Förskoleplats!

Förskoleplats!

B ringde mig tidigare med fantastiska nyheter – vi har fått en förskoleplats i vår nya hemstad!

Det har sett mörkt ut så länge. Nya kommunen har ingen som helst samordning avseende förskoleköerna, utan varje förskola sköter sin kö, och det enda sättet att få information om platstillgång är att som förälder ringa runt till de olika förskolorna och tjata på verksamhetscheferna.

Det är dock kommunen som sköter datasystemet där man ställer sig i kö (behöver jag säga att det är lite ”hallå, nittiotalet ringde och vill ha tillbaka sin webbportal”?), och det är bara tillåtet att köa till tre olika förskolor samtidigt, som ska rangordnas i första-, andra- och tredjehandsval.

Platsgaranti finns bara om en köar till minst en kommunal förskola, och platsen som sedan ska erbjudas inom fyra månader kan vara varsomhelst i kommunen, på en kommunal eller fristående verksamhet.

Direkt när vi skrivit under köpehandlingarna för huset i våras ställde vi oss i kö på de tre förskolor som låg bäst geografiskt, egentligen de enda tre som skulle vara möjliga rent praktiskt för mig som inte har körkort (kommer jag någonsin att få det…?), och med beaktande av att vi kommer att ha en liten bebis hemma som också ska tas med vid hämtning och lämning. Ingen av dessa är kommunal, och det kändes inte heller aktuellt att ”offra” en av tre önskade förskolor bara för att få en garantiplats wherever inom fyra månader. Så vi har väntat. Och väntat.

B har fått uppgiften att ”ta tag i” förskolesituationen. Han ringde till vårt andrahandsval. H hade plats nummer 35 i kön nu efter ett halvår. De hade minst två syskonförturer på väg in. Och totalt 15 platser… Hoppet hade börjat falna när B för ett par-tre veckor sedan fick fatt på den ansvariga på vårt förstahandsalternativ. Men där såg det faktiskt lite ljusare ut. Hon var inte på plats och kunde inte lova något, men kanske, kanske kunde det finnas en plats till vårterminen.

Vi har inte vågat hoppas, och veckorna har gått. Han ringde och påminde henne förra veckan, och då hade hon inte glömt oss, men skulle ta upp saken på ett personalmöte idag. Och nu hade hon ringt upp B och meddelat att vi får en plats. Redan från den 1 december dessutom! Kanske skulle inskolningen kunna påbörjas någon dag tidigare, eftersom den första är en torsdag.

Nu väntar jag spänt på att platserbjudandet ska dyka upp i kommunens webbportal, så att jag kan acceptera det, våga tro på att det är sant, och säga upp platsen på den gamla förskolan.

Sedan blir det kanske ingen lätt sak för vare sig oss eller H att påbörja inskolning på en ny förskola en vecka innan syskonet är beräknat att komma. Inskolning brukar ju ta ett par veckor, och mitt i det kommer syskonet, och vi ska sedan också upprätthålla någon sorts kontinuitet på nya förskolan under december, då vi hade tänkt att vara hemma båda två. Egentligen var vi rätt nöjda med att ha H hemma då även på grund av infektionsrisken med en nyfödd hemma.

Men, men. Det får lov att gå helt enkelt. Det är INTE läge att sätta sig på tvären. Jag hade ju inte tänkt att jobba i december, så jag kan ju pyssla med inskolning i väntan på Knyttet. Förutsatt att hen inte kommer tidigare. Och sedan får väl morfar ställa upp och följa med på inskolning om förlossning och BB-tid kommer emellan för oss föräldrar.

Stackars lilla H kommer att få sin värld helt ställd på ända samtidigt, men han skulle inte ha gått på den gamla förskolan i december ändå, så det kanske är bra att han får något kul att göra utöver att vara hemma, något som är hans eget. Vi får göra en grej av att det minsann bara är han som får gå till nya förskolan, och inte bebisen. Han är ju ändå en väldigt trygg och social liten kille som har lätt att knyta an till nya människor, så det borde gå.

Förskolan är en ganska liten montessoriförskola bara fem-tio minuters promenad från mitt jobb, ungefär halvvägs till kontoret hemifrån. Det finns ingen riktig gård som hör till den, men stora lekparken och ett litet skogsparti ligger i princip utanför dörren, och barnen får gå ut varje dag. Den har fått bra omdömen i kommunens nöjdhetsundersökningar, och jag hoppas och tror att det kommer att bli riktigt bra.

Även om jag redan sörjer den gamla förskolan lite. H har haft ett fantastiskt år där, och trivts som fisken i vattnet. De rymliga nybyggda lokalerna och den jättestora gården har inget motstycke på någon förskola i vår nya kommun. Och att H blir av med sin favoritfröken, som är precis lika förtjust i honom, det gör ont i hjärtat. Det har känts så tryggt och bra att veta att det funnits någon där som verkligen tyckt om honom, på riktigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *