Boar och gör plats för Knyttet

Boar och gör plats för Knyttet

Nästan fem månader efter flytten kan jag idag äntligen säga att jag har ett vardagsrum. Lite sladdar som ska kopplas in, tavlor och en gardin hängas upp, men annars är det klart!

9355c098-fcaa-4aff-ad71-0a8cba0a16f0

Krukväxterna har stått och försmäktat i garaget sedan flytten, men kommer förhoppningsvis att pigga på sig nu när de fått komma in. På andra sidan av den öppna spisen ligger H:s lekrum, där det också bara fattas en  taklampa och en gardin. Det tar sig, minsann!

Borta vid fönstret har jag ställt upp Knyttets dagbädd, en Inovi Cocoon. Den kommer även att fungera som resesäng, eftersom den går att fälla ihop och stoppa i en medföljande väska. Enligt bruksanvisningen kan den då tas som handbagage på flyg, men det har jag inte kontrollmätt. Jag köpte den för att ha på övervåningen under dagtid, eftersom Knyttet föds när det kommer att vara snö och slask därför inte fungerar att ha barnvagnen i köket och vardagsrummet.

c604adf6-2171-482d-a8f8-9df5e3cd6231

Blivande storebror och pappan har varit iväg hos nästangrannarna på middag, medan jag stannat hemma och pysslat. Boandet har börjat kännas viktigt och brådskande, och jag håller på att skapa plats för Knyttet både rent fysiskt i vårt hem, men kanske framförallt i mitt sinne.

Mat har blivit gott!

Mat har blivit gott!

Plötsligt börjar det rasa in slutet-av-graviditeten-nalkas-symtom. Utöver de ömma brösten har jag nu börjat tycka om mat igen. Viss mat i alla fall…

Även om jag inte alls lidit av illamående och aptitlöshet på samma sätt under denna graviditet som den förra så har nästan ingenting varit sådär riktigt gott.

Men nu! Det ligger ett café precis bredvik kontoret, där det serveras lunchbuffé onsdag-fredag. Lite dyrare än den genomsnittliga lunchen på stan, och inte med hundra olika alternativ som lunchbuffé-i-kantin-ställena. Men det är SÅ gott. Mest vegetariskt – den här veckan var det helt vego onsdag och fredag, medan det igår var lite kyckling till rotsakerna. Det ställs inte fram några jättekvantiteter av någonting, utan det fylls på med nytt och fräscht vartefter det behövs. Inga stora geggiga bunkar och bleck, utan små söta keramikskålar och ugnsformar, en liten soppbehållare.

Allt är kärleksfullt tillagat, och ingenting känns det minsta storköksmässigt. Rödkålssallad med apelsin. Grönsallad med tomat, rödlök och oliver. Grönsallad med paprika och gurka. Urgoda dressingar. En tomatröra. En grön ärtröra. En kikärtsröra. Oliver. Tomatsoppa med rostade kikärtor iställer för krutonger. En ljummen röra med gula linser och broccoli. En vegetarisk lasagne med rotsaker, zucchini, aubergine och getost. Nybakat bröd. Jag äter tills jag mår illa och kan inte sluta. Suger upp de sista resterna av röror och dressing i botten av min takeaway-burk med den sista skivan nybakat bröd och sörjer att nästa gång inte blir förrän på onsdag.

Troligen blir Knyttet glad över tillskottet av vitaminer och riktig näring, efter den senaste tidens brist på tid och ork och lust till mat och ”ketchup-är-väl-i-princip-en-grönsak?”-inställning som har varit framträdande hos oss på sistone.

Ont i brösten!

Ont i brösten!

Ytterligare en gravidkrämpa har dykt upp under de senaste dagarna – brösten är jätteömma och framför allt det ena har jag riktigt onda typ … stickningar i.

Det ringrostiga mjölkmaskineriet har nog börjat dra igång så sakteliga, även om jag inte läckt en droppe ännu.

När H hade ett av sina trotssammanbrott häromkvällen och bara skrek fick jag plötsligt superduperont i mitt vänstra bröst, med känslan av en hårstråtunn glödgad ståltråd som kördes in genom bröstvårtan och in igenom hela bröstet. Den smärtan kommer och går hela tiden nu, och när jag är utomhus får jag ont i hela brösten så fort det är lite kyligt.

Tänk att jag ska få amma en liten igen alldeles snart! Som jag förresten konstigt nog plötsligt har börjat tänka på som en liten kille. De senaste dagarna har tankarna genast blivit ”nu är han vaken” när det börjar röra sig i magen, fast jag sedan ultraljudet tror lite mer på en tjej med hänsyn till storlek och det där eventuella ”hon” som slank ur ultraljudsbarnmorskan. Vem är det som gömmer sig därinne egentligen?

Sagt upp förskoleplatsen. Och tackat ja till den nya.

Sagt upp förskoleplatsen. Och tackat ja till den nya.

Nu har jag sagt upp H:s förskoleplats i vår gamla kommun. Idag kom nämligen det formella platserbjudandet avseende förskolan i den nya kommunen. Jag har tackat ja, registrerat inkomster och angivit önskat antal timmar/vecka.

Sitter med tårar i ögonen, och hade tidigare ikväll ett samtal med B om hur otroligt sorgset och nostalgiskt det känns att lämna den gamla förskolan. H:s första, och vår första som föräldrar. En sådan där typisk sak som jag aldrig hade förställt mig sitta och böla över pre-parenthood.

Det är ju en så himlans stor grej egentligen, det här att lämna bort sitt barn en så stor del av barnets och ens eget liv. Förskolan har varit en del av min trygga vardag lika mycket som H:s. Jag har vetat att han haft det bra där, och har därför kunnat fokusera på arbetet.

Jag hoppas så innerligt att han kommer att trivas lika bra på den nya förskolan, och att de kommer att tycka om honom där. Han är så full av energi och bus, och så envis. Tänk om de inte alls ser honom som det glada charmtrollet som de gjort på den gamla förskolan, utan tycker att han är jobbig? Tänk om han inte kommer att trivas i de mindre lokalerna, och sakna den stora gården på den gamla förskolan?

Vi ska påbörja inskolning den 29/11, en dryg vecka innan Knyttets BF. Jag har satt upp heltid till att börja med, även om det nog inte blir många dagar det kan bli aktuellt. Efter födseln har vi en månad på oss att registrera ett nytt schema för föräldraledigheten. Sedan har vi möjlighet att ha H på förskolan i upp till 30 timmar i veckan under föräldraledigheten med syskonet. Det är relativt generöst, 6 timmar mer i veckan än i den gamla kommunen, och kommer nog att vara riktigt bra för hela familjen.

Nya förskolan vill att barnen är på plats senast 8.15 på morgonen, för att deras ”arbetsdag” börjar 8.30. Så H kommer väl i så fall att vara på förskolan 8.15 till 14.15 under föräldraledigheten. Eller från lite tidigare, beroende på om han ska äta frukost på förskolan, och när det i så fall är. Då hinner han vara med på allt väsentligt som händer på förskolan under dagen och få stimulans och social kontakt med andra barn, medan hemmavarande förälder inte behöver jonglera två barn själv mer än några timmar på eftermiddagen.

Just nu sitter jag på kontoret och borde ta tillvara på chansen att jobba i ett par timmar till. H sover nämligen över hos farmor idag, och B är iväg på ett middagsevenemang. Det är inte ofta jag kan sitta kvar på kontoret och vända papper hur sent jag vill på kvällen utan något gnagande dåligt samvete över att lämna familjen i sticket.

Det är  ytterligare en sådan där sak som jag inte insåg innan jag blev förälder – hur tungt föräldraansvaret faktiskt ligger på ens axlar. Dygnet runt, varje dag. Det är bara vid ett sådant här tillfälle, när jag vet att H är jätteglad över att få sova över hos farmor och inte kommer hem förrän imorgon, som jag kan sitta kvar på jobbet ”after hours” och inte känna att jag nog egentligen borde vara hemma.

Nej, nu ska jag ta tillvara min kvällsarbetstid. God kväll!

Ny vecka, 33+0

Ny vecka, 33+0

Ny vecka igen, yay!

Knyttets ankomst har nu dykt upp i kalendern för den närmaste framtidsplaneringen, och det börjar kännas som en reell händelse som faktiskt ska inträffa. På riktigt, och ganska snart. Nästan 83 % av graviditeten är avklarad.

Apparna pratar mycket om förvärkar och sammandragningar, men jag tror inte jag känt något direkt sådant. Mer bara ligamentsmärtor och trötthetsvärk i ryggslutet om jag går för snabbt eller står länge. Några små tillfällen med lite mensvärksliknande molande i ryggen, men mer lågintensivt och konstant än värksmärtor som går i vågor. Det var samma sak med H, förutom den allra sista veckan före förlossningen när jag tror att jag kände av sammandragningar (magen blev hård).

Jag mår riktigt bra. Förmodligen vände sig Knyttet under de intensiva kvällarna för några dagar sedan, för jag känner mig lättare och som att magen inte sitter fullt lika högt längre, och Knyttet låg ju bevisligen med huvudet ner enligt ultraljudet. Jag har börjat få ilningar ner mot underlivet, som jag känner väl igen från slutet av förra graviditeten. Små påminnelser om vad som snart ska ske, och varifrån…

Halsbrännan är nästan konstant, och kommer som ett brev på posten om jag lutar eller böjer mig framåt, sitter eller halvligger tillbakalutat, eller av nästan allt faktiskt. Jag har börjat vakna för att gå upp och kissa två gånger per natt istället för en, och sömnen är orolig och upphackad. Jag känner mig relativt smidig när jag står och går, men som en riktig flodhäst när jag ska ta mig upp ur, eller ändra ställning i, soffan eller sängen.

Alla former av höftsmärtor är helt som bortblåsta, så det blev ungefär som förra gången bara några veckor. Lite kraftigare smärtor denna gång, och något senare, men sammantaget inte så farligt när jag nu vet att de varken blev värre eller fortsatte graviditeten ut.

Enligt TUL i tisdags vägde Knyttet då ca 2 130 gram, och enligt apparna kommer Knyttet att väga ca 2,18-2,35 kg denna vecka, och vara ca 43-48 cm lång. Viktuppgången nu är ca 200 gram i veckan, och eftersom Knyttet visat sig vara en riktig medelbebis så stämmer nog apparnas beräkningar väldigt bra den resterande tiden. En av apparna säger att Knyttet nu utan vidare skulle överleva utanför livmodern, en annan är lite mer försiktig och säger att Knyttet skulle klara sin andning själv, men troligen behöva hjälp med att hålla sig varm och få i sig näring.

Hur som helst så börjar vi närma oss färdigbakad bebis, och jag vill bara boa nu!

7 veckor kvar till BF!

7 veckor kvar till BF!

Idag är det dag 32+6, alltså exakt sju veckor kvar till BF.

Veckans graviditetsuppdatering kommer som vanligt imorgon, men en snabbstatus så här på sju-veckor-kvar-dagen är följande:

  • Halvligger i soffan med halsbrännan från helvetet.
  • Har köpt ett nytt storpack Novalucol, och har just ätit en handfull, för att kanske klara av en kopp kaffe när B återvänder efter nattningen.
  • Tittar på bilden av Knyttet från igår, och jämför med bilden på storebror.

434f10f9-a664-46c3-9ecc-9e79ad0f1834

Börjar längta efter bebis! Knyttet uppe till vänster, v 32+5, H nere till höger, v 32+0.

Förskoleplats!

Förskoleplats!

B ringde mig tidigare med fantastiska nyheter – vi har fått en förskoleplats i vår nya hemstad!

Det har sett mörkt ut så länge. Nya kommunen har ingen som helst samordning avseende förskoleköerna, utan varje förskola sköter sin kö, och det enda sättet att få information om platstillgång är att som förälder ringa runt till de olika förskolorna och tjata på verksamhetscheferna.

Det är dock kommunen som sköter datasystemet där man ställer sig i kö (behöver jag säga att det är lite ”hallå, nittiotalet ringde och vill ha tillbaka sin webbportal”?), och det är bara tillåtet att köa till tre olika förskolor samtidigt, som ska rangordnas i första-, andra- och tredjehandsval.

Platsgaranti finns bara om en köar till minst en kommunal förskola, och platsen som sedan ska erbjudas inom fyra månader kan vara varsomhelst i kommunen, på en kommunal eller fristående verksamhet.

Direkt när vi skrivit under köpehandlingarna för huset i våras ställde vi oss i kö på de tre förskolor som låg bäst geografiskt, egentligen de enda tre som skulle vara möjliga rent praktiskt för mig som inte har körkort (kommer jag någonsin att få det…?), och med beaktande av att vi kommer att ha en liten bebis hemma som också ska tas med vid hämtning och lämning. Ingen av dessa är kommunal, och det kändes inte heller aktuellt att ”offra” en av tre önskade förskolor bara för att få en garantiplats wherever inom fyra månader. Så vi har väntat. Och väntat.

B har fått uppgiften att ”ta tag i” förskolesituationen. Han ringde till vårt andrahandsval. H hade plats nummer 35 i kön nu efter ett halvår. De hade minst två syskonförturer på väg in. Och totalt 15 platser… Hoppet hade börjat falna när B för ett par-tre veckor sedan fick fatt på den ansvariga på vårt förstahandsalternativ. Men där såg det faktiskt lite ljusare ut. Hon var inte på plats och kunde inte lova något, men kanske, kanske kunde det finnas en plats till vårterminen.

Vi har inte vågat hoppas, och veckorna har gått. Han ringde och påminde henne förra veckan, och då hade hon inte glömt oss, men skulle ta upp saken på ett personalmöte idag. Och nu hade hon ringt upp B och meddelat att vi får en plats. Redan från den 1 december dessutom! Kanske skulle inskolningen kunna påbörjas någon dag tidigare, eftersom den första är en torsdag.

Nu väntar jag spänt på att platserbjudandet ska dyka upp i kommunens webbportal, så att jag kan acceptera det, våga tro på att det är sant, och säga upp platsen på den gamla förskolan.

Sedan blir det kanske ingen lätt sak för vare sig oss eller H att påbörja inskolning på en ny förskola en vecka innan syskonet är beräknat att komma. Inskolning brukar ju ta ett par veckor, och mitt i det kommer syskonet, och vi ska sedan också upprätthålla någon sorts kontinuitet på nya förskolan under december, då vi hade tänkt att vara hemma båda två. Egentligen var vi rätt nöjda med att ha H hemma då även på grund av infektionsrisken med en nyfödd hemma.

Men, men. Det får lov att gå helt enkelt. Det är INTE läge att sätta sig på tvären. Jag hade ju inte tänkt att jobba i december, så jag kan ju pyssla med inskolning i väntan på Knyttet. Förutsatt att hen inte kommer tidigare. Och sedan får väl morfar ställa upp och följa med på inskolning om förlossning och BB-tid kommer emellan för oss föräldrar.

Stackars lilla H kommer att få sin värld helt ställd på ända samtidigt, men han skulle inte ha gått på den gamla förskolan i december ändå, så det kanske är bra att han får något kul att göra utöver att vara hemma, något som är hans eget. Vi får göra en grej av att det minsann bara är han som får gå till nya förskolan, och inte bebisen. Han är ju ändå en väldigt trygg och social liten kille som har lätt att knyta an till nya människor, så det borde gå.

Förskolan är en ganska liten montessoriförskola bara fem-tio minuters promenad från mitt jobb, ungefär halvvägs till kontoret hemifrån. Det finns ingen riktig gård som hör till den, men stora lekparken och ett litet skogsparti ligger i princip utanför dörren, och barnen får gå ut varje dag. Den har fått bra omdömen i kommunens nöjdhetsundersökningar, och jag hoppas och tror att det kommer att bli riktigt bra.

Även om jag redan sörjer den gamla förskolan lite. H har haft ett fantastiskt år där, och trivts som fisken i vattnet. De rymliga nybyggda lokalerna och den jättestora gården har inget motstycke på någon förskola i vår nya kommun. Och att H blir av med sin favoritfröken, som är precis lika förtjust i honom, det gör ont i hjärtat. Det har känts så tryggt och bra att veta att det funnits någon där som verkligen tyckt om honom, på riktigt.

Knyttet – en riktig medelmåtta!

Knyttet – en riktig medelmåtta!

Morgonen började inte bra imorse. B hade legat och vridit sig i magsmärtor hela natten, och ett par timmar innan jag vaknade hade han tagit sig till akuten.

De hittade tack och lov inga stora fel på honom, och han återvände hem på morgonkvisten. Det enda problemet var att han efter en sömnlös natt inte var i skick att köra H till förskolan och oss till DS. Vi hade ju både tillväxtultraljud och barnmorskebesök inbokat på förmiddagen.

Klockan var redan närmare 8, och att jag skulle hinna ta bussen till DS med H i släptåg, byta buss och åka för att lämna honom till förskolan, och sedan tillbaka till DS igen före klockan 10, kändes lite som en chansning. Till barnmorskan kunde han ju följa med, men på ultraljud brukar de inte vara glada i att en har med sig barn. Nödlösningen hade fått bli att han fick följa med i barnvagn och sitta fastspänd i den med en padda i handen, och hoppas att de på Ultragyn skulle ha överseende med det.

Som tur var lyckades vi dock få tag på morfar och jaga honom från frukostbordet, så att han kunde hämta H och släppa av mig vid bussen. Stackars B fick ligga kvar hemma och sova.

Så jag fick åka ensam på ultraljudet. Men det var ingen stor grej nu. Med hänsyn till Knyttets aktivitet de senaste dagarna har jag varit rätt säker på att det är en välmående bebis som bor därinne. Mest lite nyfiken på storlek och läge.

Efter mätningar konstaterades att Knyttet ligger smack mitt på normalkurvan, eller ja, +0,3 % då, och väger drygt 2,1 kilo just nu. Mängden fostervatten var normal, och navelsträngen verkade fungera precis som den skulle. Huvudet låg nedåt, och kroppen som en banan på min vänstra sida, och fötterna ut på min högra. Det stämmer väldigt bra med hur rörelserna varit de senaste dagarna. Något stort som vrider sig och ibland hoppar till vid naveltrakten, och tydliga mindre kroppsdelar som petar och knuffas ute till höger. De små krafsningarna jag känner långt ner till vänster är då säkert en liten hand som ligger uppdragen nära huvudet. Knyttet sov sig dock igenom det hela idag, och ville inte demonstrera några rörelser.

Så. Knyttet är snäppet mindre än H vid motsvarande tidpunkt. Eventuellt kan ultraljudsbarnmorskan vid ett tillfälle ha sagt ”och där har hon ett lårben”. Jag kan ha hört fel, och frågade så klart inte eftersom jag inte vill veta i förväg. Men kanske är det en liten tjej därinne den här gången?

Hos barnmorskan var det smooth sailing – hjärtljud bra (ca 145), magmåttet fortsatte uppåt på kurvan (33-34 beroende på om barnmorskan eller studenten mätt ”rätt”) men det var bevisligen inget bekymmer med hänsyn till ultraljud samma dag, blodtrycket bra på 125/65, blodsockret bra (glömde kolla siffran) och min vikt 2 kilo över inskrivningsvikten. Knyttets huvud rörligt och rätt långt uppe fortfarande.

Jag fick beröm för vikten, dock helt oförtjänt eftersom jag äter en massa skräp och inte tränar. Har inte avstått någonting jag velat ha under hela graviditeten. Utom vin, sprit, chark och mögelostar då… Min ämnesomsättning tycks helt enkelt fungera väldigt bra när jag är gravid. Till skillnad från annars.

Nästa BM-besök är om tre veckor. Då blir det sammanfattning och nedteckning av önskemål inför förlossningen.