Gulle!

Gulle!

Min morgontrötta son hade just blivit väckt vid 7-snåret imorse. Han hasade sig ner från sängen, gick fram till mitt nattduksbord och släckte lampan. ”Släcka lampan. Mörkt.” konstaterade han, och började kravla upp i sängen igen.

Jag sa att det skulle vara ljust nu, det var morgon och dags att åka till förskolan. Varpå han tittade förhoppningsfullt på mig och sade: ”En annan gång dagis?”. Lilla skrutten kände sig inte heller redo för måndag.

(Och ja, han säger dagis om förskolan. Det är helt och hållet vårt fel. Vi säger också dagis till honom när vi pratar om förskolan. Jag försöker dock att använda förskola när jag pratar med andra vuxna och i skrift, även om jag slinter ibland. Inget illa ment, bara gammal vana!)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *