Fortsätter på temat gråtmildhet

Fortsätter på temat gråtmildhet

Jag åt lunch på det närbelägna kaféet för ett par timmar sedan. De spelar alltid musik av typen ”easy listening” där (tänk Norah Jones, Adele, o.s.v.), och så även idag. Märker att jag sitter och lystnar intensivt till en sång jag aldrig hört förut.

Det visar sig vara en hit från förra året som helt gått mig förbi – ”Wasn’t expecting that” av Jamie Lawson. Googlade fram den när jag var tillbaka på kontoret. Såg videon på YouTube, och grät och grät och grät. Tur att jag inte hade några möten på eftermiddagen. Älskar låttexter som berättar en historia; i detta fall en hel livshistoria.

En annan gammal favorit på det spåret är den underbara ”The Curse” av Josh Ritter, som också finns på YouTube, såklart. Men ett tips är nog att lyssna på den på Spotify istället, och måla upp egna bilder till texten, istället för dockteatern i videon…

Jag har tidigare satt ihop en hel spellista på Spotify med endast låtar som triggar igång mig känslomässigt, gör mig ledsen, upprymd, förbannad eller bara allmänt …berörd. Ska nog hålla mig ifrån den listan just nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *