Som en tickande bomb

Som en tickande bomb

Så känner jag mig. En sådan där serietidningsvariant – ett runt klot med brinnande stubin, som kan brisera närsomhelst.

Jag kan inte minnas att jag alls hade den känslan när jag väntade H. Som förstföderska kändes det så självklart att en skulle gå minst tiden ut, och förmodligen lite på övertid också.  Sedan hade jag inte flyttats mer än ett par dagar från sista-mens-datumet, så det var inte lika mycket av en osäkerhet kring om BF verkligen stämde, heller.

Nu känner jag mig lite …otrygg, eller vad jag ska kalla känslan av att inte ha någon kontroll alls över den kommande veckan eller så. Kanske hinner jag gå till jobbet och göra klart allt, se till att H blir ordentligt inskolad på nya förskolan. Till och med gå hemma ett par dagar och ta avslappnande bad och smeta in fejset med lermasker? Eller så kanske det smäller till inatt, och vi får ringa in morfar i panik. Ska han då skola in H på förskolan? Vad händer med det gytter av lösa trådar jag lämnar efter mig på kontoret?

Tankarna är många, och varje liten smärtkänning får mig att haja till. När jag skulle natta H fick jag plötsligt känslan av att något rann ur underlivet, lite som vid mens, men kunde varken märka av flytningar eller annan vätska vid toalettbesök.  Tänk om vattnet skulle gå nu?

Jag tänker mycket på statistiken. Det där som sägs att första barnet ofta kommer några dagar senare, och nästa några dagar tidigare. Tidigare än BF? Eller tidigare än första barnet? Och hur kan skillnaden i flytt av BF efter ultraljud kontra sista mens spela in?

H kom på BF+1. Om Knyttet skulle göra detsamma blir det först på torsdag nästa vecka. Räknar man 2-3 dagar tidigare som andra-barnet-faktor från när H kom så pratar vi måndag-tisdag. Eller 2-3 dagar före BF. Då har vi söndag-måndag.

H kom på sista-mens-BF+3. Då pratar vi måndag om Knyttet gör detsamma. Och en andra barnet-faktor från H:s ankomst på 2-3 dagar ger fredag-lördag. Eller 2-3 dagar före ursprungligt BF? Då är det imorgon eller på onsdag!

Jodå, jag vet att det aldrig går att veta exakt i förväg,  och att bebis kommer när bebis kommer, och there’s not a damn thing I can do about that.  Men det hindrar inte tankarna från att mala och mala.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *