Över Alperna och in i Italien

Över Alperna och in i Italien

Efter en hel dags nötande i upp till 30-gradig värme längs tyska Autobahn äntrade vi slutligen Österrike, där bergen började nalkas i fjärran.

H var ganska nöjd hela dagen, och sov i tre omgångar mellan stoppen för fika (glass!) och lunch (KFC – jag känner mig fortfarande flottig!). Annars satt han och pratade och sjöng, pysslade med någon leksak eller räknade fingrar (”ett, tå, sex, suu, åtta, nio, sex, nio, nio…”, 6-7-8-9 får han nästan alltid i rätt ordning, annars är det ganska random efter 1). När vi närmade oss mål hade han dock tröttnat och gnällde lite över att han ville kramas. Efter att jag berättat att vi snart var framme vid hotellet satt han och upprepade ”kjamas tellet” som ett mantra.

Middagen blev smått kaosartad med en 2-åring och en 3,5-åring som suttit stilla hela dagen. Klockan hade hunnit bli åtta, och de rasade runt och klättrade på inredningen. H åt dock ändå bra av sin spaghetti med köttfärssås (alltid ett säkert kort). Men det är lite svårt att få honom att sitta still i en barnstol och äta när den äldre kompisen sitter i soffan med oss vuxna, och dessutom har ännu mindre tålamod att sitta still och äta än vad H har…

Vi övernattade på Lärchenhof i Lermoos, där vi bodde bekvämt i stora lägenhetsrum som föreföll i princip nyrenoverade. Inget alls att klaga på, och frukosten var bra, med nybakade frallor av rosenbrödstyp (fast stora som vanliga frallor), massor av fräscha pålägg, ägg och yoghurt med müsli/flingor. (Kaffet borde dock inte ens ha fått kallas kaffe, värsta blasket, och juicen var som saft, d.v.s. heelt normalt på kontinenten.) Allt som allt ett bra och prisvärt hotell för en övernattning.

image

Vi lämnade Lermoos direkt efter frukost, vilket kanske var synd med hänsyn till vilken enormt pittoresk by det är. Där vi bodde i utkanten var den väl inget särskilt, men vyerna när vi körde igenom byn och ut på andra sidan var galet vackra.

Därefter började en lång och mödosam klättring upp över bergen och in i Italien. (Vi passerade först österrikiska godbitar till ortsnamn som Arzl-im-Pitzdal och Prutz, som jag tyckte var hysteriskt roligt = mycket låg humor.) Efter vad som kändes som en evighet längs smala serpentinvägar rakt uppför berget (dessutom fyllda med cyklister – galningar!) nådde vi slutligen Stelvio, eller Stilf, på 2 760 meters höjd. Där över trädgränsen var det ett syrefattigt och kyligt marslandskap som mötte oss, och vi tog en grillad korv vid en korvkiosk innan vi fortsatte färden nedåt. Vägarna ner på andra sidan var bredare och mycket mindre skräckframkallande än de vi åkte uppåt, så det blev en smidig färd ner genom det italienska Sydtyrolen. Landskapsporr på hög nivå med alpsjöar, berg och klättrande vinodlingar.

image

Det randiga på vissa bilder är gravidmagen som avspeglas i bilrutan jag fotar igenom 🙂 H sov mycket i bilen även denna dag.

Efter ytterligare lite körning kom vi fram till Sondrio, och vårt natthärbärge på ett B&B som heter Ca’viro,  i den bredvidliggande byn Albosaggio. En ren och trevlig lägenhet för oss alla sju (efter att eftersläntraren och ungkarlen C, som flugit ner en dag senare, sammanstrålat med oss), med den enda nackdelen att vi måste ta oss in till staden för middag.

Ungarna fick rasa av sig på ett torg både före och efter middagen, vilket dock hjälpte föga när det kom till att få middagsro. Jösses vilken cirkus! Ingen av dem åt just något, och det var stök och bråk hela tiden. Men maten på restaurang Olmo var god. Övriga åt risotto till primo och oxfilé till secondo. Jag åt en god karjohansvampspasta till primo, och en liten del av en blandsallad (som egentligen var en side order till kötträtterna) när de andra åt secondo. Det var en utpräglad köttrestaurang, och en oxfilé well done hade jag ju inte velat ha även OM jag hade orkat. Men jag kommer aldrig att begripa det italienska matsystemet, det är ju helt omöjligt att äta mer efter en pasta! Jo, lite glass på torget efteråt, förstås…

Jag och H och Doomoo-kudden har på något sätt lyckats sova ihopvikta i en enkelsäng, och nu är det strax dags för frukost och avfärd igen. Besök på några vingårdar är på schemat här i Valtellina innan vi ger oss av till Toscana och resans första längre stopp.

Ha en bra dag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *