Ny vecka 21+0

Ny vecka 21+0

Idag är det förstås redan 21+3, och halvvägs till nästa graviditetsvecka. Den här veckan har mest spenderats åkande fram och tillbaka till djursjukhuset med katter in och ut ur intensivvård, så bloggen och uppdateringarna om Knyttet har försummats. Nu är dock hela den lilla kattfamiljen samlad hemma, och alla är – peppar, peppar – friska sedan ett dygn. Men det får bli ett eget inlägg lite senare.

Veckan som varit har Knyttet inte heller gjort något vidare väsen av sig. Jag har mått rätt normalt, och haft en normal (d.v.s. bättre än hittills i graviditeten) aptit. Jag har börjat känna små sparkar/rörelser, men verkligen inte mycket att skryta om. Några snabba och inte särskilt starka sparkar, som bara kommit en och en, eller högst två vid samma tillfälle. Jag har knappt hunnit registrera dem, utan det blir mest ett ”vad var det där?” som flyger genom huvudet. Ibland känner jag inte själva sparken, men känner att musklerna i nedre delen av magen plötsligt drar ihop sig/rycker till, som när en får en spark eller ett slag i magen. Det säger en del om min oförmåga att verkligen ta in den här graviditeten att det tar en stund innan jag inser att det var Knyttet som sparkade. Magen är rejält rund, och det går inte att undgå att se att jag är gravid.

image

Jag har faktiskt inte känt någon mer oro, utan bara känt att allt är som det ska, även om jag knappt känner mig gravid. De små rörelserna är förstås också lugnande, för även om de är få och svaga så har jag känt n å g o t varje dag i flera dagar nu. Kanske kan jag äntligen förlita mig på statistiken nu. Risken att det inte blir någon bebis efter halvtid och lyckat RUL är trots allt så liten att det bara är dumt att slösa tid och energi på att oroa sig. Det blir som det blir, och allra oftast blir det bra.

Drygt halva graviditeten är avklarad, och jag har tecknat en gravidförsäkring. Jag valde Länsförsäkringar denna gång. Förra gången hade jag Trygg-Hansa. Båda gångerna har jag tecknat en betalvariant, för det är ju inte mycket pengar de kostar, medan de ändå kan hjälpa en del om något skulle gå snett.

Knyttet är ca 26-27 cm långt, och kommer i slutet av veckan att väga ca 450 gram. Hen har en dygnsrytm med vaken- och sömnperioder, och badar i ca 6 dl fostervatten. Delen av hjärnan som tillverkar hjärnceller ska tydligen utvecklas extra mycket nu. Hmm, kanske läge att peta i sig lite omega 3-kapslar? Vill minnas att det är extra viktigt för utvecklingen av hjärnan. Knyttets ögon är fortfarande stängda, men hen kan se skillnad på ljus och mörker genom ögonlocken.

Hen har skrynklig hud, och fortsätter att producera det där första bajset, som H spred lite varstans före och efter förlossningen…. Knyttet ser mer och mer ut som en liten miniatyrmänniska nu.

—Lite privat info här under, skippas av den som inte vill läsa sånt —

Apparna berättar om att många kvinnor har ökad sexlust under den här perioden. Undertecknad… Not so much. Den är i princip obefintlig, och har varit det nästan hela graviditeten. Sedan finns inte tid eller ork heller. Vi har faktiskt inte fått till det sedan vi plussade, om jag nu ska lägga alla kort på bordet. Med allt annat som händer är vi båda stressade också, och det är mycket snäs och fräs just nu, och inte så mycket kärlek. Tror vi båda behöver närhet nu, både känslomässigt och fysiskt, men det får liksom inte plats i det här kaoset vi lever i. H somnar inte förrän jättesent, och vi har ingen egentid tillsammans alls, utom då vi fått barnpassning för att vi måste göra något praktiskt.

Det var den här våren och sommaren som skulle bli våran, min och B:s. När H äntligen var stor nog att sova borta någon natt eller två, amningen var helt avslutad, och vi skulle kunna gå ut på romantiska middagar, och sitta uppe sent och dricka vin, och kanske bli så berusade som en inte gärna blir när en har ett litet barn som ligger och sover i samma hus. Åka iväg på en herrgårdsweekend och bara mysa ihop. Ha grillfester med vänner i nya huset. Det var inte planerat att jag skulle bli gravid igen innan H ens sovit en enda natt borta. Hans första övernattning hos farmor var jag ju redan gravid (även om jag inte visste om det). Knyttet är så välkommet, men det är ändå synd att jag och B inte alls hann återknyta till varandra som par efter första barnets ankomst, innan nästa plötsligt var på väg. Vi hade behövt det.

 

2 thoughts on “Ny vecka 21+0

  1. Jag är superkänslig för hormonernas inverkan på lusten. Både p-piller och graviditeter dödar allt sådant intresse för mig. Hyfsat ovärt med dubbel p-effekt av pillren. Och ja, det blir ganska långa nio månader för oss som par… Menmen. Det går över. Nu har du gjort mer än hälften, snart har ni bebis!!

    1. Jo, tiden går snabbt, och december känns inte så långt borta nu när en börjar ana höstluft på morgnarna. Sedan kommer förstås perioden då bebis kräver så mycket kroppskontakt att jag vill kräkas så fort någon annan ens är i närheten av mig, och amningsperioden, som i vart fall sist inte var någon höjdpunkt för min och B:s samvaro. Men det är väl bara att vänta, och hoppas att vi kommer upp igen på andra sidan av detta. Vi är ju båda så glada över att få en till bebis, även om tajmningen hade kunnat vara bättre 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *