Tröttman, liten kamin och farväl trädgården

Tröttman, liten kamin och farväl trädgården

Den här tröttman jag lider av just nu vet inga gränser. Jag kom hem i fredags, åt middag och somnade vid nattning vid 21-tiden. Vaknade till vid midnatt och var vaken en stund för att ta ut linser, borsta tänderna och kolla av mobilen. Sov till 07 och tyckte det var jättejobbigt att H vaknade en stund senare, för jag behövde somna om.

Efter frukost igår lät jag H kolla på ”Stora maskiner” på YouTube medan jag själv låg i halvdvala i soffan. Sov av och till där fram till lunch, så mycket det nu går med en 1,5-åring som klättrar på en. B försökte avlasta, mammigheten vet inga gränser just nu. När jag skickade upp B för att byta bajsblöja låg H och ropade efter mig på skötbordet. Suck, det är som att han känner på sig att jag inte riktigt orkar med honom just nu…

Sedan var jag vaken ett tag medan H sov middag, satt och planerade inför flytten med B, och när H vaknade tog vi en promenad till torget och köpte varmkorv med bröd att äta till lunch, p.g.a. det enda jag kunde tänka mig att äta igår. Vid 16-tiden åkte mina killar iväg för middag hos farmor. Jag, som skulle bli avslöjad som preggo vid första viskningen om att jag inte vill ha vin till maten, skyllde på flyttbestyr och stannade hemma. Synd att inte ha körkort i det läget, chaufförskortet är ju annars den perfekta ursäkten.

Sedan närmast svimmade jag i soffan i en timme till, och fick verkligen tvinga mig upp för att få något gjort sedan. Lyckades ändå jobba på i fyra timmar med att packa ihop mitt rum. När familjen kom hem efter 21 nattades H medan jag åt glass till sen middag, p.g.a. kände avsmak för all sorts mat hela dagen efter lunch. Somnade vid 23, vaknade nyss och känner mig inte utvilad. Hur ska vi få ihop flytten när jag bara fungerar några timmar om dagen? Vojne, vojne.

Två kokta med bröd till lunch och en skål glass till middag. Kosten kan kanske spela in i orken, men vad göra när nästan allt är kväljningsframkallande? Jag vet att jag kommer ha problem att äta ända fram till graviditetens slutfas, men senare mer i en bristande lust till mat generellt, och inte den här totala avskyn för nästan allt. Det borde börja lätta om en månad eller så.

Och träning då? Nej, orken FINNS banne mig inte, jag vill bara sova och flåsar av att gå uppför en trappa. Så tungt, så tungt. Men jag vet att jag kommer att bli piggare snart, och jag vill minnas att den här enorma flåsigheten bara var i början och absolut sista veckorna sist, så det är väl bara att avvakta. Tror det är att kroppen måste anpassa sig till en ökad blodmängd i början, och i slutet…well, när en har en höggravid mage att släpa på blir det liksom tungt av sig självt, plus att bebisen klämmer ihop lungorna. Planerar en aktiv sommar!

Den här tiden på året är trädgården så himla vacker här. Solens och skuggornas spel när det finns många riktigt höga träd på tomten är helt fantastiskt, och ger känslan och lugnet av skog. Och allt fågelkvitter. Och mina vackra balkansippor. Jag kommer att sakna denna trädgård. Den vi flyttar till är mindre och inte alls en naturtomt. Men sjöutsikt kanske är ett bra substitut för skogskänsla när det gäller att framkalla frid i själen?

image

H har för övrigt haft feber sedan i onsdags kväll, över 39,5 de (få) gånger vi kollat. Jag är inte orolig för feber så länge han är okej i övrigt, och han har verkligen varit nästan lika vild och glad som vanligt. Men nu tyckte svärmor att han hade beläggning på tungan och att det minsann kan vara början på scharlakansfeber, så B kom hem från middagen alldeles kollrig. Så nu ska jag ringa VC och försöka få en akuttid idag för att se om han behöver antibiotika.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *