Går in i mig själv

Går in i mig själv

Jag har nått den där fasen i graviditeten som jag så väl känner igen från förra gången – fasen då jag mer och mer drar mig tillbaka in i mig själv, och bebisen börjar ta upp en allt större del av mina tankar. Den kom tidigare förra gången, men då var det ju också första gången, och det fanns mer att tänka på, eftersom allt var nytt och okänt.

Det är knappt så jag vill prata med någon utöver B och H, jag är komplett ointresserad av vad som händer ute i världen, orkar knappt läsa bloggar och än mindre skriva på min egen. Min tillvaro har börjat kretsa runt mig och min mage. Jag vill helst bara vara hemma och ta det lugnt och boa. Men jag ser samtidigt fram emot vår resa om två veckor.

Jag håller på med några små och olika viktiga projekt:

1. Att få Tjockis-katten frisk och glad igen. Han är konstant dålig i magen, bajsar stora lösa droppar på golvet om han lämnas inne över natten eller dagen, har magrat ur väldigt och är fruktansvärt rädd och otrygg. Han törs inte komma in när H är hemma och vaken, och ute terroriseras han av en gigantisk svartvit best som har sitt revir över vår trädgård.

Jag har avmaskat och ger magsnäll mat, men är övertygad om att problemet är psykiskt i botten. Flytt, kattungar och ett allt vildare barn har blivit för mycket för honom, och han har inte funnit sig någon trygg plats vare sig inne eller ute här i nya hemmet. Han mådde ju fint tills vi flyttade.

Så jag prioriterar nu lite matte-och-Tjockis-tid. Vi har äntligen fått soffan på plats (!), och när H sover middag och på kvällen tar jag med mig Tjockis, stänger dörrarna till vardagsrummet och sitter på schäslongen med katten på en filt i knäet. Han spinner, gosar och sover skönt, och jag håller tummarna för att han ska känna sig tryggare snart.

2.  Att kanske få H att somna själv. Jag googlar och funderar, för det börjar kännas ohållbart att någon av oss föräldrar ska krångla sig ner i hans lilla säng och krama honom till sömns varje kväll. Vi får ingen vuxentid alls över på kvällarna, och allt som oftast somnar den nattande själv och piggnar sedan inte på sig igen den kvällen.

Men jag är osäker både på om det går att få honom att somna själv, och om han verkligen borde somna själv vid nyss fyllda två. Jag vill inte förvägra honom närhet om han behöver det, men ändå inte låta hans insomning styra alla våra kvällar. Knepigt :-/

3. Att själv beskära våra äppelträd. Ett mer trivialt projekt, men det är hög tid nu mitt i JAS-perioden. Vi har fyra träd, som alla varit ”plattklippta” för att inte förta sjöutsikten och – gissar jag – för att vara lättskördade. Nu har de dock spretat uppåt rejält och tar en stor del av sjöutsikten inåt viken.

Två av dem är redan färdigmogna och skördade, de grönvita transparante blanche och en rödskiftande sort jag inte vet namnet på (ännu). Igår plockade vi 42 kilo och åkte till ett lokalt musteri, för att få hem vår egen äppeljuice på BIB om några dagar. Vi hade bråttom dit innan inlämningen stängde igår, och missade gränsen för helt egen pressning med 8 kilo. Så vi får en liten tillblandning av gårdens egna äpplen också.

Men vi har två träd kvar att skörda, så det blir nog en vända med sena höst- och vinteräpplen också, som ska ge bättre juice. Det finns ju en gräns för hur mycket mos och paj en orkar göra, så det här med äppelmusterier är en helt fantastisk sak, tycker jag! H är dessutom mycket förtjust i ”läppeloos”, och vi köper åländska 3-litersbibbar idag som kostar mer än vad det kommer att göra att få våra egna. Det enda som tillkommer är lite (mycket) träningsvärk i ändalykten efter att ha sorterat fallfrukt stående på huk, och ett par korta bilresor för lämning av frukt och hämtning av juice.

image

Bilder från mina morgonpromenader till jobbet längs med viken, mysterapi med Tjockis-katten, och en matstund där även den grå kattungen äter – äntligen, äntligen har han fattat grejen med mat. 11 veckor, och på onsdag flyttar han och brorsan.

Igår var vi iväg till B:s bror på födelsedagsfirande, och H var helt lyrisk över att få springa runt, sola sig i uppmärksamheten från farmor och farbröderna, och till och med få lov att leka helt fritt i en riktig bil. Han satt där i den gamla Peugoten på gårdsplanen och hade jättekul. Han städade ur småsten från baksätets golv och sa ”Hejdå, sten!”. Mamman, som dirigerats till förarplatsen, sade ”Hejdå, stenen! Vi ses en annan gång — nu kör vi till Paris!”. Varpå pojken fortsatte kasta ut sten, sägandes ”Hejdå, sten! Annan gång! Mummel mummel -riis!” Sedan städade han in gamla kvitton i handskfacket.

Idag blir det bara hemmapyssel, förhoppningsvis innefattande uppstart av bredband, wifi och tv. Längtar efter höstigt soffmys. Och den förträffliga tillfälliga barnvakt som lite tv kan erbjuda…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *