Ny vecka, 36+0

Ny vecka, 36+0

Ja, jäklars vad det går undan nu! Redan framme vid den 37:e graviditetsveckan, och det är  – på riktigt! – inte långt kvar tills det är dags. Drygt 90 % av graviditeten är avklarad.

Efter den här veckan räknas Knyttet till och med som officiellt färdigbakad och redo att födas. Men här ska minsann inte födas flera veckor innan BF, det har jag inte tid med! Så det så.

Veckan som varit har jag mått bra. Det enda graviditetsrelaterade som överhuvudtaget stört mig har varit riktigt jobbig halsbränna och brännande nervsmärta i överlåret precis nedanför vänstra ljumsken/höften, som dykt upp främst när jag stått länge eller när jag haft trosor som haft en kant som tryckt det allra minsta över ljumsken. Annars har jag fortsatt att känna mig bedrägligt lätt och smidig, förutom när jag ska resa mig ur soffan, sängen eller vissa stolar. Ibland får jag till och med för mig att magen är ganska liten. Tills jag ser mig själv i spegeln…

Jag tycker till och med att jag sover bättre än för några veckor sedan. Vaknar inte lika ofta för att kissa, och har inga problem att hitta en bekväm sovställning. Det är fortfarande mest på vänster sida, lite övertippad mot magläge och med en stor gravid-/amningskudde mellan benen och framför magen som gäller. Jag känner inte direkt av några förvärkar eller sammandragningar att tala om – någon enstaka ilning och ibland en känsla av tryck som ett brett band längst ner ovanför ljumskarna, bara.

Knyttet börjar verkligen närma sig färdigbakad storlek, och väger någonstans mellan 2,75 och 3,0 kg, med en längd om ca 46-48 cm. En app säger just att pojkar brukar väga mer än flickor, och andra barnet mer än första, så det är kanske en liten tjej därinne, om uppskattningen vid TUL stämde.

Alla system är i princip färdigutvecklade och fungerande, utom matsmältningssystemet som kommer att mogna först efter att Knyttet fötts och börjat inta föda. Hen håller dock fortfarande på att samla på sig mekonium till de där första blöjladdningarna med segt, svart guck. Mestadels genom att inta det lanugohår och fosterfett som hen fällt ut i fostervattnet (eeeew ändå…)

Det kan hända att barnet fixerar sig nu, men det är inte alls säkert nu när jag är omföderska. H låg (enligt BM) så fint fixerad många långa veckor före BF, för att sedan vara fullt rörlig och långt uppe i bäckenet när det väl var dags, så det kan ju bli hursomhelst, det där. Att Knyttet har flyttat sig mycket längre ner är dock uppenbart med hänsyn till min ökade känsla av komfort och smidighet. Än så länge tycker jag inte att det orsakat några jätteskillnader i trycket nere i bäckenet, heller, eller ens ökad kissnödighet.

img_1712

I brist på lämplig spegel för magselfies får det bli en liten sittande magbild tagen med framkameran på mobilen. Kaggen i vecka 36+0. Inte så liten som den känns.

Knyttet var oroväckande lugn ett par dagar i början av veckan som gick, men har tagit igen det sedan genom att rumstera omkring och böka rätt ordenligt. Det gillar jag! Det är inte så mycket sparkar längre, utan mera krängningar med kroppen och lite krafsande nästan nere i ljumsken. Jag tror att fötterna ligger mer uppåt än ute till höger nu, för det är små rörelser längst uppe på magen också, nästan in under bröstet.

Idag ska vi till barnmorskan för (troligen) näst sista gången. Vi har en tid inbokad sex dagar innan BF, och en tid två dagar efter. Jag tror inte att den andra tiden kommer att bli aktuell, men gärna den första. Och imorgon ska jag ge mig iväg på min sista resa som enbarnsmor, då jag ska ta med mig H på tåget och besöka mormor i Örebro över helgen. Sedan rör jag mig inte längre än till Stockholm resten av tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *