Nästa uppvaknande…

Nästa uppvaknande…

Här kommer del 2 i den rafflande följetongen ”En höggravids nattliga liv och leverne”. Klockan är kvart i tre, och det är dags för nattens andra kiss-/vatten-/novaluzidpaus.

Drygt två timmar har förflutit sedan det förra uppvaknandet. Knyttet sover den här gången, men jag är desto vaknare. Varm och svettig, också.

Efter att ha nått 4-5 timmars sömn på en natt är det bara business as usual att jag ligger vaken ett par timmar eller så. Inga listor kvar att skriva har jag heller, så det blir väl till att komma ikapp med bloggläsande (jag sparar det till nätterna nu) följt av lite Farm Heroes Saga.

De nätter jag fått lite mer sammanhängande sömn denna vecka har jag (efter lite gammal hederlig natta-barnet-sömn – min nattningsteknik just nu är att tråka ut barnet genom att själv somna först) hållit mig vaken till 01, vartefter jag faktiskt sovit till 06.30, då klockan ringer. Då brukar det bara bli någon zombiekisspaus mitt i, då jag knappt vaknar.

På återseende!

Jobbfredag

Jobbfredag

Nejdå, här har inget hänt utöver att jag haft en riktigt körig jobbdag.

Som en riktigt fredagstrött småbarnsfamilj firade vi sedan fredag med en kort matvaruhandling följt av pizzahämtning följt av Idol-tittande i tevesoffan.

Mest väntade vi på att framträdandena skulle vara klara, så att vi alla tre kunde drösa i säng gemensamt. Att vara vakna genom TV4:s knasiga ”vi-sätter-detta-mitt-i-andra-program-för-att-vi-kan-och-dessutom-skiter-i-våra-tittares-teveupplevelse”-nyheter med örtielvatusen reklampauser? Nej, det händer bara inte!

Nu har jag vaknat till för nattens första kiss-/novaluzid-/vattenpaus, men ska genast försöka somna om. Men Knyttet verkar i allra högsta grad vaken för tillfället, så det kanske dröjer.

Godnatt!

Ny vecka, 38+0

Ny vecka, 38+0

Blir detta den näst sista veckouppdateringen, tro? Vecka 39, den näst sista graviditetsveckan om en räknar med att Knyttet föds senast på BF. Med H gick jag en dag in i vecka 41, eftersom han föddes dagen efter BF. Det kan förstås bli den sista veckouppdateringen också (GULP!), men jag hoppas som sagt att Knyttet håller sig på plats i vart fall tills fredag kväll nästa vecka. Knyttet är 95 % färdigbakad.

En av gravidapparna föreslår att jag nu ska bestämma mig för att jag är klar att föda mitt barn. Nej, se det blir det då rakt inget av med ännu! Jag är INTE klar. Med H tror jag nämligen att en avgörande faktor för förlossningsstarten var just det att jag slappnade av och gjorde mig mentalt redo att föda. Öppnade mig för tanken, liksom.

Jag hade ju planerat att jobba till fredagen, två dagar före BF, och det var det enda som fanns i mitt sinne då. På lördagen hade vi gäster hemma, och det var mitt fokus den dagen. På söndagen var det BF, och först då gick jag in i ”nu-väntar-jag-bara-på-bebis-läget”. Och på måndagen var det den första vardagen då jag släppt jobbet, bara vaknade och drack kaffe i fåtöljen, kände mig sömning igen och somnade i soffan. Och vaknade av de första värkarna strax före kl. 13! Så litegrann tror jag att mammans kropp också kan signalera till barnet när det är läge att komma, och inte. Ungefär som när en förkylning inte bryter ut för att en inte har tid.

Min kropp verkar för övrigt ha motat den annalkande förkylningen i grind, för nu mår jag helt okej utöver lite, lite rossel och ont i halsen. Risken finns förstås att både förkylning och bebis vill komma när jag slappnar av om en dryg vecka dock…

Den senaste veckan har varit ganska bra, utöver dagen med de fruktansvärda skruvstädssammandragningarna. Jag får nervsmärtor i överlåret och ont i svanskotan och magen när jag går längre än någon kilometer, och står still längre än 5-10 minuter. Jag tar skjuts till och från jobbet när jag har möjlighet, och det är väldigt tungt att stå i köket och laga mat. Men jag känner mig ändå lite lättare och smidigare än vad jag gjort tidigare. Har inga problem att sitta på min kontorsstol, och kan ligga bekvämt i sängen. Halsbrännan är vedervärdig, men går bra att medicinera med Novaluzid.

Sömnen är upphackad, och jag sover ofta först någon timme vid nattning av H, sedan är jag vaken ett par timmar, sedan sover jag kanske fyra timmar innan jag är vaken ett par timmar och sedan sover någon timme till innan klockan ringer. Men hormonerna är nog redan på plats, för jag känner mig piggare än på länge, och är full av rastlös och lite irriterad energi. Tålamodet är kort, och jag är generellt lite hetsig i humöret.

Knyttet samlar på sig energi till förlossningen och de första levnadsdygnen. Jag gör nog detsamma. Jag vill mest bara äta ”korvkioskmat”, typ hamburgare (inte burgarkedjornas, det ska vara gatuköksvarianten) och tunnbrödsrulle med grillad korv. Synd bara att de klassiska gatuköken nästan är utdöda, och har blivit thaikioskar nästan allihopa, det är inte lätt att hitta en ”korvmoj” ens här i småstaden.

Knyttet är omkring 50 cm lång och väger cirka 3,2-3,4 kg, och simmar i ungefär en liter fostervatten. En av apparna påminner om vikten av att känna rörelser varje dag. Och det gör jag ju, även om Knyttet fortsätter att vara helt oberäknelig och varva väldigt lugna dagar med dagar fulla av discodans. Igår kväll/natt hade hen ett riktigt party i magen medan jag packade klart och dokumenterade förlossningspackningen. Hela magen hoppade. Det känns verkligen att hen tar upp allt utrymme nu, med tryck neråt underlivet samtidigt som det pressar upp ordentligt mot revbenen när hen sträcker på sig.

Annars finns inte mycket att säga om Knyttet nu, enligt apparna. Hen är färdig och klar, och alla organ är färdigutvecklade. Det är bara för mamman att invänta födseln (och hålla kolla på fosterrörelser och eventuella tecken på havandeskapsförgiftning)…

Jag har ännu inga tecken på att något skulle vara på gång. Ibland på kvällarna värker det lite ner mot underlivet, och jag tänker att jag kanske har börjat öppna mig lite. Det kan en ju som omföderska dock börja göra flera veckor innan förlossningen. Men jag känner ingenting som jag skulle karaktärisera som förvärkar.

Det är förstås svårt att liksom särskilja de olika smärtorna som jag minns som en enda övermäktig urkraft från min första förlossning. Men nu när jag börjar känna av olika ”delsmärtor” separat skulle jag säga att förlossningssmärtan (under öppningfasen, före krystningsskedet) förra gången var tredelad:

  • Dels själva ”sammandragningarna”, en överrumplade känsla av att hela mag-/ryggpartiet klämdes som i ett skruvstäd, och att det var svårt att röra mig.
  • Sedan ”värkarna”, som väldigt kraftig mensvärk som kom och gick i vågor i nedre delen av ryggen och magen, molande men diffust belägen i rygg och mage.
  • Slutligen ”öppningssmärtan” som kändes inuti underlivet när livmoderhalsen öppnades, en kraftig molande värk som var väldigt koncentrerad till ett specifikt ställe inuti. Varje ”värk” kulminerade i kraftig öppningssmärta.

Jag har ju nu vid ett tillfälle veckan som gått drabbats av sammandragningar som var lika kraftiga som vid förlossningen med H, men utan värk- och öppningsssmärta. Och det jag känner på kvällarna känns lite som öppningssmärtan, men mildare och utan sammandragningar och värkar som går i vågor. Just värkar som kommer och går har jag inte haft en tillstymmelse till ännu. Men med H hade jag inga förvarningar alls om att något var på gång förrän den lilla, lilla antydan till ”mensvärk” jag kände tidigt på morgonen dagen då han sedan föddes.

Med H hade jag däremot kokosnöt-mellan-benen-känsla den sista tiden (En vecka före? Två? Jag minns inte.) vilket jag inte alls har nu. Förmodligen för att Knyttet inte är fixerad.

Och vad mer? Jo, jag är EEHENOORM!

2c4b9b00-3364-453d-ae2a-08b191f9e060

Helt klotrund. Men har bara gått upp ett par-tre kilo totalt under graviditeten. Fråga inte hur det gått till, och hur det kan gå ihop med hur enorm min mage är… Alla, och jag menar verkligen alla, känner sig helt bekväma med att kommentera magen. ”JÄVLAR, vad tjock du är nu!”, ”Du ser verkligen sprickfärdig ut!” och liknande kommentarer bara flyger ur munnen på mer eller mindre bekanta och helt obekanta. Men jag tar verkligen inte illa upp av sådana kommentarer, de är ju helt sanna, och jag blir själv förbluffad ibland när jag ser min egen spegelbild. Nu kan jag nog inte bli större? Magen kliar som tusan på morgnarna nu när huden börjar bli spänd som ett trumskinn, men jag smörjer den med lite olja så blir det bättre. Jag har massor av gamla blekta bristningar, och på ett ställe på ena sidan magen ser det ut som att det kanske är på väg att dyka upp några nya. Men det stör mig faktiskt inte så mycket.

Ja, det blev en lång veckouppdatering, detta, även om inget speciellt händer nu med Knyttets utveckling, och graviditeten nästan nått sitt slut.

Packat och klart!

Packat och klart!

Nu är min förlossningspackning äntligen helt klar. ”BB-väskan” består av tre kollin: en necessär, en ryggsäck och en större tygkasse.

849434fb-198d-42af-889c-6e9534c06319

Necessären rymmer följande:

  • Schampo, balsam och duschcreme. Ekologiskt och parfymfritt från Urtekram.
  • Bodylotion, dagcreme och deodorant. Även detta ekologiskt och parfymfritt från Urtekram.
  • Oparfymerad arganolja till mitt hår, samt reseborsten från Tangle Teezer.
  • Ny tandborste och tandkräm.
  • Parfymfri babyolja från Sebamed.
  • Parfymfri Lypsyl.
  • Multi-Gyn kompresser.
  • Endagslinser
  • Hårsnoddar

034e3523-ed1e-43c7-9500-42025b3302df

I ryggsäcken finns, till mamman:

  • Två lite tunnare lösa koftor
  • Två par pyjamasbyxor
  • Tre amningstoppar
  • Fyra par strumpor (kompenserar lite för sist, då jag helt glömt att packa strumpor)
  • Tre gravidtrosor, en storlek mindre än de jag har nu
  • Två amningsbehåar (helt i tyg, inga bågar eller formpressade kupor, ”omlottmodell”)
  • Ett par tofflor
  • Mobil-/ipadladdare

Och till Knyttet:

  • Tre outfits med body, byxor, strumpor och mössa
  • Två pyjamasar
  • Extra uppsättning strumpor, mössa och små vantar
  • En fleeceoverall

096f7e8e-3280-45a1-b552-f8d74f839b62

Tygkassen med de större sakerna innehåller:

  • Amningskudde. Jag bestämde mig till slut för min allra äldsta från Rätt start. Eftersom den är hög och fast och fungerar bra när bebis är liten. Favoritkudden Doomoo Softy är nog lite i lägsta och mjukaste laget för en nyfödd, och dess storebror Buddy, som jag köpt nu under graviditeten och använt som gravidkudde, tycker jag faktiskt också är lite för dåligt stoppad och slapp för att få tillräckligt stöd för en nyfödd.
  • Hybridbärsjalen från Ergobaby. Tänker mig att det nog är lättare att få till måltiderna på patienthotellet med Knyttet på magen än i en plastbalja. Och kanske blir den där andra knölstökiga, långa natten lättare för oss båda om jag kan bära hud mot hud istället för att kånka på arg liten goblin i armarna.
  • Virkad filt med mormorsrutor och en vit mjuk gallerfilt. För att mys.
  • Babynest. Köpte en budgetvariant från Carena. Tyget går bara att handtvätta och madrassen känns hård, så får kanske uppgradera till något bättre om vi blir till att använda babynest även hemma sedan. Jag hade aldrig något till H, men vet att jag önskade att jag haft ett just till BB-nätterna.

Ja, det var det. B får packa åt sig själv, och ha en väska stående i bilen. Påsen med amningskudde m.m. får också stå i bilen. Den innehåller ju saker som behövs först i efterhand, och OM någon annan skulle få skjutsa mig in, och B skulle missa hela eventet, så gör det inget att de kommer lite sent. Ryggsäcken och necessären får stå hemma i hallen. Förhoppningsvis hinns det med att plocka upp dem även om jag skulle vara på jobbet när det hela drar igång.

H:s väska är dock inte packad ännu, det får bli morgondagens projekt.

Jag känner mig bättre förberedd denna gång – det hjälper ju en del att redan ha gjort det hela en gång och veta hur allt går till.

Två veckor kvar till BF!

Två veckor kvar till BF!

Idag är jag i v 37+6, och det är alltså prick två veckor kvar till den där magiska beräknade födelsedagen. I mitt huvud räknar jag med en vecka till som relativt ”safe”, och har saker inplanerade på jobbet. Men därefter börjar det brännas…

Onsdagen om en vecka är ”min” dag för inskolning på nya förskolan. Det vill jag såklart inte missa – det känns väldigt viktigt att ha varit med en dag för att uppleva de dagliga rutinerna och träffa pedagogerna och di andra småttingarna. Torsdagen har jag mitt sista (?) BM-besök. Fredag eftermiddag ska jag och kollegan åka och kompletteringshandla till kontoret på Ikea. Småpryttlarna och lull-lullet som inte hanns med sist. Därefter är kalendern tom, och Knyttet får göra entré när hen vill. Når vi fram dit, till kvällen 39+1, månntro? Dagen som var BF enligt sista mens…

Det enda en kan veta nästan säkert är att Knyttet nu kommer att födas någon gång inom de närmsta fyra veckorna. Hen har ju bevisligen inte kommit förr, och mer än två veckor får en inte gå över. Mest sannolikt är att hen föds inom de närmsta tre veckorna.

De stora frågorna är om mina nya glasögon eller bebis kommer först. Om storpacket Novaluzid eller graviditeten tar slut först.

Förberedelserna är någorlunda under kontroll. Necessären är färdigpackad. Den stora kassen med babynest, amningskudde, bärsjal och bebisfiltar likaså. Min väska saknar några amningstoppar som förhoppningsvis kommer på posten idag.

693e1ffb-fbfe-4eb3-b1b1-d900cd28d0f2
Det första kollit står färdigpackat i hallen: amningskudde, babynest, en virkad filt med mormorsrutor, en vit gallerfilt och bärsjalen, Ergobaby hybridsjal. Lillkissen Kajsa får inte följa med till förlossningen. Samt omotiverad bild på helgens födelsedagsblomster.

Hemma ska vi i helgen försöka packa upp det allra sista från flytten – B:s kontorsgrejor samt lite böcker. Och julsakerna då, förstås, det är ju redan advent! Sovrummet, H:s anslutande lilla sovkammare och en suite-badrummet ska storstädas, och skötbord och babysäng installeras.

Ny bilstol till H måste monteras i B:s bil, och en ny beställas till morfars bil. (Stryk detta, jag beställde just en Axkid Wolmax från köpbarnvagn.se för det nedsatta priset 1995 kr, som med lite bonuscheckar blev drygt 1600 kr. Den är liten, plusgodkänd och ska passa på samtliga platser både i B:s BMW och morfars VW. Saker en gör när en är höggravid och ligger vaken sedan 03…) Babyskyddet ska få tillbaka sin klädsel, som jag tvättat.

Barnvagnarna ska fixas med liggdelar. Det blir syskonvagnen Thule Urban Glide 2 som ska förses med liggdel, åkpåsar och få däcken pumpade. Och vår gamla trotjänare Bugaboo Buffalo som ska bli liggvagn igen, och få en ståbräda monterad.  Vi har ju ingen syskonvagn som fungerar för kollektivtrafik/inne i affärer och andra trängre miljöer, så jag ber en liten bön för att H är redo för ståbräda. Thulen är ju enorm, men nog ändå perfekt för förskolelämningarna och de långpromenader jag hoppas ägna mig åt under mina föräldralediga dagar i vinter. Vår MB Terrain ska få ett nytt däck och förberedas för att vara H:s vagn för singelbruk.

Sen är det bara H:s väska kvar att packa. Någon liten leksak som överraskning ska inhandlas till den.

Sedan är det endast och enbart jobb och inskolning kvar att fokusera på fram till Knyttets ankomst!

Min 2-åring har slutat sova middag :-/

Min 2-åring har slutat sova middag :-/

Vi får nog officiellt ge upp om att få H att sova middag mer. Han vill helt enkelt inte längre, och den tid det tar att tvinga honom till sömns är alldeles för lång för att det ska vara ”värt det”, och gör att middagssömnen ändå blir för sent på dagen.

Det har ju varit bökigt ett tag, och under perioden med vattkoppor sov han bara middag någon enstaka gång under hela tiden han var hemma. Sedan dess har han inte velat sova under vilan på förskolan heller. Och, visst, han orkar ju med i princip hela dagarna utan att krisa alltför mycket. Kvällarna hemma blir dock en prövning, eftersom vi har svårt att få middagen klar tidigare än halv sju-sju, och det blir vissa dagar helt klart för sent för lilleman, med stora utbrott vid matbordet som följd. Eftersom han redan innan har varit svår att få upp så tidigt som vid sju på morgonen känns det som att vi måste försöka få honom i säng tidigare om kvällarna för att den uteblivna sovstunden någorlunda ska kunna kompenseras.

Jag hade helt klart hoppats att han skulle fortsätta sova middag i något år till. I ärlighetens namn mest för att själv få en andningspaus på dagen, eller en sovstund nu när jag är gravid och själv tar varje chans jag får att blunda en stund. Han brukar bli märkbart trött och sömning i vart fall någon gång under dagen, och föreslår till och med själv ibland att det är dags att gå och sova. Väl till sängs vill han dock mest ”titta padda” eller läsa bok. Ibland ligger han och nästan-nästan-nästan sover. Men så drar han igång igen, och det är kört.

De gånger han somnat de senaste veckorna har varit när vi åkt någonstans med bilen (eller buss) under den mest akuta trötthetsperioden. Ett par gånger även i vagnen. Igår när han var hemma och vårdade sjuk far sov han plötsligt nästan två timmar i soffan under seneftermiddagen/kvällen. Men en organiserad middagslur verkar helt enkelt inte stå på hans schema längre.

Det är nog bara att gilla läget, och försöka anpassa våra kvällar på något sätt så att han i vart fall kan komma i säng senast vid sjutiden.

Hej då egentiden mitt på dagen! Det var kul så länge det varade…

Förkyld? Och brunchbesvikelse.

Förkyld? Och brunchbesvikelse.

B började känna sig krasslig i söndags kväll, och var hemma igår med lite oklara förkylningstendenser. H blev hemma med, såklart, eftersom han då saknade skjuts till föris. Han hostar lite också, så det var kanske lika bra. Och nu har jag vaknat med huvudvärk och en ömmande halsmandel.

Det blev ju inget med föraningen om ont i halsen förra veckan, men risken är att basiluskerna hängt kvar i kroppen… Jag får panik för JAG HAR INTE TID MED DETTA! Jag ska föda barn om cirkus två veckor, och har mycket kvar att styra i på jobbet, även om förberedelserna hemma faktiskt börjar kännas någorlunda under kontroll.

I normala fall brukar min kropp på ren vilja liksom skjuta upp förkylningar när jag inte har tid, för att de sedan slår till med full kraft när jag slappnar av lite. Jag är blir sällan sjuk, men när jag blir det är det oftast på helger, storhelger och semestrar, när en liksom går ner i varv lite. Får se var detta slutar, immunförsvaret sägs ju vara sämre när en är gravid… Det här med sjukdomar var en aspekt som saknades under förra graviditeten, med ett augustibarn.

Och annars? Vi var på den hett efterlängtade brunchen på Berns asiatiska i söndags eftermiddag. (Två barnfria utemåltider samma vecka!) Sushibordet var lika fantastiskt som vanligt, och jag åt drivor av sashimi på lax och pilgrimsmussla. Jag vågade mig på ett par ostron från salladsbordet också, men tyvärr hade de bytt toppingen på dem till något helt opassande sötstarkt och ketchupaktigt istället för den tidigare lök- och tomatvinägretten. Ingen höjdare tyvärr.

Och hela salladsbordet var utbytt och försämrat så att inget alls gott längre fanns kvar. Den tidigare fantastiska asiatiska caesarsalladen med tzay och ris-/räkchips hade besudlats med friterade fläsksvålar istället. Urk! Tomat-/myntasalladen var borta, och den lite kryddiga wokade salladen med cashewnötter likaså. Varmrättsbuffén vet jag inte hur den stod sig mot förr, för jag har som långtida återkommande besökare lärt mig att det är sushi- och salladsbordet som gäller (gällde).

Det största övertrampet (vi snackar göra-slut-nivå här) var dock att citrongräs-crème bruléen var borttagen från dessertbordet! Denna ljuvliga anrättning som varit en symbol för hela brunchen, och som efter att en ätit sig stoppmätt efterlämnade en god och fräsch citrussmak i gommen hela resten av dagen. Borta! Ersatt av en chokladbrulée. WTF!!! Denna brunch som varit min stående och återkommande lyx i livet. Pajad. Känner mig sorgsen.

Igår blev vi så slutligen också med anställd på jobbet. Det känns bara så bra! Äntligen lite avlastning med telefon och annat, och vi slipper den dyra och dåliga externa växeltjänsten som vi fått så mycket klagomål om. Och ytterligare en vän att hänga med om dagarna, icke att förglömma!

Jag lyckades få en tid hos optikern igår också, och har beställt ett par nya glasögon. Leverans om 10-14 dagar, undrar just om Knyttet eller brillorna kommer först?