Att vara försiktig med vad en önskar…

Att vara försiktig med vad en önskar…

Igår (i förrgår) var graviditetsbesvären tillbaka med besked, och jag mådde illa hela eftermiddagen och kvällen, var paniktrött och blev äcklad av allt. Och jag blir så trött på mig själv.

Jag VET ju att det var precis så här förra gången också efter vecka 10-11, att jag mådde helt okej vissa dagar, vissa dagar mådde jag illa men inte TILLRÄCKLIGT illa, och andra mådde jag bara helt kasst. Och jag VET att oavsett ökade eller minskade besvär så kommer jag inte att kunna veta om knyttet mår bra eller inte förrän jag gått de 12 veckorna OCH varit på det första ultraljudet.

Så igår (i förrgår) var allt äckligt, men jag var samtidigt hungrig hela tiden, vilket bara ökade illamåendet, och gjorde allt ännu äckligare, och så vidare. Dagens kost bestod i ostfralla till frukost, skippad lunch p.g.a. tidsbrist inför hämtningseftermiddag, en korv med bröd från Pressbyrån på väg från jobbet, jordgubbsfil med müsli och ett par skivor bergis med ost och smör till middag. Och ytterligare en brödskiva (eller, brödliknande fluff kanske är mer korrekt) med smör lite senare på kvällen. Och jag mådde så illa och hade den där äckliga klibbiga känslan i munnen som i vart fall jag får de dagar maten mest varit söt eller bestående av vitt bröd, men kunde verkligen inte få i mig något annat.

Sedan somnade jag som en sten vid nattning, förmodligen före barnet, och sov gott fram till att B kom till sängs några timmar senare. Då gick jag upp och lyckades peta ut linserna ur de halvt igenklibbade ögonen, borstade tänderna och återvände till sängen. Vaknade någon gång efter kl 03 och låg sömnlös närmare en timme för att ha somnat om riktigt skönt när klockan började ringa vid 05.30.

Började skriva detta inlägg på jobbet till bussen igår morse. Somnade. Tog mig igenom arbetsdagen och släpade mig hemåt. Lyckades äta lite bättre under dagen med surdegsmacka till frukost, lax- och avokadosushi till lunch och stekta kycklingfilébitar med citron- och ingefärakryddning och en glasnudelsallad med lime, fisksås, vitlök, chili, koriander och jordnötter till.

Dessa fräscha asieninfluerade smaker alltså: chili, koriander, lime, ingefära – Mmm! Älskar i vanliga fall också, men under graviditet är de nästan det enda jag faktiskt tycker är gott på riktigt. Men det duger inte med den halvstabbiga maten på det genomsnittliga thaihaket. Nej. Det måste vara sådär riktigt fräscht också, och jag skulle vilja bo på typ Berns asiatiska eller Eat eller liknande. Fast thairestaurangen på min arbetsort (och vår blivande bostadsort – woohoo!) är också ganska vass, och gör en laab gai som är nästan lika god som hemgjord. Fräsch texmex innehåller ju också nästan samma smaker, minus ingefära, så typ fajitas med en riktigt god gucka och limeyoghurt är också himmelriket. Måste så egen koriander, för det vill jag nästan äta direkt ur krukan.

Nåväl. Jag åt. Jag sov. Tills nu. Det är det jag gör för tillfället. Äter, och spenderar hur mycket tid som helst med att mentalt avsmaka mat för att komma på vad jag kanske skulle kunna peta i mig utan avsmak och kväljningar. Och sover. Därav dålig närvaro på bloggen.

Men jag har hunnit kramas en del med den här lilla filuren, som pratar mer och mer och har fått solröd näsa och skrapade sommarknän. Men internet har gått sönder, så han har inte fått se några fordon eller stora maskiner på två dagar och är lite putt över det.

image

Idag är det bröllopsdags, och jag är så nervös för hur jag ska kunna mörka graviditeten under middagen. Kommer jag kunna smyga åt mig alkoholfritt utan att det märks? Kommer jag klara av att äta maten? Kommer jag att vara så trött att jag inte alls kommer att vara i feststämning, och framstå som värsta tråkmånsen? Hur tidigt kan man smita från festen utan att det framstår som otrevligt? Och hur länge kan en vara kvar på festen nykter utan att det börjar funderas? Vid den här sortens stora festligheter brukar jag ofta feströka också, i vart fall framåt nattkröken när det druckits en del, och svärmor som röker kommer nog att reagera på min frånvaro i ”rökrutan”. Hotellrum utan barn som väntar efteråt, sömnen kommer att locka…

Idag är det ny vecka också, 11+0 och verkligen nedräkning till 12 fulla veckor och KUB-ultraljudet i 12+4. Men jag ska försöka hinna med den sedvanliga veckouppdateringen lite senare…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *