Vardagslunk och trädgårdstankar

Vardagslunk och trädgårdstankar

Så var den här igen, den vanliga vardagen. Igår tog vi ledigt för diverse bestyr hemmavid, eftersom vi ändå hade bokat in vaccination av Doris och de tre marodörerna mitt på dagen. Men idag har vi vardag.

Lilleman har skjutsats till förskolan för första gången på drygt tre veckor, pappan är på jobbet och jag likaså. Min kollega har semester, och jag är ensam på kontoret. Högarna på skrivbordet är ENORMA, men det känns rätt okej ändå.

Nu blir det till att köra järnet i en månad, för att förhoppningsvis kunna ta två veckor på kontinenten i september. Jag är lite spänd inför att bila så långt som nästan höggravid – förra gången det begav sig var jag i vecka 25-26 när vi reste, och det var en kortare tripp som sträckte sig över Alsace-Bourgogne-Champagne och hemåt igen. Så en längre resa, och senare i graviditeten (v. 28-30), denna gång. Det blir nog till att skaffa stödstrumpor…

Annars känns det som att den (äntligen) är här nu– filébiten av graviditeten. Jag mår bra, jag känner små rörelser inifrån magen varje dag, och jag är lugn som en filbunke, trots rätt många yttre stressfaktorer. Jag känner mig vänligt inställd till människor i allmänhet, och inte lika lättirriterad som vanligt. Underbara, underbara graviditetshormoner, vad jag har saknat er!

Okej, vissa graviditetsrelaterade obehag lider jag ändå av, som att vara glad om jag lyckas göra nummer två oftare än varannan, var tredje dag, att jag nyser hela tiden (och inte alltid lyckas hålla helt tätt när jag gör det) och att vadkramperna lurpassar på mig om morgnarna och orsakar svår smärta om jag råkar sträcka ut benen för hastigt. Samt att jag måste knapra Novalucol som godis. Men det är ändå petitesser tycker jag.

I helgen har vi äntligen, äntligen monterat upp vår nya säng i sovrummet. Och igår kom till slut även sängborden på plats. Sovrummet har fått sig en ordentlig genomstädning också, och vi har styrt upp klädkaoset som varit där ända sedan flytten. Nu är det bara B:s arbetsrum/det nedre gästrummet och B:s grotta som fortfarande är belamrade med kartonger och flyttstök. Sedan ska soffan packas upp och ställas på plats i vardagsrummet, och vi ska installera teven och ljudsystemet där. Därefter har vi faktiskt ett hyfsat färdigt hem. Lite småfix med gardiner, mattor och prydnadssaker kvar, bara.

IMG_0236

Måndagsmiddagen blev en av mina favoriter, kycklingfajitas med limekräm och guacamole. Det såg godare ut (och var garanterat det också) innan de stackars grönsakerna i kycklingröran krympt ihop till nästan ingenting, och kycklingen blivit fnösketorr, i väntan på att B skulle klippa färdigt gräset. Robotgräsklipparen är såklart inte installerad ännu… Receptet jag utgått ifrån är ett urklipp från ett gammalt nummer av Elle Mat & Vin (urklippet har en bild på Sofi Fahrman, så det är kanske hon som är upphovskvinnan) men jag har justerat det lite och enkelt uttryckt går det ut på följande:

Stek strimlad kycklingfilé som blandats med spiskummin och chilipulver. Kör sedan i strimlad gul lök, paprika av ett par färger (jag tar gärna skivad grön padrónpeppar och strimlad röd paprika) samt lite hackad vitlök. Jag brukar bara fräsa med grönsakerna kort för att bevara smak, färg och krisp, men igår blev det alltså lite fail.

Servera med guacamole på det sätt du gillar den (jag brukar mosa ihop avokado, finhackad tomat, finhackad chili, vitlök, hackad koriander, limejuice,  ibland någon sked crème fraîche/grekyoghurt, salt och svartpeppar, och låta den vara chunky), en limekräm gjord på grekyoghurt/crème fraîche, limesaft och -skal, honung samt salt och svartpeppar i valfria proportioner, samt hackad koriander och någon sorts blad (jag gillar spenat). Ät med tortillabröd av valfri sort (vi använde färdigköpta vete- och majstorillas). Mycket, mycket gott!

De små skålarna med fetaost, tärnad tomat och pizzasallad var special till den lille herren i hushållet…

Nedan fortsätter inlägget en bra lång bit med mina funderingar över en liten bit av min trädgård. Förmodligen aptrist för de flesta utom mig själv, som har denna blogg som dagbok och allmän terapi, så läs vidare på egen risk…

Jag har börjat fyllas av entusiasm inför den nya trädgården, och sitter och dagdrömmer om vad jag ska ändra på. Ett av de första projekten blir det här – den lilla remsan mellan vår uppfart och grannen upp i backen.

IMG_0233

Vi har ett körsbärsträd (eller bigarrå, eller amarell eller klarbär eller vad det nu kan vara, det verkar vara en hel vetenskap det där med körsbärsarter) som gav riktigt mycket goda knallröda frukter i år, med gult fruktkött och klar saft. Vi var lite sent ute med att skörda, men fick i vart fall in omkring 3 kg urkärnad frukt. Vi gjorde sylt på 1 kg och frös in två påsar med ett kilo var i för senare bruk. Sylten blev tyvärr för rinnig, så jag ska koka om den med lite extra syltsocker någon dag när jag får tid och ork. Körsbäret är omringat av en liten, liten gräsplätt.

Framför körsbäret finns ett fint lavendelbestånd, med inslag av akleja, blåklockor, en växt jag inte vet namnet på som har söta ljusrosa ”kolvar” till blommor, en och annan såpnejlika och diverse ogräs. Bakom den en massa praktlysing och någon annan ogräsliknande perenn. Mot gatan står en fortsättning av den spireahäck som löper runt de två sidor av tomten som vetter mot gator. Till höger om körsbäret står en ädelsyren av något slag, som i vart fall i år inte hade någon vidare blomning. Grannen upp i backen har en enorm syrenhäck i tomtgränsen mot oss (jag tror i vart fall att det är grannens).

IMG_0234

Den sista biten fram till garagegaveln består av en liten gräsplätt, några stenplattor som satt sig väldigt, och några helt ihopsjunkna trappsteg ner till den nedsänkta stenlagda gången som löper längs garageväggen. Framför grannens syrénhäck står några små buskar: 2-3 ölandstokar, en mahonia och en liten ros av något slag med de mest bedårande små blommor, små och knallrosa med vitt i mitten, som sitter i täta klungor.

Det här blir ett ganska enkelt projekt. Spireahäcken blir kvar runt hela tomten tills vidare, även om just spirea inte är den buske jag skulle ha valt som häck runt den här tomten. Lavendeln, körsbäret och ädelsyrénen (förutsatt att det bara var ett dåligt år i år) blir kvar. Lavendeln ska rensas på ogräs, men i den mån det går sparar jag de andra blommorna som växer i den. Praktlysingen, den andra ogräsliknande perennen och varenda uns av ölandstok ska bort. Den lilla rosen får vara kvar, eller flyttas någon annanstans.

Mahonian är jag lite osäker på. Jag trodde först att det var järnek, som är liknande, men giftig. Järnek hade jag rensat bort, men mahonia är ju ofarligt och jag har rent av läst att det går att göra marmelad på de blå bären. Jag borde kanske prova och se om det är gott? Vi har ett stort mahoniabuskage på den nedre delen av tomten också, som jag inte heller riktigt har beslutat om ännu.

Stenplattorna och trappan behöver läggas om. Eventuellt bör trappan gjutas istället, det får vi se. I övrigt tänkte jag ta bort gräsmattan på hela området, och istället göra om hela den lilla sluttningen från grannen och till uppfarten till en barktäckt rabatt. Det finns ingen poäng i att ha några få lösryckta kvadratmeter gräsmatta som måste klippas, och just barktäckta rabatter tycker jag passar bra till tegelhus från 60-talet. Växtligheten kompletteras kanske med en liten japansk lönn, och om orken och lusten till egen sådd av ettåriga växter faller på tänker jag mig att rävsvans och sommarcypress skulle göra sig fint tillsammans med den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *