Toscana, nästa etapp påbörjad

Toscana, nästa etapp påbörjad

Gårdagen blev relativt loj, på grund av dels en viss dagen-efter-problematik hos männen i resesällskapet, och dels rätt taskigt väder.

Dagens aktivitet var egentligen bara en lunch på Officina de bistecca, en köttkrog som drivs av någon sorts kändiskock/-slaktare som B läst om eller sett på tv.

På grund av att hela menyn var baserad på nötkött i olika former bad vi om vegetariskt alternativ till mig. Bad idea… Eller, det var ju tvunget, men det var verkligen riktigt trist mat jag fick. Med lite allmänt illamående på toppen hade jag ingen vidare upplevelse.

Men de andra – oh my gosh, vilken köttbonanza! Tartar, carpaccio, grillat kött i olika skepnader plus en massa tillbehör och vin, kaffe och avec för bara 50 euro per person. Personalen showade och den galne slaktaren själv sprang omkring och blåste i en tuta. Maten såg verkligen helt fantastisk ut, och resten av sällskapet hade köttkoma resten av dagen.

Sedan var det regnigt, och efter middagsvila tog vi bara en liten sväng in till Greve in Chianti och gick runt och försökte hindra barnen från att ta livet av sig genom att springa rakt ut i gatan, åt glass och köpte pizza med till hotellet.

Idag var det dags för avfärd mot nästa stopp, Lido-någonting-någonting utanför Viareggio, på Toscanas nordligare kust. Lite medelhav i ett par dagar innan vi vänder norröver igen var tanken, men regnet har fortsatt idag och verkar inte ge med sig, så det blir nog inte riktigt sol och bad som vi hade hoppats.

På vägen stannade vi lite längre söderut, i Montalcino, för lite sightseeing och inköp av Brunello-viner. Montalcino låg fantastiskt uppe på en höjd, med milsvid utsikt över ett böljande landskap som inte var fullt lika kulligt som Chianti.

Vi traskade runt, eller snarare över, staden. Uppför ändlösa trappor till något slags palats/monument/kyrka, och sedan nerför en lika ändlös som brant backe, tills vi hamnade vid ett torg där barnen rasade av sig, och sedan in på en restaurang med en spektakulär panoramavy över landskapet. Tyvärr var sikten lite begränsad på grund av regnvädret, men det var ändå mycket vackert.

image

När barnen ledsnade på att sitta på restaurangen ca 75 % genom måltiden tog jag med H ut. Jag hade blivit proppmätt och illamående efter bara halva min enda rätt, en ganska god tonfisksallad, så jag tog ut H för att låta B äta upp sin huvudrätt. Vi gick och tittade i skyltfönster.

Sedan kom även lille E med förälder ut. Varpå pojkarna drog igång varandra, och snart var det ett springkaos utan dess like. H springer rakt ut i gatan och lyssnar inte det minsta när jag skriker ”Stopp!” och ”Stanna!”. Efter att ha ryckt tag i honom halvvägs ute i gatan flera gånger, med kanonont i rygg och mage (sammandragningar?), bryter jag ihop fullständigt och gråter och skriker på honom, och på B som just kom gående. Mitt vid ett italienskt torg står jag och bara skrikgråter och  har total panik. Inte min finaste stund.

Men bara tanken på hur snabbt han skulle kunna ryckas ifrån oss, och hur liten hans egen förståelse för hur farligt det kan vara är, får mig att bli helt kall inombords. Folk kör ju inte lika försiktigt här som hemma, heller. Jag är livrädd och på helspänn hela tiden vi är ute och han kräver att få springa som 3,5-åriga E. När B bar honom mot bilen satt lillskrutten och upprepade ”Mamma lesse! Inte pinga gata!” Så lite begriper han ju, men just i stunden när han springer omkring är det som bortblåst.

Nu är vi på väg till nästa hotell, hopplöst försenade av riktiga störtskurar och bilköer. Förhoppningsvis får vi någon bit mat innan sängdags. H har sovit middag i bilen först en timme före lunch och nu tre (!) timmar efter, så det kan bli en spännande kväll/natt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *