Den sömnlösa tiden är här igen

Den sömnlösa tiden är här igen

Japp, det är bara att konstatera att det är dags igen. Jag ligger vaken 2-4 timmar under småtimmarna nästan varenda natt. Njuter av Knyttets rörelser. Har ångest över jobbet. Läser bloggar. Skriver blogg. Kollar sociala medier. Spelar Pokémon om jag befinner mig på något ställe där det är görbart. Tittar på min sovande son och förundras över hur söt han är och hur lång han blivit. Svär över att jag inte sover. Knaprar i mig några Novalucol till. Går upp och kissar. Konstaterar att jag är törstig men orkar inte göra något åt det. Lyssnar på min mans snarkningar och ljudet av världen som så småningom börjar vakna runtomkring. Borde sova. Eller duscha, om jag nu ändå inte kan sova. Kommer att somna en timme innan det är dags att få upp.

Kommer ihåg att det var precis så här när jag väntade H också. Läste någonstans att sömnrubbningar är vanliga under senare delen av graviditeten, och ofta orsakas av hormoner (för att förbereda inför kommande nattvak), ökad aktivitet hos barnet under ens egen vilotid, halsbränna, mer frekventa behov av att gå upp och kissa etc. Jo, det stämmer nog, alltihopa.

Och värre blir det väl när det närmar sig BF. Har minnen av sömn (eller försök till sömn) i väldigt awkward bananställnimg med fötterna i högläge och utan täcke för att undvika svullnad, värme och klåda (hade vansinnig klåda och känsla av hetta under fotsulorna sista månaden med H), samtidigt som jag halvsatt uppallad med kuddar för att lindra halsbrännan.

Oh, the joys of pregnancy…

Vaken från 2.40 till efter kl 06.00 nu då. Sova lite kanske?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *