Ny vecka, 9+0

Ny vecka, 9+0

Idag går jag in i den tionde graviditetsveckan, och hela nio veckor är avverkade.

Veckan som gått har jag varit ganska illamående av och till, men det som blivit ännu värre är aversionen mot nästan allt ätbart. Jag äcklas av kallt, mustigt, såsigt, krämigt, rotfrukter (utom salta, smala krispiga pommes, som är gott — bara jag slipper komma i närheten av snabbmatsrestaurangernas stank av gammal härsken frityrolja) kött, kyckling, fisk, kaffe… Ja det mesta. Vitt supermjukt och intetsägande bröd, typ tekakor, med smör, sallad, mild ost och mild korv fungerar. Liksom grillade mackor med ost, tomat och skinka (kom för fasiken bara inte i närheten av dem med senap eller färskost). Svart te med mjölk och honung. Och litervis med mineralvatten, helst Ramlösa Citron & Ingefära, som i och för sig var min favorit innan graviditeten också, men nu kan jag inte leva utan den. Laab gai går förstås alltid att äta, liksom broccoli och parmesan i olika kombinationer.

Jag fryser in i märg och ben dagar och kvällar, svettas på nätter och morgnar, och har börjat bli disträ och klantig.

En dag hade jag väldigt ont i svanskotan, ut i höften och i nedre delen av ryggen, men det vet jag inte om det egentligen var graviditetsrelaterat eller något annat.

Lite halsbränna och hugg i ligamenten väldignades jag också med. Inskrivning på BVC klarades av. Ja, det var min gångna vecka.

Knyttet är inte längre ett embryo, utan ett foster, som är 2,5 cm långt från huvud till stjärt. Med fingrar och tår som är separerade och ett ansikte som börjar se ut som ett spädbarns. Smaklökar börjar bildas, och anlagen till alla 20 mjölktänderns kommer på plats. Rörelserna är kraftigare, och fostret kan börja ändra läge i livmodern, där det simmar i ca 1 deciliter fostervatten. Nervceller utvecklas intensivt.

Roligaste gästen….Och inskrivning på MVC

Roligaste gästen….Och inskrivning på MVC

Nejmen hej! Jag har nyss vaknat efter att ha somnat vid nattningen. Stackars mamma har redan gått och lagt sig. Vilken rolig gäst jag är…

Jag har inte berättat om knyttet i magen ännu. Får se om jag känner mig tvungen att göra det i helgen, eller om det fungerar att låtsas som ingenting.

I förmiddags brände vi iväg till MVC, hela familjen. Fick träffa en ny barnmorska denna gång, och behövde inte heller oroa mig över att den förra skulle känna sig dissad, för hon hade gått i pension. Vilket nog var lika bra med hänsyn till virrigheten….

Det var ganska odramatiskt, och inte alls lika pirrigt som förra gången. Fick fylla i en blankett om hälsostatus, dryckes- och drogvanor och erfarenhet av våld i nära relationer. Vi gick igenom svaren, och jag fick väga mig (+1 kg sedan inskrivningen med H, kände mig hemsk som inte lyckats ta itu med det jag föresatte mig efter H – att vara i bättre form tills det var dags igen), kolla blodsocker (4-någonting, helt perfekt) och järnvärde (146, kanonbra).

Min nya BM var dock inte så bekymrad över min vikt, eftersom både graviditet och förlossning gått så bra sist. Jag skulle bara försöka göra som sist, då min sista MVC-vikt i vecka 38 var + 3 kg sedan inskrivning. Den här gången hoppas jag på ett par-tre kilo minus istället.

Den något längre resvägen till DS efter flytten bekymrade dock henne också lite. Vi ska prata om när det är dags att åka in vid ett senare besök, för hon ville inte läsa om mig i tidningen… Det går ju i regel mycket snabbare andra gången, och H hade troligen kommit kanske 6-7 timmar efter första värken om han inte hade hoppat ur sin tidigare fixering och jag fick ligga helt öppen i tre timmar och vänta på en bebis som verkade ha ångrat sig. För när de väl tog vattnet sjönk han som en sten och var ute på mindre än två timmar. Så jag räknar med att ha väskorna packade och dra in mot DS så fort jag känner minsta antydan till värk den här gången.

Annars enades vi om att beställa en likadan graviditet denna gång, och det fixades remisser till blodtest, KUB-ultraljud och RUL.

För nästa träff med barnmorskan är först i mitten av juli, i vecka 20 eller däromkring. Snacka om skillnad från förra gången, då jag gick varannan vecka nästan hela graviditeten! Men det var inte bara för att jag var förstföderska, utan för att jag var med i ett projekt för överviktiga gravida som innefattade täta BM-besök för att hålla koll på vikten. Tyvärr är projektet nerlagt nu (jag hade behövt den sjukgymnastledda vattengympan som ingick i programmet). Men ett program för överviktiga gravida med vattengympa med sjukgymnast plus dietistkontakter verkade ha startats upp på en annan vårdenhet än DS/Prima Liv, så jag kan kanske hoppa på där.

Vi styrde kosan mot centralen direkt efter MVC, där jag och H hoppade på ett tåg mot Örebro. Skruttungen var aptrött vid det laget, men sov inte en blund under resan. Tills jag satte honom i vagnen den sista stunden innan vi skulle kliva av – då somnade han på tre röda! Jag fick inte ens testa min nya sele, för han sa ”bort!” och knuffade på den redan vid första försöket…

Väl hos mormor har han lekt och busat med ”mommo” (första ”namnet” han säger på någon i familjen utom jag och B). Sen sov vi. Vilket jag ämnar fortsätta med nu.

God natt!

Gravidhjärna och gravidfingrar

Gravidhjärna och gravidfingrar

Jag kan inte minnas att gravidhjärnan infann sig så här tidigt förra gången, men nu är den i alla fall här. Jag vimsar runt och glömmer hela tiden vad det egentligen var jag hade tänkt göra. Igår hittade jag formen med överblivna broccolibollar (gjorda på broccoli, parmesan, ägg och mandelmjöl, såå himla goda; broccoli+parmesan=kärlek) tronande ovanpå en trave assietter i ett köksskåp. De skulle ha ställts in i kylskåpet på andra sidan rummet…

Och som jag fumlar; spiller mat på mig själv, välter ut glas och tappar saker i golvet. Jag vet inte vad det är som orsakar det, men en markant fummelfingrighet kom tidigt förra gången också, och höll i sig hela graviditeten igenom.

Annars är det mesta sig likt. Jag mår småilla och blir äcklad av mycket. Lever på en diet av vitt bröd med sallad, ost och prickig korv till frukost, och varma/grillade mackor med ost och skinka till lunch och middag. Typ. Kaffe är nog det vidrigaste som finns, efter folk som luktar gammal fylla eller rök, då.

Jag fryser och fryser och fryser stora delar sv dagen och kvällen, och svettas på nätterna.

Längtar till den pigga och mysiga delen av graviditeten.

Tiden när nästa mens egentligen skulle ha kommit har varit, och inte den minsta blödning har synts till. Med H blödde jag lite vid tiden för mens de två första cyklerna efter plusset.

Den första oron

Den första oron

Igår hade jag min första dag av oro för knyttet i magen. På natten hade jag vaknat med riktigt ont magknip, som dock löste sig efter ett toalettbesök (ursäkta detaljerna). När jag vaknade på morgonen kände jag mig helt ”som vanligt” för första gången sedan några dagar efter befruktningen. Det var som att alla graviditetssymtom hade blåst all världens väg över natten.

Hela dagen hade jag sedan väldigt ont i ryggslutet, både typ i svanskotan och ut mot ena höften, och längre upp mot svanken. För mig är ont i nedre delen av ryggen helt förknippat med underlivet; det är i ryggen jag mest känner av mensvärk, och det var i ryggen jag hade värksmärtorna vid förlossningen med H.

Trots min föresats att bara försöka leva på, och utgå från att allt är bra med knyttet i magen tills jag vet annorledes, gick jag hela dagen och var helt säker på att jag höll på att få missfall. Väntade mig att få se blod varje gång jag gick på toa. Kände till och med hur något varmt, som blod, sipprade ur mig. Men det var bara inbillning.

Mot kvällen kom ett lätt illamående tillbaka, och jag frös och frös precis som vanligt. Somnade i soffan invirad i en stickad poncho och en fleecefilt medan B nattade lilleman, och vaknade till när han kom ner. Tänkte titta på ett avsnitt av ”Happy valley” på Netflix, en riktigt bra, om än väldigt mörk och dyster, brittisk polisserie som vi nyligen börjat titta på. Men jag frös för mycket för att ta mig upp till min tv-fåtölj, och somnade om istället. Vaknade vid 23 när B skulle gå och lägga sig, och somnade om i sängen.

Idag har jag mått lite illa ända sedan jag vaknade, så oron är borta för tillfället.

Jag är dock tusen gånger mindre orolig denna gång gentemot förra. Och jag har tack och lov aldrig blivit lika orolig som många av dem som skriver på Familjeliv. Följde någon tråd där sist det begav sig (innan jag visste bättre), och det verkade vara vanligt att folk gjorde graviditetstest typ varje dag de första veckorna, i förhoppningen att kunna konstatera starkare streck (d.v.s. högre hormonhalter), och gjorde nya digitaltester varje vecka i förhoppningen att veckan skulle ”slå om”.

Imorgon är det inskrivning på MVC, och på lördag är det bara tre veckor kvar till den ”magiska” dagen 12+0. Förhoppningsvis har vi då också fått se en levande krabat på KUB-ultraljudet.

Liten kverulant

Liten kverulant

H har ett förskräckligt humör just nu. Den senaste veckan eller så har han fått utbrott över allt och inget, varit svartsjuk och girig. Börjar trotsåldern redan?

Utöver de plötslig gråt- och skrikattackerna så fort något inte gått som han velat, har han varit enormt svartsjuk och inte låtit vare sig katterna eller B komma i närheten av mig. Om jag och B kramas skriker han till och kommer springande och ska knuffa bort sin pappa. Om jag då försöker lyfta upp honom för en familjekram fortsätter han att försöka knuffa iväg B. Samma sak om jag har en katt i famnen, eller om B har det. Katten ska bort från hans mamma/pappa!

I lördags svängde vi förbi ett köpcentrum på vägen hem från fjärilshuset, och passade även på att ta en fika på Espresso House. B tog en kaffe och en bulle, och jag en lemonad och en morotsmuffins. Vi tänkte att H kunde smaka lemonad, och att vi båda kunde dela med oss av lite bulle/muffins till honom. Det är så vi brukar göra. Men H ville minsann ha hela pappas bulle! Skrek och betedde sig så att vi lät honom ta bullen bara för att han skulle vara tyst. Men B fick inte ta minsta bit, då bara skrek H rätt ut. B lyckades nypa av några bullbitar när H tittade bort, och jag nöp av en stor bit muffins och sträckte över till B. Men det såg H, och grät rakt ut igen och ville ha muffinsbiten (det fick han inte). Han hade inte ens tittat åt min muffins innan jag försökte ge en bit till B. Pappa ska tydligen inte få någonting?

När vi satt i bilen häromdagen var det lite kallt, och jag frågade om han ville ha sin filt över benen. Han skakade på huvudet. Jag provade att lägga den på hans ben ändå, men då slängde han iväg den. Jag frös också, så jag lade den då över mina ben. Gråt och viftande mot filten följde. ”Okej, ville du ha filten?” Han skakade på huvudet, jag provade att lägga den på hans ben ändå. Samma resultat som förra gången. Han ville INTE ha filten. Men mamman fick minsann inte ha hans filt ändå!

Och sedan är det gångerna då han börjar sparkas och dra i håret när jag försöker byta blöja, och vägrar sluta även om jag till slut skriker åt honom. Han bara skrattar åt mig. Igår hade vi en liknande incident med en termoskanna. Den hade stått på bordet och han högg tag i den och började leka (låtsashälla upp kaffe i sitt mjölkglas). Jag sa nej. Han lyssnade inte. Jag avbröt matlagningen och försökte ta kannan ifrån honom. Typ med armen, eftersom jag hade olivolja på händerna. Och ungen vägrar släppa. Jag säger nej, jag säger släpp och jag drar bäst jag kan. Han vägrar, skrattar och drar hårdare. Tills han slår ut sitt mjölkglas med armbågen. Då försöker han kladda ut mjölken över hela bordet istället. Jag blir så matt.

Men samtidigt är han såklart sitt vanliga glada jag emellanåt, och vill så gärna hjälpa till med allt. Hjälpa mig att tömma sopskyffeln i soptunnan, att plocka ut matvarorna, att plocka fram kläder även till mig. Och det viktigaste: att hålla i varukorgen när vi handlar. Inte ens bananätande får hindra honom från att dra korgen.

IMG_1735

Vi tar upp en del plats när vi handlar…

Igår när vi kom till affären stod fästingbussen utanför, så jag tog ett spontant och väldigt egenmäktigt föräldrabeslut och såg till att H fick sin första TBE-spruta. (Vi hade förstås pratat om det förra året, men när han blev tillräckligt gammal för att få sprutan var fästingsäsongen i princip över, så vi sköt upp det.) Det gick hur bra som helst, han sa inte ett pip och verkade knappt fatta vad som hade hänt. Tyckte att det var jättespännande att vara inne i husbilen. Nu blir det en spruta till om en månad, och sedan har han ett grundskydd och behöver inte vaccineras igen förrän om ett år.

Idag har jag hemmajobbaronsdag, och ska jobba på ett par timmar till innan det är dags för förskolehämtning. Innan B åkte före kl. 11 hade vi ätit frukost på tu man hand och gjort en liten röjning i garaget inför att flyttfirman ska komma och lämna kartonger i eftermiddag. Jag fortsatte en timme efter att B åkt också, och sorterade igenom i alla fall halva garaget. Det går framåt, om än långsamt. En månad kvar till tillträdet!

Saker jag hade förträngt…

Saker jag hade förträngt…

…men som känns väldigt välbekanta:

  1. Att sitta och huttra i kofta under filt varje kväll, och inte ens idas dricka vatten trots törstighet, för att det är för kallt att sträcka ut armen från under filten.
  2. Att vakna badande i svett på småtimmarna, och behöva krångla sig ur mjukisarna en somnade i för att det var så kallt.
  3. Att vara helt utmattad hela tiden och bara vilja sitta  ligga i soffan.
  4. Att få kväljningar varje morgon vid tandborstningen, för att det sitter en helt vidrig seg slemklump i svalget som vägrar komma upp.
  5. Att nästan dö av smärta när en glömmer att ”nysa försiktigt” och undra om det är möjligt att nysa sönder sina äggledare, för det är ungefär så det känns.
  6. Halsbrännan. Hur har jag lyckats glömma halsbrännan?
Illa, jag mår illa

Illa, jag mår illa

Jag tittar egentligen bara in för att beklaga mig en smula.

Det sitter som en smäck nu, graviditetsillamåendet. Jag mår lite illa hela tiden, och ibland mycket illa. Det är som värst när jag är hungrig, men nästan allt är asäckligt, så jag vill egentligen bara äta salta och sura godisar.

Torr, salt och relativt smaklöst fungerar okej, men det är helt omöjligt att få i mig någonting som överhuvudtaget är riktig och relativt nyttig mat. Efter en lång stunds funderande kom jag på att en grillad surdegsmacka från det närbelägna kaféet nog kunde vara ätbar. Minus färskost och dijonsenap, då, för det kändes äckligt. Så en grillad smörgås med vanlig ost, skinka och tomat gick ner till lunch. Nästan hela kostcirkeln. Eller inte.

Men guldstjärna till mig som faktiskt lyckades trycka i mig den lilla sidosalladen också, med lite gröna blad, tomater, rödlök, solrosfrön och vinägrett. Även fast jag tyckte att det hela hade en bismak av typ… fisk? Smaklökarna är helt uppf*ckade, och kaffe kan nu inte drickas alls, för det smakar rävgift.

Igår kunde jag endast och enbart tänka mig att äta färdiga delikatessköttbullar med spaghetti och ketchup till middag. Och ett glas mjölk. Stackars B som fick stå ut med denna söndagsmiddag! Men H var glad.

Så här långt är det verkligen som en repris av förra graviditeten, så jag räknar med att må riktigt illa i en dryg månad till, behöva avstå kaffe i två månader till, sedan bara kunna dricka det med mjölk (normalt sett dricker jag helt svart kaffe), och tycka att det mesta i matväg är vidrigt i ett drygt halvår eller så.

Besök på fjärilshuset

Besök på fjärilshuset

Igår duckade vi återigen flyttbestyren, och styrde kosan mot Solna för en dejt med morbror W, som vi knappt sett till sedan babysimmet slutade före påsk, och vi inte längre haft en anledning att vara i Solna varje lördag.

Vi passade på att besöka fjärilshuset, som jag faktiskt aldrig tidigare gjort. Vi kom dit lagom till dagens matning av koikarparna, som H tyckte var spännande.

Tyvärr får en inte ha med sig barnvagn in i fjärilshuset, och det är ju lite av ett aber när en har småbarn med sig. Jag tog H i Stokke-selen på ryggen, och så hade vi vår Babyzen Yoyo+ som vi fällde ihop när vi gick in, och B fick bära över axeln. H verkade trivas bra, men jag blev lätt ledbruten av att hela tiden stå och vrida mig så att han skulle kunna se saker.

Väl inne i själva fjärilsrummet såg vi mest små vaktlar, fiskar och sköldpaddor, men inte så många fjärilar. Några gråbruna med stora prickar på ringarna, men that was it. Jag var inte jätteledsen över det, eftersom jag har lite fobi för fjärilar. Inte på avstånd, men jag är livrädd för att de ska landa på mig och fastna i hår eller kläder och typ …gå sönder? Sedan såg vi matning av hajarna, och det var riktigt mäktigt med ett riktigt stort akvarium med ganska stora revhajar, rockor och andra fiskar.

Sedan höll H på att somna, så vi gav upp för att äta lite lunch. Vi gjorde misstaget att göra det på anläggningens kafé. Det var ungefär så sämst det kan bli, och riktigt dyrt dessutom. 130 kr för en bakad potatis med en skagenröra av billigaste färdigköpta sort, runt hundralappen för en portion köttbullar av IKEA-typ, och 65 kr för tre små fryspannkakor till lilleman. Nej fy, det gör vi aldrig om! Jag gick och rapade vidrig skagenröra hela dagen efteråt och ville bara kräkas.

H somnade som en stock i Yoyon efter att ha ätit lite pannkaka, så vi vuxna satt kvar och pratade tills parkeringstiden gick ut.

En eftermiddagsutflykt till fjärilshuset gick loss på 310 kr i inträde (2 vuxna, barn under 4 gratis), 60 kr för tre timmars parkering, och den erbarmliga lunchen (och två flaskor Ramlösa till) gick lös på drygt 350 kr. Inte direkt billigt, men själva fjärilshuset var ändå värt pengarna, tycker jag.

Fjärilshuset kommer vi absolut att besöka igen, men det får nog tyvärr vänta tills vi har barn som kan gå fritt utan vagn, och då äter vi någon annanstans före eller efter. Men det är nog ändå görbart nästa vår, då H borde kunna gå runt själv utan att göra kaos med stället, och knyttet är litet och kan åka sjal eller sele.

image

 

Ny vecka, 8+0

Ny vecka, 8+0

Idag var det veckobyte igen, och redan dags för den nionde graviditetsveckan. Drygt 20 % av graviditeten är avverkade.

Veckan som gått har jag mått rätt rejält illa. Jag kräks inte, men illamåendet ligger och molar och får mig att vilja krypa ur mitt eget skinn. Kosthållningen har varit katastrofal, för jag har bara kunnat äta vissa saker, och blivit tokäcklad av allt annat. Kryddstarkt har varit ett genomgående tema, men då ”rent” starkt, som cayennepeppar och tabasco. Ingenting med mustigare smak, och suget för den bruna maten har helt avklingat. Utöver kryddiga saker har sallad från pizzerian med avokado, räkor, ägg, skinka och ost (med vitlöksdressing) varit en hit, och vitt fluffigt bröd med smör, salladsblad, ost och typ prickig korv (?!?). Kaffe har gradvis tappat sin lockelse, idag fick jag i mig en fjärdedels kopp till fika efter att ha druckit te till frukost.

Brösten känns snarare slappare än tidigare, eftersom de nu helt slutat producera mjölk. Kan inte klämma ut en droppe, och det är nog mer än två veckor sedan H var i närheten av dem sist. Men bröstvårtorna är känsliga och syns ibland genom både bh och tröja, så visst är de lite påverkade av graviditeten.

Knyttet är nu stort som en jordgubbe, enligt den ena appen jag använder. Veckan som kommer försvinner svansen som den haft tidigare, armar och ben växer. Fingrarna vidareutvecklas och simhuden mellan dem börjar försvinna. Moderkakan börjar ta över en del av försörjningen, och gulesäcken börjar tillbakabildas. Knyttets ansikte börjar få mänskliga drag, och den kan röra sig och till och med få hicka. En av apparna säger att de inre könsorganen redan är klara, en annan att just äggstockar och snippa eller testiklar, pung och snopp tillkommer nu.

Tankarna börjar gå lite i banor om att knyttet faktiskt ska komma till oss, och jag dagdrömmer om hur en andra förlossning kan tänkas bli, och hur det kan kännas att komma hem med ett babyskydd med bebis i en andra gång.

Sista dagen denna graviditetsvecka ska jag även skriva in mig på MVC igen. Det känns både som alldeles nyss och en evighet sedan sist. Jag får nog en ny BM denna gång, i vart fall bokades jag in hos en annan, och det är jag nöjd med (än så länge i alla fall).