Den första oron

Den första oron

Igår hade jag min första dag av oro för knyttet i magen. På natten hade jag vaknat med riktigt ont magknip, som dock löste sig efter ett toalettbesök (ursäkta detaljerna). När jag vaknade på morgonen kände jag mig helt ”som vanligt” för första gången sedan några dagar efter befruktningen. Det var som att alla graviditetssymtom hade blåst all världens väg över natten.

Hela dagen hade jag sedan väldigt ont i ryggslutet, både typ i svanskotan och ut mot ena höften, och längre upp mot svanken. För mig är ont i nedre delen av ryggen helt förknippat med underlivet; det är i ryggen jag mest känner av mensvärk, och det var i ryggen jag hade värksmärtorna vid förlossningen med H.

Trots min föresats att bara försöka leva på, och utgå från att allt är bra med knyttet i magen tills jag vet annorledes, gick jag hela dagen och var helt säker på att jag höll på att få missfall. Väntade mig att få se blod varje gång jag gick på toa. Kände till och med hur något varmt, som blod, sipprade ur mig. Men det var bara inbillning.

Mot kvällen kom ett lätt illamående tillbaka, och jag frös och frös precis som vanligt. Somnade i soffan invirad i en stickad poncho och en fleecefilt medan B nattade lilleman, och vaknade till när han kom ner. Tänkte titta på ett avsnitt av ”Happy valley” på Netflix, en riktigt bra, om än väldigt mörk och dyster, brittisk polisserie som vi nyligen börjat titta på. Men jag frös för mycket för att ta mig upp till min tv-fåtölj, och somnade om istället. Vaknade vid 23 när B skulle gå och lägga sig, och somnade om i sängen.

Idag har jag mått lite illa ända sedan jag vaknade, så oron är borta för tillfället.

Jag är dock tusen gånger mindre orolig denna gång gentemot förra. Och jag har tack och lov aldrig blivit lika orolig som många av dem som skriver på Familjeliv. Följde någon tråd där sist det begav sig (innan jag visste bättre), och det verkade vara vanligt att folk gjorde graviditetstest typ varje dag de första veckorna, i förhoppningen att kunna konstatera starkare streck (d.v.s. högre hormonhalter), och gjorde nya digitaltester varje vecka i förhoppningen att veckan skulle ”slå om”.

Imorgon är det inskrivning på MVC, och på lördag är det bara tre veckor kvar till den ”magiska” dagen 12+0. Förhoppningsvis har vi då också fått se en levande krabat på KUB-ultraljudet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *