säng genom att ligga i vägen och hindra ytterligare rymningar och bestämt konstatera att han inte skulle komma ur sängen mer ikväll, och börja berätta om hur det var när han låg i magen och när han var bebis. Han började snart klippa med ögonen, och somnade.

Lillasyster skrek sig röd däruppe under tiden, för pappa var tydligen inte rätt person att natta henne idag. Sen upp och försöka hantera en övertrött bebis, som somnat och väckts av storebror även vid sovstunden på eftermiddagen. Vid 21 sov de båda övertrötta barnen, efter två timmars kamp.

Urvriden trasa är bara förnamnet. Imorgon kommer H garanterat att vara trött på morgonen (igen) och inte vilja gå upp/äta frukost/gå till förskolan. Vi måste vända detta på något sätt.

Kanske måste vi försöka få H att somna en stund direkt efter hämtning. Om det ens går. Eller bara få honom i säng tidigare. Även om det betyder att han inte får middag, utan typ bara mackor. För vi hinner bara inte äta middag före 18.30, och att hinna laga en speciell middag till honom med L att ta hand om… det är inte troligt att det skulle gå. 

Jag saknar tiderna på den gamla förskolan, då ungarna fick frukost vid drop in mellan 8 och 8.30. Bara att dra på kläderna på yrvaken unge och gå. Nu måste vi gå upp tidigare och släpa upp en trött unge och lägga en timme på att kanske få i honom lite frukost. En massa bråk och tjat och stress. Varje morgon. Ingen vill egentligen äta frukost hemma – jag och B har alltid ätit frukost på jobbet tidigare. Men på nya förskolan är frukost typ 07.00 eller 07.30, och jag tror inte ens vi föräldralediga 30-timmare får ha ungarna på förskolan så tidigt ens om vi ville.

Jaja, nu har han i alla fall snart sommarlov, och vi får försöka ordna upp rutinerna på något bra sätt sen…