Nattskräck?

Nattskräck?

Inatt vaknade H i sin säng och bara grät. Jag försökte ropa in honom till vår säng (som ligger bara ett par meter från hans, genom en öppen dörr), men han bara skrek ”nej nej nej” och fortsatte gråta.

Jag gick dit för att hämta honom, men han bara skrek ”nej nej nej” när jag kom fram till hans säng, och fortsatte att skrika och gråta när jag satte mig på hans sängkant och började sparka på mig med all sin kraft. Inget jag sade eller gjorde hjälpte, och han sparkade så vildsint att jag inte ens kunde komma nära honom. Han var nästan helt okontaktbar, men blev tyst i några sekunder och bara tittade på mig när jag också började snyfta. Sedan kom B kom in, lyfte upp den sparkande pojken och lade honom i vår säng.

Där fortsatte han att bara sparkas, gråta och skrika ”Nej!”. Vi fick inte röra honom, och den enda respons vi fick var mer skrik, gråt och sparkar, även om han uppenbarligen hörde vad vi sade. Om vi frågade om han ville ha vatten kom det ett ”Nej tup-a-tup!” (Hans egna ord för bubbelvatten, som vi brukar ha i sovrummet), och om vi sa till honom att komma och lägga sig på kudden skrek han ”Nej kudde!”, och fortsatte gråta helt hysteriskt. Till slut avtog snyftningarna, och han sov.

Sedan sov han hela natten, och har varit nöjd och glad hittills idag. Igår kom han i säng väldigt sent, och hade dessutom inte sovit middag. Han har haft samma sak ett par gånger tidigare, främst vid flytten, och någon gång lite mildare och mer kortvarigt när han vaknat från middagsvilan.

En snabb googling sade mig för det första att jag inte är ensam om att googla liknande saker som ”tvååring vaknar och gråter hysteriskt”, och för det andra att problemen verkar vanligast vid sömnbrist, stora förändringar och efter intensiva dagar. Sedan kunde själva tillståndet vara orsakat av mardrömmar eller förvirringstillstånd/nattskräck. Skillnaden verkade dock vara att ett barn som ”bara” drömt mardrömmar oftast lät sig tröstas, medan barn med förvirringstillstånd/nattskräck istället oftast blev mer upprörda av försök till tröst.

Så kanske är det nattskräck som vår lille skrutt drabbats av. Hoppas det inte blir ett regelbundet inslag i våra nätter…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *