Ny vecka, 20+0

Ny vecka, 20+0

Så var det torsdag, och veckobytardag igen. Förutom att gårdagen var en generellt bra dag, med lyckat RUL och allt, så var det även den magiska halvtidsdagen, graviditetsdag nummer 140 av 280.

Halva graviditeten är förbi, och jag har mest slösat bort den första halvan med att vara orolig. Det får vara slut på det nu.

Jag har mått bra veckan som varit, förutom lite huvudvärk som kommer och går, och halsbränna nästan varje kväll. Det förstnämnda har jag inte rått bot på, för jag vill inte ta värktabletter när jag är gravid, och att bara dricka mycket vatten har inte visat sig verksamt. Det sistnämnda avhjälper jag med att ha kartor med Novalucol utspridda lite varstans i huset, så att jag snabbt kan trycka i mig ett par vid behov. Det funkar. Skulle kunna hålla mig ifrån kaffe och kryddstark mat också, men det vill jag inte. Så det blir Novalucol.

Sen var det den där ensamma droppen blod på papperet häromdagen. Har ingen aning om vad det var, men det har inte kommit något mer, så det var antagligen inget att oroa sig över.  Jag funderar på urinvägsinfektion. Det har jag läst en hel del om att en kan drabbas av som gravid utan att märka så mycket av det. Jag tycker att urinröret har känts lite trångt på sistone, och att jag inte riktigt kan trycka på när jag kissar. Å andra sidan tycker jag inte att jag någonsin riktigt har återfått samma kraft i strålen som innan H föddes. Kanske borde kolla upp detta? Frågan är om jag borde kontakta vårdcentralen nu på en gång (orka…måste regga mig på ny VC nu efter flytten o.s.v.), eller om jag kan vänta till nästa besök på MVC om en dryg månad…

Jag äter nästan allt (utom såser och röror baserade på billig ”majonnäs”  eller liknande– jag kväljs fortfarande av tanken på ”skagenröran” på Fjärilshusets kafé, eller ”bearnaisen” från hink på vår tyvärr ganska dåliga kvartersrestaurang), och känner mig inte särskilt gravid alls. Har inga särskilda cravings och inga aversioner utom det ovanstående, och lite lagom aptit även om ingenting smakar sådär riktigt gott.

Funderar en del över om jag inte borde kunna äta hur rött kött jag vill. Är urless på att bara få trista köttbitar, även om jag vägrar äta dem HELT genomstekta, utan tänkt att LITE rosa ändå måste vara okej. Men vill gärna ha carpaccio och råbiff…Det är väl toxoplasma som en vill undvika genom att genomsteka köttet, och hur stor är sannolikheten att jag inte redan bär på det efter 20 år som kattägare, varav de flesta med flera utekatter, och ett antal år som relativt aktiv trädgårdsodlare? Kanske borde ta ett blodprov och kolla det, så jag slipper gå runt och oroa mig över mat helt i onödan.

Ibland får jag ont på baksidan av höfterna när jag gått långt, men inget jag inte kan hantera. Annars fungerar kroppen rätt okej. Jag kan fortfarande sova i de flesta ställningar, även på mage om jag drar upp ena benet lite under mig. (Men då somnar lill- och ringfingrarna, när jag har armarna ovanför huvudet och händerna under kudden, så jag brukar vakna efter en stund ändå, och byta ställning för att få liv i fingrarna igen.) Försöker börja tänka på att sova på vänster sida enligt rekommendationerna, men då ligger jag med magen inåt i sängen = åt H:s håll, och vaknar minst två-tre gånger per natt av han sparkar mig i magen. Det är ju inte från det barnet jag vill känna sparkar i magen just nu, om jag säger så… Tror jag ska packa upp min nya stora Doomoo-kudde, för den borde kunna ligga som en buffert och skydda magen och Knyttet från de värsta karatesparkarna från H. Mest blir det att jag ligger på rygg, och det vet jag blev obehagligt lite senare i graviditeten, när magen blev tung och tryckte på lungor och annat. Så jag ska försöka vänja mig vid sidoläge.

Vi fick äntligen till ett lyckat RUL, och Knyttet verkar nu följa sitt satta datum 7 december perfekt. Alla boxarna tickades av, och jag ska nu försöka slappna av och räkna med att Knyttet mår bra. Även om sparkarna verkar låta vänta på sig. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle sitta som omföderska och inte känna ett dyft av bebisen i vecka 20, men så kan det tydligen också vara.

Knyttet håller på att suga åt sig antikroppar från mitt blod, och ligger annars mest och jäser och samlar på sig fettreserver. Alla nervceller i hjärnan är tydligen redan klara, så jag har väl redan f*ckat upp det jag kan med min undermåliga kost och mina stressnivåer. Borde väl ha ätit mer nyttiga fetter och sånt tidigare…Knyttet kommer att vara ca 24-26 cm långt och kommer att väga 360-400 gram vid denna veckas slut. Knyttets smaklökar utvecklas, och hen kan reagera på smärta. Knyttets första bajs börjar bildas i tarmen. (Det där svarta kletiga, som H – efter att ha släppt ut en del i fostervattnet – bajsade ner hela sig och mig med under handduken på förlossningssalen, och som hans far intet ont anande stack ner handen i när det var dags för den första påklädningen och blöjpåtagningen. Jag minns det som igår…)

Välkommen graviditetshalva 2, jag hoppas vi kommer att trivas bättre tillsammans än din föregångare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *