Piemonte – resans höjdpunkt?

Piemonte – resans höjdpunkt?

Nu har vi spenderat ett par dagar i Piemonte, regionen mest känd för sina viner (Barolo, Barbaresco, Barbera m.fl.), tryffel och hasselnötter. Det sistnämnda var helt okänt för mig tidigare, men gick inte att undgå när vi på plats har trakterats hasselnötter i alla tänkbara former.

Vi anlände i söndags eftermiddag, till det fantastiska hotellet Castel Martino. Beläget lite mitt i ingenstans i bergen ovanför byn Cortemilia låg denna vackra gård, enligt vad vi förstod uppförd/återuppbyggd på senare år i återanvänd sten och tegel, och med känsla för detaljerna.

När vi kom hade köket stängt efter lunchen, och det var flera timmar kvar till middag. Efter en halv dag i bilen var vi inte heller supersugna på att åka nerför berget igen. Men den fantastiskt hjälpsamma innehavaren ordnade snabbt fram några tallrikar blandade delikatesser från trakten, bröd, och en mindre pastabuffé med välgjorda pastarätter. Lägg till att vi åt på uteplatsen med en pergola med hängande vindruvsklasar, omgiven av trädgården där trädens grenar dignade av ännu omogna granatäpplen och oliver… Vi var hänförda från första stund!

Två nätter i en svit med högt i tak, vackra trä– och smidesdetaljer. Och en duschkabin med inbyggd ångbastu! Två kvällar med fantastiska middagar med full kvalitet i minsta detalj. Service och faciliteter som kostade mycket mindre än vad de smakade, det kändes som ett riktigt lyxhotell fast priset var rätt modest. Middagarna skulle jag till och med kalla billiga. Och då var det, tvärtemot hur det brukar vara i Italien, hela rätter till huvudrätt. Med kött, grönsaker och sås/tillbehör som en genomtänkt helhet.

image

image

Vi måste absolut återvända till Castel Martino i framtiden, det var en helt magisk plats! De enda anmärkningarna jag överhuvudtaget kan komma på är att sängarna och kuddarna var lite väl hårda, och att poolen inte var uppvärmd (fast ett par solpaneler i den soldränkta sluttningen nedanför lätt hade kunnat lösa det problemet). Annars var allt helt oklanderligt.

Och Toscana i all ära, men Piemonte har visat sig överglänsa det sydligare landskapet i alla hänseenden. Landskapet där en från åsarna kunde se kullar och berg sträcka ut sig i oändligheten åt alla håll, utom där de mötte snötäckta alptoppar i fjärran. Maten, som i och för sig helt hänger på Castel Martinos insats den här resan. Vinerna, som jag inte fick smaka denna gång, men generellt håller högre än de toscanska.

image

Vinerna, ja. Vi besökte en vingård vi länge velat se: La Spinetta. Provsmakningen missade jag av naturliga skäl, men både jag och H fick följa med på en liten rundtur av produktionslokalerna och källaren. Vi fick med oss ett antal flaskor av storfavoriten, barberavinet La Gallina, av en äldre årgång som inte längre går att hitta i Sverige. Varje årgång som kommer till Sverige brukar komma bara i ett litet tillfälligt släpp, och snart sälja slut.

image

Sedan besökte övriga ett (för oss) tidigare okänt vinhus, Nada, som tydligen bjöd på en hejdundrande vinprovning medan jag och H sov middag. Ska bli spännande att smaka när Knyttet tittat ut… Sedan letade vi rätt på en noccioleria, hasselnötsodling/rosteri, där vi köpte prima hasselnötter direkt från källan, rostade och helt färdigskalade.

Innan avfärd idag besökte vi också själva staden Barolo, men H hade just somnat i bilen innan vi kom dit, så jag satt kvar i bilen med honom medan övriga gjorde byn. Det hade tydligen varit väldigt fint.

Nu har vi rullat vidare in i Frankrike, under Alperna genom tunnlarna, och är snart framme i Annecy, som ska härbärgera oss över natten innan vi fortsätter mot Alsace och Colmar imorgon. Enda bekymret är att vi nästan lassat bilen full, och två vindistrikt kvar att besöka innan hemfärd.

Och hur har det gått att resa med barnen? Mja, semester kan en ju knappast kalla det. Mest drar de bara i ytterligare en växel på varandra när de är trötta och/eller understimulerade, eller så kivas de. H är dock mycket glad i E, medan den senare kanske inte är lika förtjust i sin tillfälliga storebrorsroll.

Jag får dock spader på att H inte klarar av att sitta still och äta, och vägrar både barnstol, vagn och haklapp när han ser E slippa dessa. Och E har en om möjligt ännu kortare stund då han sitter lugnt och stilla vid matbordet, och så ser H att E inte längre sitter still och äter, och cirkusen är igång…

Vi skulle behöva besöka någon sorts rastgård ett par gånger om dagen, där de skulle kunna rasa runt innanför en inhägnad. Nu lever de rövare på gator och torg istället, med svettiga föräldrar som jagar efter. Jag får ont i höfter och mage nästan direkt, och kan inte hinna ifatt H när han springer. Jobbigt, när han också helt vägrar stanna eller komma tillbaka när jag ropar.

Sedan är det förstås vårt fel att barnen får långa stunder i bilen och ofta hela dagar då de i princip bara får ”hänga med” på vuxenaktiviteter, samt att deras mat- och sovklockor inte helt kan följas när vi far omkring. Jag hade gärna sett lite mer inplanerad barntid och -aktiviteter, för gladare och mindre understimulerade barn. Själva bilresorna går dock problemfritt, H sover mest och så läser vi böcker, eller så leker han med paddan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *