Ny vecka, 19+0

Ny vecka, 19+0

Då var det äntligen ny graviditetsvecka igen (sedan igår till och med), även om det fortfarande känns segt att ha blivit flyttad hela fem dagar åt ”fel” håll.

Med H så tror jag att BF-datumet enligt sista mens var 15/8, KUB-ultraljudet bestämde BF till 17/8, och han kom den 18/8. Barnmorskan på RUL sade att hon inte ändrade datum som redan var bestämt på KUB, men att hon skulle ha gissat på att det var närmare det ursprungliga datumet, kanske 15-16/8. Då var det ju fråga om enstaka dagar, och inget som störde mig alls. Men FEM dagar. Det stör mig mycket.

Jag var så glad över att datumet var så tidigt i december att det lika gärna kunde bli slutet av november, och att det fanns gott om tid kvar till jul även om jag skulle gå över tiden. Och nu är datumet den 7/12. Lägg till två veckors möjlig övertid på det, och vi är bara tre dagar före julafton. Jag vill ju vara någorlunda på benen för den första julen som H kommer att vara medveten om på riktigt, och ha kommit till ro lite med bebisen.

Nä, jag tror jag bestämmer mig för att sikta på den 2/12 ändå. Undrar om Knyttet vill samarbeta om det?

Knyttet är förresten ca 25 cm lång nu, och väger ca 250 gram (någon app säger till och med 350 gram). En kvarts meter lång och ett kvarts kilo tung håller Knyttet nu på att utveckla ett tjockt lager fosterfett utanpå huden, och de permanenta tänderna håller på att bildas under mjölktänderna. Sinnesorganen utvecklas för fullt, och Knyttet kommer nu att börja växa mer enligt sitt eget schema än precis som alla andra bebisar.

48 % av graviditeten är avklarad, och det är fem dagar kvar till halvtid.

Veckan som varit har jag mått ganska mycket som vanligt, med ganska få graviditetsbesvär. Jag fick fruktansvärd kramp i vaderna en tidig morgon, och känner ibland att det är trångt att andas genom näsan (svullna slemhinnor). Jag har huvudvärk oftare än normalt.

Den totala harmonin och lugnet som jag kände under graviditeten med H existerar inte alls denna gång, utan jag känner mig enormt stressad, pressad och jagad från alla håll. Vaknar med typ bakfylleångest varje morgon på grund av jobbstressen, och mår helt enkelt dåligt. Humöret och tålamodet är uselt.

Jag har inte alls känt av Knyttet den senaste veckan, även om jag såg att hen levde vid ultraljudet förra veckan, och även fick lyssna på hjärtslagen vid besök hos MVC denna vecka. Det är så läskigt att inte alls känna några fosterrörelser, men hoppas på att allt kommer att se bra ut på andra försöket till RUL i veckan som kommer, och att Knyttet kommer igång att sparka ordentligt snart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *