Förföljd av otur (och tur?)

Förföljd av otur (och tur?)

Vi fick hem Doris igen redan igår eftermiddag. Pigg och kry och väldigt glad att se sina ungar igen. Men vi ska hämta ut ett recept på droppar som ska minska hennes mjölkproduktion, så att ungarnas avvänjning påskyndas. Ungarna har dock börjat äta mat alla tre, och verkade pigga och relativt glada under mammas dryga dygn borta, även om de så klart ropade en del efter henne.

Allt var frid och fröjd, och H var och lekte med morfar och G, så vi skulle även få ta emot vår möbelleverans i lugn och ro. Soffan och nya sängen skulle äntligen komma, så vi är bara ett litet skrivbord ifrån ett komplett möblemang i nya huset. Bara lite gardiner, mattor och småjox som behövs för att vi ska vara ordenligt inbodda.

Vi hann så klart inte ens packa upp möblerna, eftersom sovrummet fortfarande gömde tonvis av flyttmög i form av Ikea-påsar fulla med gamla skor och kläder, påsar med espressohandtag och köksknivar (!) och högar av smutstvätt som inte riktigt har funnit sin plats i tvättkorgarna efter flytten. Min antika kista hade ett berg av kläder, som inte hunnit flytta in i min garderob, tronande på sitt lock. Jag har bara två enkelgarderober till mitt förfogande i sovrummet, så en viss planering och placering av ur-säsong-kläder i andra garderober är behövlig, men har inte hunnits med. Vi kom i alla fall en bit på väg.

Sedan var klockan närmare 19, barnet på väg hem, och vi insåg att vi inte hade ätit vare sig lunch eller middag utöver kaffe och ett par småkakor när B kom hem med Doris. Det fick bli hämtpizza, och B gav sig iväg. Innan han åkte hade den lilla sköldpaddsfärgade kattungen kräkts ett par gånger. Inte så konstigt, tänkte vi först, med hänsyn till att mamman varit borta ett drygt dygn, och det blev en hastig omställning till bara fast föda.

När B kom hem med pizzan låg dock kattungen på mattan och såg medtagen ut. Inte så konstigt, tänkte vi först, när en är liten och nyss har kräkts, att en blir lite slö. Jag satt sedan och slängde i mig min mat under stigande stress, med koll av kattungen varannan minut. Det såg verkligen inte bra ut, och alltför mycket som hur Doris sett ut dagen innan. Hon låg alldeles stilla med huvudet ner i golvet, och dreglade. Jag försökte lägga henne hos Doris, men hon ville inte dia, utan bara gick iväg några steg och lade sig platt igen.

Jag konstaterade att den lokala smådjurskliniken just hade stängt, och ringde upp Albano. Förklarade läget och undrade om kattungen kunde ha drabbats av det som drabbade Doris, men nej, det var bara diande honor som drabbades av kalciumbrist. Men en kattunge som var så medtagen behövde kollas upp, och det var sällan en bra prognos.

Så iväg till Albano igen bar det av. Jag satt med den lilla i famnen för att hålla henne varm och lugn. Hon kissade på min mage. Väl framme undersöktes hon, och det konstaterades att hjärta och lungor lät bra, hon verkade inte ha någon infektion och magen kändes normal. Men hon behövde läggas in på intensivavdelningen med vätskedropp över natten, för att se om hon piggnade till. Det kunde vara så ”enkelt” som att hon var uttorkad. Kattungar har inte så stora marginaler när de är så små, och kräkningar kan snabbt torka ut dem.

Så för andra dagen i rad lämnade vi en katt på Albanos intensivvårdsavdelning. Klockan var närmare 22, och det var bara att åka hem och sova. H fick sova i vår säng (igen), men tog ändå väldigt lång tid på sig att somna. Han har för övrigt varit väldigt påverkad av dagen innan med Doris, och pratar om och om igen om det. ”Ringa morsa” (Morfar fick ringas in för att hämta Doris). ”Doda suk” (Doris sjuk). ”Pinga” (Doris rymde och sprang på parkeringen). ”Mamma leshe” (Mamma ledsen=panikgrätskrek på parkeringen).

Tidigt imorse ringde de dock med den goda nyheten att lilla Kajsa (Kavat), som jag checkade in henne som, hade piggnat till av droppet, och kunde åka hem. Så vi hämtade henne vid lunch idag.

Så. Denna vecka har jag typ inte hunnit jobba alls. Och veterinärkostnaderna har landat på närmare 15 000 kr. Doris var i alla fall försäkrad, annars hade det varit nästan det dubbla. Men inte hade jag tänkt på att det kanske behövdes en tilläggsförsäkring för kattungarna…Så Kajsa Kavat är nu en mycket exklusiv kattunge, som kostat 8500 kr.

Det känns som att vi varit lite otursförföljda. Men samtidigt haft tur, eftersom allt ändå slutat bra. Men vare sig hjärta eller plånbok klarar fler veterinärbesök, så jag hoppas att alla får må bra nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *