Tur att en inte är lättkränkt…

Tur att en inte är lättkränkt…

Den senaste veckan eller så har följande konversation (med få variationer) utspelat sig ett antal gånger mellan mig och random människor jag mött på jobbet, eller andra ställen:

– ”Oj, det är snart dags, ser jag!”

– ”Nej, det är två månader kvar.”

– ”Är det tvillingar?”

– ”Nej, det är bara en.”

En av personerna jag hade denna konversation med var förresten barnmorska själv, visade det sig. Men hon frågade i alla fall inte om det var tvillingar, utan konstaterade att ”Men då har du en som inte är så stor hemma..?”, och när jag sa att ”Jo, jag har en son som nyss fyllt två.”, konstaterade hon att ”Ja, det brukar kunna bli så där då.”

Jag skulle nog inte själv uttrycka mig på detta sätt gentemot en gravid kvinna, om det inte var helt uppenbart att hon var i graviditetens absoluta slutskede. Ni vet när magen inte bara är stor, utan även sjunkit ner och ser så där uppenbart sprängfärdig ut, och gången är ett bredbent vacklande på grund av kokosnöt-mellan-benen-känslan som uppkommer de där allra sista veckorna. Tror mig kunna känna igen det skedet, och skulle då kanske kunna hinta om den nära förestående begivelsen. Annars hade jag nog, till en uppenbart gravid kvinna, snarare försiktigt frågat när det är dags.

Min mage har tydligen gått och blivit helt gigantisk, vilket väl i och för sig indikerades av senaste SF-måttet hos barnmorskan.

Även människor jag känner har påpekat att magen vuxit mycket de senaste veckorna. Kanske är det en jättebebis därinne, välgödd av resans intag av croissanter och coca-cola…? Men jag tar faktiskt inte illa vid mig när folk säger något om att magen är stor. Det bekommer mig liksom inte hur stor magen blir just när jag är gravid, och därför blir jag varken arg, ledsen eller skamsen av kommentarer om dess storlek. En gravidmage blir ju vad den blir, liksom, det går inte att styra.

Här är den i alla fall. Fångad så gott det går med mobilens framkamera i brist på selfiespegel:

MAGEN!

img_1369 img_1371

Vecka 30+6. Själv tycker jag att den är ganska stor, men inte extrem. Det känns dessutom som att den är på väg att peaka på höjden nu, innan den kommer att börja sjunka ner.

Bilderna nedan (ursäkta skitig spegel o.s.v., jag hade ingen tanke på att jag i framtiden kanske skulle lägga upp bilderna på nätet till allmän beskådan) är från v 31+1 i förra graviditeten. Kaggen var ju rätt rejäl då med. Kanske är den lite mer klotrund och lite högre nu. Kanske lite större? Men generellt så är jag ju tjock i utgångsläget, och dessutom kort. Magen blir ju då naturligt större ”utåt”, eftersom det inte finns så mycket utrymme på längden.

img_1009 img_1008

Ja, vi får väl se hur det slutar, detta. Om två veckor är det dags för TUL, och då får vi se hur bebisens tillväxt varit sedan RUL. Direkt efteråt ska vi till MVC, så får vi se om SF-måttet fortsatt att peka uppåt, eller om det lagt sig i en fin kurva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *