Ny vecka, 17+0

Ny vecka, 17+0

Hoppsan hejsan, nu är det redan ny vecka igen! Den artonde graviditetsveckan, och knyttet är ca 42 % färdigbakat redan. Om 20 dagar är det halvtid!

Veckan som gått har jag mått bara bra. Lite känslosvallningar, någon stunds ömmande bröst och en del smärta bak i höfterna när jag går. Och den där härliga morgonen då tandborstningen inte bara övergick i de vanliga kväljningarna, utan även rena kräkningar av gul galla. Den tandborstningsomgången kändes inte direkt uppfriskande… Men annars inget att klaga på. Helt otroligt att två graviditeter kan vara så olika! Bara 1,5 år mellan graviditeterna (från förlossning till ny befruktning), och samma två föräldrars arvsmassa inblandad…

Veckan som gått bjöd också på de första mer konkreta fosterrörelserna, små ”poppningar” inifrån av ett boxande/sparkande knytte. Men det var bara en morgon, annars har det bara varit de mer diffusa pirrande/durrande rörelserna. Men allt tyder på att Knyttet hänger kvar, och lever runt därinne.

Denna vecka växer Knyttet till ca 18-20 cm och 160-250 gr, och börjar få fingeravtryck. Det lilla huvudet är ca 4 cm i diameter, och de små fossingarna är 2 cm långa. Knyttets skelett hårdnar, och alla sinnen fortsätter att utvecklas.

Det är helt sjukt att jag faktiskt hela denna vecka ut skulle kunna välja att avbryta graviditeten, helt utan annan anledning än att jag skulle känna för det. Don’t get me wrong, jag tycker att rätten till abort är en mänsklig rättighet som alla kvinnor borde få åtnjuta. (Jag har gjort två tidiga aborter själv i min ungdom, vilket var helt rätt val för mig där och då, och har givit mig en bättre framtid och möjlighet att ge detsamma till de barn jag fått/får nu i mer mogen ålder.) Men helt utan skäl, och så här sent, när Knyttet redan är en nästan färdig liten människa, som kan höra och känna smak? Jag kan inte annat än tycka att det känns fel i magen.

Och ända fram till utgången av vecka 22 får man göra abort med tillstånd från Socialstyrelsen. Vilket så klart är fine i de fall där det t.ex. vid RUL konstaterats missbildningar som inte är förenliga med liv/ett värdigt liv, eller där mammans hälsa är i fara. Men det går även att ange sociala skäl och få tillstånd, t.ex att mamman blivit lämnad av den blivande fadern och starkt känner att hon inte vill gå igenom det hela själv. Och det bara en vecka eller två innan det går att rädda prematurt födda barn. Det känns helt galet. Men, men – jag har inte själv varit i en sådan situation, och är dåligt rustad att döma någon som varit det. Vet bara att det ger mig olustiga känslor i maggropen att ens tänka på att avbryta en graviditet så här sent, eller senare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *