Dagen före resan. Glammig morgon.

Dagen före resan. Glammig morgon.

Idag sitter jag på kontoret och borde helt frenetiskt försöka göra klart allt inför semestern. Men det går segt och trögt, jag är trött i huvudet och tankarna vandrar iväg hela tiden.

Nu är det dagen innan avresa, och jag har inte packat något ännu. Hallå, du ska bila genom Europa i två veckor med en tvååring, kanske dags att börja fundera på det praktiska? Nej. Orkar inte. Slänger väl ihop en väska ikväll och någon påse med förströelser att ha i baksätet. Det går nog bra.

Det är skönt att han är såpass stor att det inte är så mycket specialsaker som krävs. Blöjor finns ju överallt, och han behöver ingen speciell barnmat längre. Det är egentligen bara kläder, leksaker/böcker och en barnvagn som behövs. Kanske slänger med en sele ifall att ryggbärande skulle vara aktuellt, men det har vi knappt gjort tidigare, så det är kanske onödigt.

Vagnsvalet är inte helt klart. Det blir i vart fall inte Buffalon, den är så stor och otymplig att packa. Yoyon känns onödigt liten och enkel när vi ändå har en stor kombi till förfogande. Bee3 har ju lite mer komfort och är fortfarande liten och kompakt, men den tar terräng så dåligt att jag oroar mig för hur den klarar sig på kullerstensgator och annan lite grövre vägbeläggning. Kvarstår Terrain, som är lätt att fälla och blir föredömligt platt, bara en tar av hjulen. Men hjulen är ju ändå lite skrymmande, framför allt som det kanske är säkrast att ta med sig både terränghjulen och cityhjulen ifall att det skulle bli punktering. Den klarar dock alla typer av terräng, och jag tror inte att vi kommer att ha vagnen i affärer och andra trängre utrymmen, så storleken gör kanske inte så mycket. Vi får provlasta bilen och se. B är såklart oroad över minskat antal vinlådor som kan inköpas…

Igår var jag med Tjockis-katten till veterinären. Hon kände igenom honom och lyssnade på hjärtat och lungorna, och märkte inget oroande utöver just att han är mager. Bara 3,5 kilo katt kvar av min ståtliga bjässe, som i sin ungdoms glansdagar vägde över 8 kilo. Efter kattnappningen för två år sedan kom han tillbaka som bara skinn och ben, så riktigt så stor har han inte varit sedan dess. Men han har säkert tappat ett drygt kilo denna sommar.

Nästa steg var att ta blod- och avföringsprover, för att se om de kunde indikera något problem. Blodproverna togs på plats, med Tjockis invirad som ett paket i en handduk, med tratt på huvudet och jag och pappa som höll fast honom medan sköterskan gjorde sitt. Han är inte speciellt glad i att bli fasthållen, den katten. Om en säger så. Till slut var i vart fall ett par rör fyllda, och ingen hade kommit till skada.

Redan på kvällen ringde de från djurkliniken och meddelade att hans värden såg bra ut. Lever och njurar helt utan anmärkning. Lite lite röda blodkroppar, men ändå inom gränsvärdena och inget som inte kunde vara helt normalt för en lite äldre katt. Så det var väl bra, antar jag. Det är mycket kluvet det där – å ena sidan vill jag ju veta vad som är fel, å andra sidan talar ju bra värden för att han inte är allvarligt sjuk.

Nästa steg i undersökningen är avföringsprover. För det fick jag med mig ett litet provör med en liten sked i locket för att samla in bajs hemma, och lägga i ett vadderat kuvert för vidarebefordran till SVA. Så jag fick sätta mig imorse och skrapa ihop nattens bredvid-lådan-bajsar i det lilla röret, med hjälp av den lilla skeden. Kväljningarna var inte att leka med. Vardagsglamouren.

img_0604

Kategori B för Bajs? Avföringsprovet ska ge svar på om Tjockis är infekterad av någon sorts parasit eller mask som inte vanligt maskmedel rår på. Här får jag väl hoppas på att proverna utvisar något, för annars är vi tillbaka på ruta ett igen.

Igår var jag beredd på att kanske komma hem utan katt. Nu känner jag mig ändå lite positiv, även om problemen med B kvarstår. Han frågade inte ens hur det hade gått igår, och var väl besviken över att Tjockis fortfarande lever. Jag är glad över att min katt kanske ändå har en chans att repa sig från detta. För om det var något riktigt allvarligt borde väl någon av proverna och kontrollerna ha varit avvikande? Och elva år är ju ingen hög ålder på en katt, han skulle kunna leva lika länge till om allt vill sig väl.

Bajsprovet tog jag med mig till jobbet i handväskan, och ska lämna in på posten idag. Förhoppningsvis ringer veterinären under nästa vecka med besked. Det känns lite knasigt att åka iväg i två veckor nu, men katterna kommer att ha daglig tillsyn, så det ska väl inte vara någon fara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *