Hejdå, Lido di Camaiore!

Hejdå, Lido di Camaiore!

Igår efter frukost var det dags att åka vidare på vår resa. Det är både kul och lite småjäktigt att resa som vi gör. Vissa stopp hade gärna fått vara längre, men samtidigt ser vi det också som att våra upptäcktsresor ger oss kött på benen inför andra resor, där vi kanske mer åker till ett specifikt ställe eller region. Det finns så mycket att upptäcka i Europa (även när en snävar in önskemålet till områden som producerar kompetent vin), att vi aldrig ens överväger sol- och badresor till mer exotiska ställen.

Sol och bad var något som verkligen låg i fokus på vårt förra stopp, Lido di Camaiore på den nordtoscanska kusten. Strax söder om det mer spektakulära och natursköna Cinque Terre i Ligurien (som vi besökte för några år sedan, innan barnen kom) hittade vi denna mer klassiska badort, med en lång sandstrand, en lika lång strandpromenad med de sedvanliga restaurangerna och tingeltangel-affärerna, och innanför dessa ett kluster av hotell.

Vi ankom sent på kvällen i fredags, och fick bevittna ett spektakulärt åskoväder över medelhavet från första parkett. Hotellet, Hotel Giulia, låg på första raden ner mot stranden, och var rent och trivsamt, om än något bedagat. Restaurangen var förvånansvärt ambitiös, och bjöd på vackra fisk- och skaldjursrätter med en lätt asiatisk touch. Snyggt, gott och fräscht!

image

Andra dagen drev vi mest runt på strandpromenaden, åt lunch på en enkel strandrestaurang (fantastisk scampipasta!) och badade en vända i Medelhavet på seneftermiddagen.

Vädret var lite ostadigt, och vind och vågor gjorde att stranden låg öde med röda och gula flaggor som jag antar signalerar nästan badförbud, men inte riktigt. Vi valde att inte lägga några pengar på en avgiftsbelagd strand, utan bytte om på hotellet och gick den korta biten ner till en remsa av kommunal strand med lätta överdragskläder över badkläderna.

Vattnet var ljummet och skönt, men vågorna och strömmarna var inte att leka med. Badvakten blåste i sin visselpipa så fort någon var mer än 10-20 meter ut. Vi höll stadigt tag i H de korta tillfällen han var i vattnet (bygga sandslott var trots allt mer skoj), men ändå lyckades B ramla från knästående när en våg kom och sköljde över honom bakifrån, och både han och H ramlade omkull. Jag stod precis bredvid i det knähöga vattnet och kunde snabbt plocka upp den lille, men hann ändå få hjärtsnörp när jag såg hela pojken överspolas av vågen. Som tur var blev han knappt ens rädd, trots att jag lite överilat avbröt badandet och gav B ett uttag för att han släppte taget om H när han föll.

På kvällen åt vi mer fisk och skaldjur på en av restaurangerna längs strandpromenaden. Eller de andra gjorde, jag tog en pizza efter att ha ätit skaldjurspasta två måltider i rad innan. Jag har så dålig koll på vilken fisk som är okej, så jag vågade mig inte på annat än skaldjur.

Vi hann också med två stopp på den mest fantastiska glassbar jag någonsin besökt, Millevolte, på andra sidan av vägen från strandpromenaden. Glass gjord på plats, som nog var den godaste jag någonsin ätit. Inte för att Italien någonsin underlevererar på glassfronten… Hasselnöt, mandel, mörk choklad, pistage och lakrits hann jag smaka på i lördags. Choklad och hasselnöt var solklara vinnare.

H var helt besatt av alla små åkgrejor längs strandpromenaden, ni vet sådana där små bilar/bussar/båtar/tåg man stoppar ett mynt i, och sedan gungar och låter de ett tag. Tidigare under dagen hade vi bara lyckats skramla fram ett ynka 1-euromynt, till en ynka åktur i en racerbil. Efter middagen fick han dock äntligen åka flera stycken i rad, och han var så nöjd.

Det hade absolut varit trivsamt att spendera några dagar till i Lido di Camaiore. Bra mat, glass och solnedgång över Medelhavet räcker väldigt långt för att ge utslag på min trivselmätare. Men efter frukost igår var det ändå dags att dra vidare, bort från havet och in i tryffelland. Piemonte nästa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *