Måndag igen, med förkylning på gång…

Måndag igen, med förkylning på gång…

Hua, återigen måndag. Även fast jag var ledig måndag till torsdag förra veckan känns det som att helgen har gått alldeles för fort förbi. Att jag vaknade med ett mycket ömt och svullet svalg gör ju knappast saken bättre. Ska jag vara förkyld över midsommar nu också?

Jag känner mig trött och utan driv på jobbet, och har så mycket arbete som samlats på hög att jag inte ens vet vart jag ska börja. Har en dåligt-samvete-klump i magen konstant, och har inte kunnat skaka av mig den under kryssningen förra veckan, eller helgen.

Graviditetshormonerna gör inte ett lika bra stressdämpande jobb denna gång som de gjorde förra graviditeten. De förhindrar de mest akuta stressreaktionerna à la vakna-mitt-i-natten-med-hjärtklappning-och-adrenalinpåslag, men inte det där malande dåliga samvetet i maggropen. Generellt är allt väldigt annorlunda denna graviditet, jag känner mig inte lika nöjd och tillfreds inombords, och ser mer sliten än lysande ut. Förra gången hade jag glänsande hår och en felfri hy i ansiktet, nu är håret mest platt och frissigt och hyn glåmig, grov och rynkig. Jag ser gammal och trött ut, och det är så jag känner mig också.

IMG_2272

Hela livet hänger i luften, mitt emellan det gamla och det nya. Vi har inte hunnit boa in oss i nya huset ännu, och är inte klara med att röja ur det gamla, som ska flyttstädas om en vecka inför nya ägarnas tillträde. Det stormar kring B jobbmässigt, och det är ännu oklart hur framtiden ser ut för hans del. Han mår inte bra, och det går ut över oss alla. Och själv är jag en riktig trygghetsjunkie som inte riktigt klarar av det här med att saker hänger i luften, så jag känner en grundläggande oro i hela kroppen. Att jag överhuvudtaget kom att leva ett liv som egenföretagare är helt okaraktäristiskt för mig, och inte alltid helt bra för mitt mentala välmående.

Det här blev visst ett enda långt klagobrev, men så får det vara. En kan inte vara på topp jämt.

Söndagen spenderade vi med att åka till gamla huset och röja, dock med en liten hjälpreda som försvårade arbetet… Två sovrum och badrummet är i var fall helt utröjda nu, sånär som på en taklampa, och sedan är det lite saker kvar i B:s gamla arbetsrum, som mest ska till tippen, och några få saker i gamla klädkammaren. Så nästan check på övervåningen. På nedervåningen ska gardiner och någon lampa plockas ner, köket tömmas på de sista småsakerna, och alla krukväxterna som står i hallen ska till nya huset, och en del skrot till tippen. Inte så mycket det heller. I källaren är det dock en hel del kvar som ska gås igenom och flyttas eller slängas, och alla utemöbler, krukor och annat trädgårdsrelaterat ska flyttas. Men sedan är det klart, och en av de där fokuspunkterna i hjärnan kan släppas för gott.

Svärmor hade bjudit in sig själv och alla farbröderna till oss igår kväll. Middagen åt vi på vår nya ”kvarterskrog”, fem minuters promenad hemifrån och med fantastisk sjöutsikt från uteserveringens trädäck som till stor del ligger på vattnet. Maten är tyvärr på sin höjd sisådär och hyfsat dyr, men vi besöker stället ändå bara för den fantastiska miljön. Under måltiden kunde vi titta på tärnor som gnabbades om en fångad fisk, en båt som blev bogserad in till hamn, och segelbåtarna som låg förtöjda i massor vid segelsällskapets bryggor. Vi tog den ”långa” promenaden hem, runt badudden, där vi kunde se herr och fru Knölsvan glida förbi med en barnaskara om sex små dunungar. Våra nya kvarter är verkligen helt fantastiska.

IMG_2268

Väl hemma hos oss igen blev det uppvisning av små kattungar. Kattmamma Doris nöjde sig ju inte med badbaljan vi gjorde i ordning i det övre badrummet, och envisades med att flytta ungar till en garderob i den tilltänkta barnkammaren innanför vårt sovrum. Tills vi gav efter och hjälpte henne att flytta hela trion dit. Nu ligger hon nöjd i sin garderobslåda, och ungarna växer så det knakar. De har dubblerat sin vikt under den första veckan, och alla har öppnat sina små pepparkornsögon. De verkar inte se så mycket ännu, och kravlar mest omkring och ser berusade ut i den lilla lådan. När de inte äter och sover, vilket de oftast gör. Men de är helt himmelskt gulliga.

IMG_2259

Vi bjöd släktingarna på kaffe, och sedan var klockan plötsligt halv elva på kvällen. Vi fick sjasa iväg gästerna och stoppa pojkstackarn i säng i all hast. Stackars liten, vad han var trött imorse när det var dags att åka till förskolan! (Han pendlar fortfarande till den gamla, och vi har inte hört något nytt om plats i den nya kommunen.)

Nej, nu måste jag fortsätta jobbet, istället för att sitta här och prokrastinera. Ha en bra dag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *