När kroppen vet

När kroppen vet

Det blir nog inget knytte för oss i år. Tyvärr.

Igår vaknade jag upp med en helt ny, eller snarare en gammal bekant, känsla i kroppen. Känslan av att inte vara gravid.

Den här gången var det inte bara ett illamående som släppt lite. Inte en typisk noja såhär i tolfte veckan när hormonerna kan lätta upp lite. Nej. Den här gången hade det över natten skett ett … skifte, är det ord som nog kommer närmast, i hela min kropp.

Borta var illamåendet, de små bröstspänningar jag ändå haft, förstoringen och den lätt mörkare pigmenteringen av vårtgårdarna, andfåddheten, värmen, doftkänsligheten, matkräsenheten, den svullna magen. Allt. Alla graviditetssymtom försvann över natten. Varenda ett. Och de har inte återvänt på ett dygn nu.

Den här gången är det ingen noja sprungen ur mitt huvud. Min kropp vet. Huvudet försöker komma ikapp, men det är svårt. Jag var ju nästan där. Framme i vecka 12, med bara en dryg vecka till KUB-ultraljudet. Det skulle ju inte skita sig nu.

Självklart finns en liten del av mig som försöker klamra sig fast vid den lilla strimma av hopp som ändå finns innan missfallet är ett blodigt faktum. Självklart önskar jag att jag får äta upp min hatt över att jag skrivit det här inlägget.

Men min kropp vet. Lika mycket som den visste att något skett bara ett par dagar efter att vi hade sex den där gången, vet den nu att något har slutat ske.

Satt och googlade saken hela dagen igår och kunde inte arbeta. Fastän jag redan vet. Mest för att huvudet inte ville förstå det kroppen så tydligt sade. För att ta in det faktum att det inte blir något syskon till H i december. Inget bebisgos över julen.

Nu hoppas jag bara att blödningarna startar snart, så att jag slipper se ett livlöst knytte på det där ultraljudet nästa vecka. Det som skulle säga att allt är bra med knyttet och att det var fritt fram att berätta för alla. Jag hoppas bara att kroppen gör sitt innan dess, nu när den vet. Från igår kväll har jag känt av en lätt ”mensvärk”, så kanske är det redan på gång.

Det har känts som att allt gått lite för bra på sistone. Som att jag haft för mycket tur. Det egna företaget som faktiskt tuffat på och givit mig försörjning nästan från dag ett. Den problemfria graviditeten som resulterade i ett friskt barn, som också är världens sötaste. Det nya fina huset. Den plötsliga nya graviditeten som kom så lätt och oväntat.

För mycket plus på kontot, helt enkelt. Dags att betala balansen. Lite bittert för att väga upp allt det söta.

Men det känns surt. Varför kunde det inte ha skett tidigare? Nu har hela våren gått i ett töcken av illamående, och min planerade hälsosatsning har uteblivit och ersatts av en påtvingad ostfralle-diet. Vi har undvikit sociala tillställningar med vänner vi saknat. För ett stort fett ingenting. Fan.

2 thoughts on “När kroppen vet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *