Vattkoppor, fjärde dagen

Vattkoppor, fjärde dagen

Prickarna hopar sig på min lille skrutt. Det dyker upp fler och fler, och de allra flesta på riktigt jobbiga områden som rumpa, pung och snopp samt i hårbotten och på fötterna.

Inatt sov vi inte mycket, för han låg och sparkade och spjärnade och slängde sig natten igenom, och vaknade flera gånger och ville ha ny blöja. Han gick inte att övertyga om att det inte var något bajs, och blev helt otröstlig när ett blöjbyte sedan inte hjälpte.

Jag, som redan sover dåligt på grund av att magen är i vägen och måste kissa minst två gånger per natt, fick verkligen knappt en blund i ögonen. Framför allt eftersom H de stunder han sov gjorde det så oroligt att min mage ständigt blev sparkad, klämd eller slängd på. Och sedan har Knyttet varit ovanligt lugn hela dagen, vilket så klart oroat mig. Just nu är hen dock mycket vaken, så det är nog ingen fara.

d69124bd-ec2a-432b-a0f0-a38cf9eeb862

Under dagen har H ändå varit vid gott mod större delen av tiden, även om det såklart märks att han störs av kopporna. På eftermiddagen vägrade han att sova middag, så vi gick ut och lekte istället. Han är så fin, min lilleman! Hur nöjd som helst över att få sparka lite boll i trädgården, och gräva lite med en spade på stranden.

Han ville inte äta middag, men somnade ändå rätt snabbt efter ett bad. Tyvärr var det en kortvarig vila, för nu har han gråtit i tjugo minuter medan B har försökt trösta. Jag ska strax gå ner för kvällen också, och hoppas på att vi båda ska kunna få lite sömn inatt.

Imorgon ska jag iväg tidigt för att packa ihop kontoret inför flytt på tisdag. B kan inte vara hemma hela dagen, så vi får skiftvabba och försöka få morgondagen (och resten av veckan) att fungera någorlunda ändå.

H har fått ett gäng nya prickar idag igen, som ännu är som små finnar, men kommer att bli kommande dagars gissel. Ännu syns ingen direkt bättring av den första omgången, heller, så det blir nog ingen rolig vecka för någon.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas få någon sömn, eftersom jag är den som vakar om nätterna (B vaknar i regel knappt oavsett vad H tar sig för om natten), och jag inte heller kan sova middag om nu inte H gör det. Tyvärr verkar han redan i vanliga fall försöka göra sig av med dagsvilan, och nu när han är sjuk är det stört omöjligt att få honom att komma till ro.

Vattkoppor, tredje dagen

Vattkoppor, tredje dagen

God morgon! Här har det varit lite tyst, eftersom mitt webbhotell hade bekymmer igår, och sidan låg nere hela dagen.

Nu verkar den vara uppe igen, men jag kommer inte åt min administratörspanel WordPress. Men att klicka direkt på plussymbolen för nytt inlägg verkar fungera, så jag testar att skriva och ser om det går att publicera.

De 10-15 prickarna i torsdags kväll hade utökas med att antal till i fredags morse. Nu på lördagsmorgonen har ytterligare ett gäng anslutit sig, och det är en rejält prickig gosse vi har här hemma nu. Han har lite feber som kommer och går, men har aptit och är ändå förhållandevis pigg.

Men klådan har börjat besvära honom. Den lilla stackaren har redan från start haft flest koppor runt rumpan, och nu är även den lilla pungen och området precis ovanför snoppen täckt av dem. Han kommer och vill ”byta bajs” hela tiden, men det är ju inget där, och han förstår inte vart obehaget kommer ifrån.

I ansiktet är det också tätt mellan kopporna, och sedan sitter de mer utspritt över bål, armar och ben. Några sitter under foten och ovanpå tårna, och med tanke på hur myggbett på dessa ställen brukar klia måste det vara fruktansvärt. Han är ju så liten ändå!

Jag försöker förklara att det är de ”dumma prickarna” som kliar, men att de inte är farliga, och kommer att gå bort om ett litet tag. Vi får gå till apoteket idag och köpa zinkspray och se om det kan hjälpa mot klådan.

Potträningen – som gick så bra vid starten i våras – har helt kommit av sig efter flytten, och han har inte varit intresserad alls av att sitta på pottan. Så det är lite riskabelt att låta honom vädra rumpan för att ge kopporna bättre möjlighet att torka ut… Jag har läst tips om potatismjöl just vid vattkoppor i blöjområdet, det kanske kan vara något att testa?

Vattkoppor?!

Vattkoppor?!

Ikväll vid kvällsduschen märkte vi plötsligt en prick på gossen. Och en till. Och en till. Och en till…

Som små finnar redo att klämmas, med vätskefyllda toppar. En i mungipan, en på hjässan, ett par på nacke/hals, någon på bröstet och magen, ett par på ryggen. Och fyra-fem stycken runt rumpan. Alla separata, inga ”kluster”.

Lite febrilt googlande, i kombination med de varningslappar om vattkoppor som suttit på förskolans anslagstavla under hösten, har gjort oss relativt säkra på vattkoppsdiagnosen.

Tajmingen är usel, som med så mycket annat i år, men annars är det väl bara att konstatera att han ju ändå ska ha det, och likasåväl att det sker innan bebisen kommer. Jag hade vattkoppor som barn, så det borde inte vara något bekymmer för vare sig mig eller Knyttet.

Som vanligt har jag fått matnyttig information från barnakuten.nu – denna fantastiska resurs för osäkra småbarnsföräldrar, som jag inte nog kan rekommendera.

Hur vi ska lösa upp till ett par veckors vabbande nu får vi helt enkelt fundera på… En dag blev det tillbaka på föris…

Ny vecka, 34+0

Ny vecka, 34+0

Say whaaat? Har vi gått in i vecka 35 redan? Tydligen har vi det. Bara sex veckor kvar av graviditeten, om vi räknar med att Knyttet tänker födas någorlunda enligt schemat. Mätaren stannar idag på drygt 85 % färdigbakad bebis.

Jag har varit trött, trött, trött, men annars mått ganska bra. Tror jag. Hjärnan är så slö just nu att jag knappt kan dra mig till minnes hur den senaste veckan varit. Vissa dagar har jag känt mig ganska smidig, andra har Knyttet legat och spjärnat så jag inte har kunnat sitta, ligga eller röra mig utan att det känts obehagligt. Halsbrännan har nått nya höjder, men hålls stången med hjälp av Novalucol. Och jag kissade ner mig i sömnen häromdagen då…

Boandet har börjat kännas viktigt, och jag har gjort framsteg med det i så måtto att jag färdigställt vårat vardagsrum, som jag räknar med kommer att vara mitt och Knyttets främsta hangout den första tiden. En liten säng har kommit upp bredvid soffan för de där stunderna då Knyttet kanske inte kommer att kräva att få vara PÅ sin mamma.

Jag har köpt in de sista sakerna som stod på min inköpslista; en babysitterinsats till Stokke Tripp Trapp-stolen, en supersöt fleeceoverall från Polarn o. Pyret, och en extra 7 A.M. Enfant B212-åkpåse har ropats in på Tradera. H har fått en högstol från Ikea att sitta på vid matbordet, så det blir perfekt att låta Knyttet sitta med i Tripp Trapp-stolen. Åkpåsen har jag ju haft en till H, som jag varit supernöjd med, så jag passade på att ropa in en till begagnad så att det finns en till varje barn. Utöver vad som kan tänkas finna kvar efter H (har inte packat upp och kollat storlekar ännu) så har Knyttet i vart fall en fleeceoverall i storlek 0-2 månader och en lurvoverall i storlek 50/56. Sedan borde det finnas lite varmare kläder efter H från storlek 62 och uppåt.

Utöver någon förpackning med yttepytteblöjor tror jag faktiskt att vi har allt hemma nu. En Bugaboo Donkey har jag ju fått slå ur hågen, och vi får klara oss med Thule Urban Glide 2 som enda syskonvagn, och sedan får H åka ståbräda på Bugaboo Buffalo (och senare i Bugaboo Bee3 också, men den har vi ingen liggdel till), eller i separat vagn. Vi kompletterar nog med en ståbräda och babyskyddsadapter till vår Babyzen Yoyo till våren också, så att jag t.ex. kan resa till mormor med båda barnen utan att behöva ha en stor vagn med på tåg och buss.

Kanske vill jag ha ett lite mindre babygym med tjockare madrass än det vi hade till H, men det får nog bli Knyttets första julklapp i så fall…

Knyttet lever runt ordentligt i magen, inte så väldigt många gånger under dagen, utan oftast verkar hen ha 2-3 ordentliga vakenperioder då det knölas runt som tusan därinne en längre stund. Det syns till och med utanpå kläderna hur hen bökar. Däremellan är det rätt stillsamt, bara någon enstaka liten krafsning eller buff.

Knyttets fingernaglar är färdiga (åh, de där små sylvassa sakerna, som tycks växa en halvmeter i veckan!) och hens benmärg har börjat producera röda blodkroppar. Nervsystemet och matstmältningsapparaten är nästan helt färdiga. Det mesta är faktiskt nästan helt färdigt, det är bara lungorna vill ha ytterligare lite tid på sig. Annars är det bara tillväxt kvar. Knyttet är inte längre luden, men täckt av ett tjockt lager fosterfett. Hen är ca 44-47 cm lång, och väger ca 2,4-2,6 kg. Förhoppningsvis har Knyttet varit en snäll bebis och legat kvar med huvudet nedåt som på ultraljudet, även om jag ännu inte känt av några tendenser till att hen skulle ha börjat sjunka nedåt för att fixera sig.

Den stora mattheten…

Den stora mattheten…

Jag vet inte om det är graviditeten, en lurande infektion som ännu bara känns av genom lite diffust halsont, eller om det är min kropp som säger ifrån om att det är lite väl mycket nu, men JAG ÄR SÅ MATT.

I flera dagar nu har jag känt mig orimligt trött, och det blir bara värre och värre. Igår kväll damp jag bara ner i soffan brevid H när jag kom hem, lät B sköta hela matlagningen, åt, satt i soffan en stund till med H, och följde med till nedervåningen vid nattning. Medan B duschade gossen lyckades jag med stor möda bädda om sängen efter gårdagsnattens… lilla missöde, och sedan slocknade jag med H vid 20-tiden.

Sov som en stock till 03.20, då jag vaknade för nattens första kisspaus. Låg en timme och vände och vred på mig efteråt utan att kunna somna. Funderade över att det verkade som att H låg och fes bredvid mig, då det kom små dunster av mindre angenäm doft. Till slut slog det mig att det kanske inte var fisar ändå. Han hade levererat en något…blöt…bajsblöja före middagen på kvällen. Så jag fick rulla upp den (ännu sovande) gossen på en handduk och inspektera läget. Och jodå – där var det bajs! Löst sådant, som också läckt ut som lite vätska på pyjamas och en liten fläck i sängen. Saneringsdags igen…! Fick väcka gossen ordenligt och duscha av honom.

En ensam kräkning på måndagsmorgonen, sedan en helt frisk gosse med normal apit och normala blöjleveranser under måndag och tisdag, tills tisdag kväll/natt då det plötsligt kommer diarré. Känns inte som magsjuka, men kunde å andra sidan inte lämna honom till förskolan med gott samvete heller, så det blev en hemmadag till.

På B:s bestämda inrådan med hänysn till mitt mående så stängde jag av mitt alarm efter bajssaneringen, och sov fram till klockan 09. Tänkte gå upp och äta frukost hemma för att sedan gå till jobbet. Men jag orkade inte. Jag åt frukost, och sedan lade jag mig i soffan och orkade inte ta mig upp. Blev yr i huvudet av att bara lyfta på armen, och var så besegrad av matthet att jag verkligen inte orkade annat än att bara ligga där. Först efter att ha tvingat oss ut för att äta lunch på eftermiddagen (vegobuffén på favoritcaféet – mums!) blev jag någorlunda människa igen, och har lyckats ta mig till kontoret för att i vart fall kunna kryssa av ett par saker på listan med måsten. (B får fixa dagens vabbande också.)

Men den här mattheten är inte av denna världen! Det är inte bara att jag känner mig trött och seg, utan den är även rent fysisk på så sätt att hela min kropp känns som bly och jag känner mig fullkomligt svimfärdig. Men jag har ingen aning om vad den kan bero på? Visst att jag har alldeles för mycket på mitt fat just nu, att jag är gravid och att jag eventuellt har någon liten infektion i kroppen, men det känns inte som att något av det borde göra mig SÅ HÄR trött. Enda fördelen är att jag är för trött för att ens bekymra mig över allt jag borde göra.

Har vridit och vänt på det hela och inte kommit på vad problemet kan vara. Enligt min BM har jag ju haft bra blodvärde hela tiden, och mina järndepåer var så bra tidigare i graviditeten att jag borde kunna klara mig utan järntillskott graviditeten ut. Men jag har hittat ett par kartor Hemofer hemma, så jag tänkte peta i mig dem för säkerhets skull. Det kan ju knappast skada, eftersom det är ett ”snällt” järntillskott som inte orsakar biverkningar som de tyngre tillskotten gör, och sedan kan jag be BM kolla blodvärdet igen vid nästa besök den 10/11.

186b80c4-61f0-4f9b-9e98-a9d8647ecce2

Trött preggo, och söt gosse i ny fin pyjamas från Lindex.

Pissnatt! Literally…

Pissnatt! Literally…

Jag slocknade i soffan igår kväll. Släpades upp av B runt midnatt, och tvingade mig själv att plocka ut linser, borsta tänder och kissa innan jag stupade ner i vår säng.

Vaknade igen strax efter 03. Av att jag kissade på mig. Yep.  Jag brukar oftast ha första uppvaknandet för toalettbesök mellan 03 och 04, så jag var säkert kissnödig, och Knyttet måste sedan ha fått in en rejäl tjong rakt på urinblåsan eller något. En förvirrad sekund trodde jag att vattnet gått, men insåg snart vad som pågick. Försökte knipa och kasta mig till badrummet, men det var till stora delar för sent redan. En stor fin pöl mitt i sängen.

Med två personer sovande som små grisar i sängen var det inte läge att slita ur lakanen, så jag fick lägga över toalettpapper och handdukar för att suga upp det värsta, toppa med ett tjockt badlakan och lägga mig igen. Åh, gravidglamouren!

Jag somnade i alla fall om till slut, efter att H vaknat till och krävt vatten. Strax efter 06 vaknade H igen, satte sig upp i sängen och skrek. For omkring och skrek ”Nej, nej, nej!”, klättrade ur sängen och var hysterisk. Vi vet ju av erfarenhet att han inte svarar bra på tröst och kramar i det läget, så jag låg kvar i sängen och försökte prata lugnt med honom och övertala honom att komma tillbaka till sängen. Han skrek ”Inte nappen!”, och sprang runt i rummet och kastade bort sin napp, plockade upp den och kastade den igen. Jag försökte lugnt säga att ingen tvingade honom att ha napp, han kunde slänga den i soporna om han ville.

Efter en stund övergick de hysteriska skriken mer till snyftningar, och jag frågade om han ville komma upp till mig i sängen och titta på Mamma Mu. Då hämtade han nappen och kom och lade sig till rätta bredvid mig, och jag drog igång Mamma Mu på SVT Play på min mobil. Efter två avsnitt var han redo att försöka somna om igen. Då hade min klocka ringt under tiden, och när jag till slut kom loss från hans grepp om mitt hår var klockan halv åtta och en timme efter planerad uppstigning.

Tröttheten låg som en blyhjälm över mitt huvud, och jag somnade sittande på sängkanten när jag skulle ta på mig strumporna. Hade till slut klätt på mig och skulle bara borsta hår och tänder innan jag gick. När jag borstade tänderna kände jag att jag hade en stor slemklump i halsen som bara måste upp. Harklade och hostade tills jag fick kväljningar. Och kissade på mig igen. Bara lite läckage den här gången, men det var ju bara att byta underkläder en gång till…

Jag är så trött att jag skulle kunna somna var jag än sitter och står, har lite ont i halsen och känner mig mosig och öm i urinblåsan/urinröret. Måste upparbeta lite energi för sista rycket innan kontorsflytten, men det är trööögt.

Tröttare än tröttast

Tröttare än tröttast

fb7031eb-cead-4818-a2a3-4babe89bea75

Hur trött jag är? Precis lika trött som jag ser ut. Ligger i soffan och myser med två katter efter utförd nattning av lillfisen.

Energin från lördagens boande hade helt ebbat ut när det blev söndag, och jag dessutom var ensam hemma med H större delen av dagen. Inte för att han är speciellt betungande för tillfället – han är mer än nöjd med att sitta långa stunder framför Netflix på teven eller Youtube på ”pappas padda”. Jag väljer att blunda för lite väl mycket skärmtid just nu, och fokusera på att göra det jag ska och även få  lite lugn och ro emellanåt. Så länge han är nöjd får det helt enkelt vara så de sista veckorna fram till Knyttets ankomst.

Imorse fick jag ett telefonsamtal från B innan jag ens hunnit hemifrån. Han och H var då på väg tillbaka hemåt efter att H kräkts i bilen innan de ens hunnit till förskolan. Jag väntade in dem hemma och åt frukost innan jag gick till jobbet, sedan fick B sköta vabbandet. Dagen blev lite uppochnedvänd redan där, och jag har haft dåligt fokus och varit vansinnigt trött hela dagen. Knyttet har dessutom legat och spjärnat i magen så jag inte har kunnat sitta ordentligt vid skrivbordet. Nästan en timme låg jag halvt avsvimmad över skrivbordet och sov.

Jobbmässigt blev inte så mycket riktigt arbete gjort, men jag lyckades i vart fall beställa toners och frimärken och fixa till lokalbytet i företagsförsäkringen. Samt, helt privat, bokat tågbiljetter för besök hos mormor i mitten av november, och bokat in en tid för faderskapserkännande på socialkontoret i slutet av nästa vecka. Tänker att det är skönt att ordna det i förväg så vi slipper ge oss ut med nyföding i värsta infektionstiderna. Får hoppas att B erkänner att det var han som gjorde’t även denna gång 🙂

H har inte kräkts något mer, eller varit dålig i magen. B tänkte vara hemma med honom en dag till för att vara på den säkra sidan, men det verkar inte ha varit magsjuka.

Det är en vecka kvar till kontorsflytt, och jag hoppas på mer energi imorgon. Tyvärr har jag en liten föraning om ont i halsen…