Ny vecka, 7+0 (eller 7+1 egentligen, då)

Ny vecka, 7+0 (eller 7+1 egentligen, då)

Jag hann inte blogga något alls igår, ensam med barnet som jag var större delen av dagen, så jag fick skjuta upp veckans graviditetsuppdatering tills idag, fast den nya veckan egentligen började igår.

Veckan som gått har varit min andra medvetna graviditetsvecka. Jag har mått ganska bra, med lite illamående som kommit och gått, men på en helt hanterbar skala än så länge. Jag har kunnat äta det mesta, och har till och med kunnat dricka kaffe fortfarande. Doftkänsligheten har förstärkts, och jag har blivit lite mer äckelmagad än vanligt och tyckt att vardagliga saker som gammalt matkladd och kattkräks varit jätteäckligt.

Det har huggit i ljumskarna och jag har haft lite mensvärksliknande smärtor av och till, men inget allvarligt, och jag har känt mig trött i ryggslutet/svanskotan efter långa dagar på språng. Jag har varit tröttare än vanligt generellt, och känt mig konstant lite ofräsch – svettig, svullen och med dålig hy. Jag har gråtit över allt och inget, och tålamodet har varit kort. Mycket kort.

Jag har varit glad och förhoppningsfull över knyttet i magen, och den känslan verkar jag dela med B. Men den dåliga tajmingen att gå och bli gravid på våren just när en är i färd med att flytta in i ett hus med balkong med sjöutsikt, och inte få dricka ett enda glas bubbel eller tjuvröka en enda cigarett någon ljum sommarnatt medan en sitter uppe och skvallrar med en vännina efter en grillfest och ser soluppgången nalkas över viken. Det är smått ironiskt. Och nästa sommar kommer knyttet fortfarande vara litet och amma mycket, så då blir det möjligen något glas bubbel, men inte så mycket mer. Sommaren 2018 kanske jag får vara lite oansvarig igen, någon enstaka kväll? Om jag inte börjar baka en 3:a då, förstås. Inte för att knyttet är ovälkommet. Tvärtom. Men lite ironiskt är det.

Ungefär 18 % av graviditeten har passerat redan. Det är helt sjukt egentligen, att en ska behöva gå en tredjedel av en graviditet innan den magiska tolfte veckan har avklarats, och en kan i vart fall lite börja räkna med att det faktiskt kommer en bebis. Än så länge känns knyttet väldigt suddigt och avlägset, mest ett ”kanske” och ”förhoppningsvis”, även om jag försöker utgå från att allt går bra.

Knyttet är en dryg centimeter från hjässa till rumpa, och har fått de flesta inre organen, samt näsborrar, öron och ögon. Under veckan som kommer hårdnar och växer skelettet, och yttre könsorgan bildas. Fingrar och tår med simhud emellan blir tydligt urskiljbara. Tänk vilket mirakel det är som sker därinne! Det är fantastiskt att alltsammans faktiskt oftast blir rätt.

Om veckan blir något som det var med H så kan jag räkna med ett intensifierat illamående inom de närmaste dagarna, och att kaffe kommer att börja smaka rävgift vilken dag som helst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *