Ute i vårsolen

Ute i vårsolen

Efter att H sovit middag gjorde vi en snabb lunch på lite diverse vi hade i kyl och frys; stekt potatis, lite korv- och lökhack med vitlök och resterna i en påse frysta sommargrönsaker och en burk majs vi öppnat till middagen igår. H kräver nämligen ”mahzz” till nästan varje måltid – pekar mot skåpet där burkarna förvaras och uttrycker sin order.

Jag är glad att jag fortfarande kan äta allt, med det blir nog värre. Illamåendet satte in ordentligt i vecka 8 förra gången, och höll i sig till vecka 15-16. Under denna period kunde jag i princip bara äta vita och harmlösa saker som vitt bröd med smör och ost, pannkakor och semlor. Lite frukt kunde också gå bra, när inte halsbrännan var som värst.

Vädret var strålande, så vi tog vagnen och gick på en lång promenad som slutade vid affären, där vi handlade lite mat, och sedan gick vi förbi parken för en stunds lek på vägen hem. Naturligtvis hade vi både på väg till OCH från affären gått förbi järnvägsspåren så att vår lille trainspotter blev nöjd.

Jag kunde inte heller hålla mig från en premiärglass i solskenet. Som jag naturligtvis delade med H. Och jösses, vad det var populärt! ”Gahzj” lärde han sig säga på en minut, och hela pojken bara sken som en sol. Han fick smaka glass förra våren/sommaren också, men då var han ju så liten att han inte riktigt fattade grejen.

6DAF8C8A-B257-4D75-A147-DD004F585537

Jag har börjat spänna fast honom bara över höften när vi är ute och går, så att han är lite friare att röra sig i vagnen. Det känns framför allt viktigt nu när vi oftast kör vår Mountain Buggy Terrain V3, som ju enbart är framåtvänd. Detta har utmynnat i en ny jätterolig lek som innebär att han omväxlande kikar på mig genom sufflettens tittlucka och ut på sidan runt suffletten. Han skrattar så att han kiknar.

En sak som jag helt glömt att skriva om nu i de senaste dagarnas gravidyra är att vi nu officiellt har slutat amma. Tror jag. Det är i vart fall minst fyra-fem dagar sedan han fick tutte senaste, och flera veckor innan det har han, när han krävt det, mest fått snutta i några minuter innan jag lyckats få honom att somna om utan. Imorse var första gången på flera dagar han ens efterfrågade det. Han vaknade till på morgonkvisten, drog i mitt linne och sa ”duhduh!”. Jag sa ”neej, här ta lite vatten” och ”tutte slut nu”. Han drack ett par klunkar vatten och nöjde sig sedan med att bara kramas. Inga protester alls.

Jag trodde att det skulle kännas sentimentalt när det definitivt var slut med amningen, och det hade det nog gjort också, om jag inte var medveten om att mina bröst snart ska bli någon annans igen. Att få ha min kropp i fred ett tag kan jag bara glömma. Men det gör absolut ingenting, för det ska bli så kul att komplettera vår familj med en ny bebis, ett syskon till vår allra finaste lilleman.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *