Vi kvinnor och våra kroppar

Vi kvinnor och våra kroppar

Ett tag förra året var det väldigt många bloggare som skrev om det här med att känna sig tjock. Sent omsider tänkte jag bidra med mina egna tankar om det hela.

Kvinnor av alla möjliga olika storlekar och former har skrivit om hur tjocka och/eller fula de känner sig eller har känt sig. Vissa har ansetts inte ha rätt att känna sig tjocka eller fula, eftersom andra anser att de inte väger tillräckligt mycket/inte har tillräckligt omfångsrikt midjemått/är för snygga.

Jag har aldrig varit pinnsmal. Minns hur mycket sämre jag kände mig som tonåring som nätt och jämt kunde klämma mig in i ett par jeans med midjemått 27 (efter veckor av halvsvält, och då var de taaajta), medan mina vänner lätt kunde ha storlek 26. Och så var de långa nog att ha 34 i längden, medan jag med mina korta ben omöjligen kunde ha längre än 32. Och det var en SÅ stor grej för mig, de där hemska siffrorna 27/32 istället för de åtråvärda 26/34. Och då var jag inte det minsta tjock, bara inte jättesmal.

Den här bilden är från när jag var runt 22, 23 år, och var lite större än som tonåring. Hade nog storlek M i det mesta. Notera att det är ett pappersfoto. Så gammal är jag.

IMG_4532

Jag tyckte jag var JÄTTETJOCK. Min dåvarande pojkvän brukade pika om att jag lagt på mig lite. Jag bantade av och till, vilket ungefär bestod i att jag åt en knäckemacka utan något på och ett äpple om dagen tills jag nått önskat resultat.

Något hände sedan när jag var 25. Ett antal kilo kröp sig på medan jag skrev mitt exjobb, och mest satt hemma en termin och undvek att skriva på uppsatsen. Sedan började jag jobba, och hade oturen att hamna på en arbetsplats med en narcissistisk psykopat till chef. Jag som var nyexaminerad och ambitiös blev nedtryckt i skorna, och försökte prestera mig ur situationen, vilket så klart inte gick. Långa arbetsdagar, och en fruktansvärd psykosocial arbetsmiljö, sög musten ur mig. Jag orkade inte motionera, och stoppade i mig massor av fel saker för att få snabb energi. Tröståt. Kilo efter kilo lades på. Idag är jag tjock. På riktigt tjock alltså. Även innan jag blev på smällen igen. Eller första gången med, för den delen.

MEN. Jag mådde lika dåligt över min kropp då. När jag var 15. När jag var 23. Nu kan jag se tillbaka på kroppen jag hade då och undra varför jag inte var nöjd. Nu hade jag älskat att ha kroppen jag hade då, som var stark och smidig och orkade allt möjligt.

Jag mådde fysiskt bättre i min kropp då. Men jag tyckte inte bättre om kroppen jag hade då än den jag  har nu. Jag mådde precis lika dåligt på grund av skönhetsidealen när jag var 15 och 23, trots att jag inte objektivt sett var tjock då. Nu kan jag, med utblick från där jag är idag, tycka att jag var dum i huvudet som inte bara var nöjd och glad då, men det gör inte att mina känslor då var lika äkta och svåra att hantera som de jag har idag, när jag väger hundra kilo och borde ”ha rätt” att känna mig tjock och ful.

Något är så fruktansvärt sjukt i samhället när vi kvinnor ser på oss själva och våra kroppar på det sätt vi gör. Och det drabbar inte bara de som avviker kraftigt från mallen, utan nästan alla.

Själv försäker jag nu på äldre dar istället göra motstånd mot skönhetsidealen och den press de sätter på oss kvinnor. (Vad annars ska en tjock 35-åring utan särskilda företräden göra, right?) Jag struntar i att sminka mig de flesta dagar, undviker att prata smink och kläder och piff och lull-lull med andra kvinnor. Försöker se hel och ren och proper ut för att det krävs i mitt yrke, men lägger annars så lite tid och tankekraft som möjligt på mitt utseende. Vill gå ner en hel del i vikt för att känna mig friskare och starkare och orka mer, men försöker annars att strunta i smalhetsidealet.

Jag ska göra mitt allra bästa för att ge mina barn sundare värderingar från start, och förhoppningsvis lite motståndskraft när idealbilderna tränger sig på utifrån. Jag hoppas att mina barn aldrig kommer att lägga sitt egenvärde, eller andras värde, i något så oväsentligt som utseende.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *