Ny vecka, 33+0

Ny vecka, 33+0

Ny vecka igen, yay!

Knyttets ankomst har nu dykt upp i kalendern för den närmaste framtidsplaneringen, och det börjar kännas som en reell händelse som faktiskt ska inträffa. På riktigt, och ganska snart. Nästan 83 % av graviditeten är avklarad.

Apparna pratar mycket om förvärkar och sammandragningar, men jag tror inte jag känt något direkt sådant. Mer bara ligamentsmärtor och trötthetsvärk i ryggslutet om jag går för snabbt eller står länge. Några små tillfällen med lite mensvärksliknande molande i ryggen, men mer lågintensivt och konstant än värksmärtor som går i vågor. Det var samma sak med H, förutom den allra sista veckan före förlossningen när jag tror att jag kände av sammandragningar (magen blev hård).

Jag mår riktigt bra. Förmodligen vände sig Knyttet under de intensiva kvällarna för några dagar sedan, för jag känner mig lättare och som att magen inte sitter fullt lika högt längre, och Knyttet låg ju bevisligen med huvudet ner enligt ultraljudet. Jag har börjat få ilningar ner mot underlivet, som jag känner väl igen från slutet av förra graviditeten. Små påminnelser om vad som snart ska ske, och varifrån…

Halsbrännan är nästan konstant, och kommer som ett brev på posten om jag lutar eller böjer mig framåt, sitter eller halvligger tillbakalutat, eller av nästan allt faktiskt. Jag har börjat vakna för att gå upp och kissa två gånger per natt istället för en, och sömnen är orolig och upphackad. Jag känner mig relativt smidig när jag står och går, men som en riktig flodhäst när jag ska ta mig upp ur, eller ändra ställning i, soffan eller sängen.

Alla former av höftsmärtor är helt som bortblåsta, så det blev ungefär som förra gången bara några veckor. Lite kraftigare smärtor denna gång, och något senare, men sammantaget inte så farligt när jag nu vet att de varken blev värre eller fortsatte graviditeten ut.

Enligt TUL i tisdags vägde Knyttet då ca 2 130 gram, och enligt apparna kommer Knyttet att väga ca 2,18-2,35 kg denna vecka, och vara ca 43-48 cm lång. Viktuppgången nu är ca 200 gram i veckan, och eftersom Knyttet visat sig vara en riktig medelbebis så stämmer nog apparnas beräkningar väldigt bra den resterande tiden. En av apparna säger att Knyttet nu utan vidare skulle överleva utanför livmodern, en annan är lite mer försiktig och säger att Knyttet skulle klara sin andning själv, men troligen behöva hjälp med att hålla sig varm och få i sig näring.

Hur som helst så börjar vi närma oss färdigbakad bebis, och jag vill bara boa nu!

2 thoughts on “Ny vecka, 33+0

    1. Tack! Det är verkligen mest mysigt med nedräkning nu andra gången om. Förra gången var det lika delar panik och rädsla också, men nu känns det bara positivt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *