Bloggar(e) jag gillar!

Bloggar(e) jag gillar!

För någon vecka sedan skrev urgulliga Mia på bakingbabies.se ett inlägg om bloggar hon läser och gillar, där lilla jag fick vara med! Mias (och hennes man Josephs) blogg är en av mina absoluta favoriter sedan något år tillbaka. Mia är även den enda av mina läsare (statistiken säger ju att ni ändå är några stycken) som faktiskt kommenterar regelbundet här, så jag kan så klart inte göra annat än ge en stor famn bloggkärlek tillbaka!

Mia (även känd som Snipp-Mia) är sjukgymnast med brinnande intresse för de problem som kvinnor kan drabbas av främst efter förlossningar och förlossningsskador. Hon skriver mycket informativt om dessa saker, har nyss varit på seminarium i Almedalen där hon talat om sitt specialområde. Hon skriver också om den helt vanliga vardagen som småbarnsförälder på ett ärligt och intressant sätt. Bakningsintresserade maken Joseph delar ofta med sig av smarriga recept på bröd, bullar och kakor, och de båda delar med sig av rolig matinspiration från sina geografiska temaveckor.

En annan blogg(are) jag följer är Lady Dahmer. Just nu är hon mer aktiv på Instagram än på sin blogg, men det är lika kul att följa henne där. Hon har alldeles nyss fått sitt tredje barn och skriver mycket informativt om bland annat amning. Lady Dahmer är en riktigt arg feminist som inte backar på sina åsikter eller ändrar sig själv för att passa in vare sig i samhället i stort eller för att hålla sams med andra feminister. Det är inte alltid jag har samma uppfattning om saker och ting, men hon ger mig ofta något att tänka på. Allra mest läser jag dock hennes blogg för hennes kloka inlägg om föräldraskap, och för att hon helt enkelt verkar vara en skön människa.

Lady Dahmer och Baking Babies-Mia har väldigt olika åsikter om det här med att föda utan smärtlindring, och har nyligen skrivit inlägg i ämnet; här och här.

För mig kändes det otroligt viktigt att just skippa den medicinska smärtlindringen: epidural och liknande på grund av de ökade risker jag läst att det medför för en utdragen förlossning, avstannade värkar och användning av värkförstärkande dropp och i förlängningen kanske instrumentella ingrepp eller kejsarsnitt, och lustgasen enbart för att jag ville vara närvarande och obedövad i sinnet under förlossningen. (Jag ville inte heller riskera att inte känna krystvärkarna och få krysta på kommando – men gissa vad? – jag kände inga krystvärkar ändå, och fick krysta på kommando även utan bedövning. Jag har heller inget som helst minne av att jag hade någon som helst smärta under utdrivningsskedet utöver de ”vanliga” värkarna. Så kan det också vara, tydligen.)

Jag såg beslutet att föda utan medicinsk smärtlindring både som en fysisk utmaning, och som det jag uppfattade vara det bästa för både barnets och min hälsa, efter att ha läst på om de olika smärtlindringsmetoderna i materialet jag fått från MVC samt i Gudrun Abascals böcker ”Att föda” och ”Att möta förlossningssmärtan”. Alla medicinska smärtlindringsmetoder verkade medföra risker för komplikationer eller biverkningar, och därför ville jag avstå dessa (om det gick).

Och ja, jag är stolt över att jag klarade av det. Medveten om att jag har tur som har en ganska hög smärttröskel, och att det inte anses vara en bedrift för kvinnor på många andra ställen i världen att föda utan smärtstillande mediciner, utan en självklarhet. MEN det tycker jag inte förtar det faktum att jag satte upp ett mål för mig själv, och fullföljde det och uthärdade smärtan trots att jag hade möjligheten att lindra den, på precis samma sätt som någon kan se en idrottsprestation som något att vara stolt över. Även om de fått bättre genetiska förutsättningar än många andra att klara just sådana aktiviteter och lika gärna hade kunnat ta bilen istället för att springa den där milen (som många på andra håll i världen hade varit tvungna att göra om de ville ta sig någonstans).

Sedan var jag inte helt utan smärtlindring, utan fick fem omgångar sterila kvaddlar, som jag också beslutat i förväg att jag ville prova. En metod som innebär att man med hjälp av vanligt vatten aktiverar kroppens egna smärtlindringsmekanismer, och som inte har några biverkningar överhuvudtaget (förutom smärtan av själva sticken) tyckte jag lät spännande, och jag var även nöjd med att de gav en viss lindring och avslappning i de jobbiga skedena av förlossningen. Så det primära var väl för min del inte att vara ett ”badass” och uthärda smärtan, utan att i mest möjliga mån undvika allt som skulle kunna ha en negativ effekt på förlossningsförloppet.

Nåväl, detta var ett sidospår om att föda med eller utan smärtlindring. Nu tillbaka till ämnet om bloggar(e) jag gillar.

Jag läser också med stor behållning Erika kan berika, där Erika skriver om sitt liv med tvillingarna Greta och Olof. En skicklig skribent som verkar vara en trevlig människa, fina foton och tips om både god mat och böcker. Trivsam läsning.

Som avstickare till de rena föräldrabloggarna läser jag 3 kockar 7 kids för inspiration till vardagsmaten.

Denna sommar har både Baking Babies-familjen och ett par av de 3 kockarna med ett antal kids varit på Agriturismo-semester i Italien, och Erika kan berika har haft med sig familjen på äventyr på franska rivieran. Jag har följt alla resorna med stort intresse, eftersom Italien och Frankrike är favoritresmål även i vår familj.

Nu är det två år sedan vi drog ut på Europaturné med bilen sist (borträknat att vi tog bilen till Alperna förra våren) och kanske blir det äntligen av igen till hösten. Standardrutten går över Tyskland och Frankrike, med obligatoriska stopp i Alsace och Champagne. Till hösten tänkte vi försöka ta en lite längre tur så vi kan klämma in Norditalien också. Jag försöker le åt den underbara ironin i att jag var på smällen sist också, vilket ju är aaaningens begränsande när det – som för oss – är väldigt mat och vin-orienterade resor. Sedan tillkommer det att vi måste hitta på saker för att underhålla en 3,5-åring och en 2-åring också. Sist var det ”bara” en 1,5 åring… Kanske boende på bondgård under något av stoppen skulle kunna vara något?

Ja, det där är några av dem jag följer på nätet. Jag har en hel del andra i mitt Bloglovin’-flöde också. Generellt är det föräldrabloggar som gäller nuförtiden, och då helst inte de som är pastellfärgade barnmode-sidor, utan människor som känns äkta och berättar om sin vardag med barn som den är.

  • Hejhejvardag – träffsäkra illustrationer om vardagen som småbarnsförälder
  • Kitty Jutbring – känns väldigt äkta, och verkar vara en kanonmamma till sina två kids.
  • Cissi Wallin – ibland provocerande provokativ, men verkar alltid vara sig själv, och har inga problem att erkänna att hon inte njuter av varje sekund av mammalivet. Jag ääälskade kommentaren hon la upp på ett eller annat socialt medium (och senare på sin blogg) när någon hade skrivit något dravel i stil med att ”men baaarnen är ju det bästa vi har *hjärtemoji**hjärtemoji*”, och Cissi kommenterade ”Nä, det bästa vi har är bag-in-boxen när lillmarodörerna äntligen somnat”.  Jag skrattade rakt ut när jag läste det, men – hör och häpna! – det var ett gäng kränkta föräldrar/socialtanter i kommentarsfältet som blev sjukt upprörda över att Cissi ”talade illa om sitt barn”.  Det MÅSTE vara tillåtet att skämta om jobbigheterna med småbarn, precis som allt annat jobbigt i livet, för det blir så mycket svårare att hantera utan humor. Hos oss brukar vi skämta hejvilt om att ungen kanske kan hitta några giftormar att leka med, eller att det är dags att ta fram etern, att sälja honom till lägstbjudande eller huruvida dynlådan kan vara en bra barnförvaring. Det betyder inte att vi någonsin skulle göra honom illa, eller att vi inte älskar honom, utan att vi har en halvrå typ av humor som coping-mekanism när allt känns jobbigt.
  • Aversioner-Isabelle – typiskt smart och rolig kvinna som bloggar från föräldraledigheten med barn #2, vars blogg dock fungerar dåligt med Bloglovin’, så det blir mest att jag följer henne på Instagram p.g.a. lat.
  • Hormoner och hemorrojder – har berättat sanningen om småbarnslivet i bra många år nu.
  • Jag följer gamla Preggo Preggo-duon Katta Kvack och Mirijam Geyerhofer sporadiskt också. Jag plöjde Preggo Preggo och Hormoner och hemorrojder när jag var gravid med H, och det var en befriande ärlig läsning om det här med graviditet, barnafödande och småbarnsliv.

Sen kan jag inte hålla mig ifrån Allt Om Barnvagnar heller. Så klart.

Och helt orelaterat till småbarnsliv: Morgonpasset i P3-originalet Hanna Hellquist, som måste vara Sveriges skönaste person, alla kategorier?! Bloggar på Land, mest om livet på torpet i Grums (men är så klart bäst på radion ändå).

One thought on “Bloggar(e) jag gillar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *