Älskar min unge! Och ingen mens.

Älskar min unge! Och ingen mens.

Jag har verkligen drabbats av någon sorts nyförälskelse i min son de senaste dagarna. Allt han gör är bara så himlans gulligt. Jag älskar hur han går att kommunicera med mer och mer för var dag som går, det nästan konstanta busglittret i hans ögon, och sättet hela han bara lyser upp när han ser mig.

I eftermiddags hade jag förskolehämtning, och möttes av det gladaste av små glada bustroll ute på gården, där han stolt förevisade den lilla sparkbilen (heter det så, när det inte är en trampbil utan en som barnet måste skjutsa fram med fötterna…?) som han hittat i förrådet. Mah-Mah! Mah-Mah! Mah-Mah! proklamerade han glatt efter att han fått syn på mig, och mitt hjärta smälte som en isglass i varmaste juli.

Vi handlade och tittade på tåg, som vanligt. Glad som en lärka var han hela hemvägen, och visste minsann vart vi skulle för att se tågen.IMG_1367

Nu har vi kört länge med cityhjulen på Mountain Buggyn, enbart för att jag inte orkat pumpa de stora terränghjulen. Måste komma ihåg att göra det, för det är SÅ mycket roligare att rulla den med större hjul. Våren till ära har jag också packat undan 7 A.M. Enfant-åkpåsen, och kör på en Lodger Bunker fleeceåkpåse som jag köpt på Tradera.

Väl hemma fiskade H genast upp det lilla nätet med Babybel-ostar ur varukorgen, och satte sig till bords och krävde ”Toh!”. Vi smaskade i oss de små ostarna till mellis, precis som vi brukar. Sedan ville H leka med sin stapelgubbe från Brio som mormor hade med sig till påsk, titta på ”I drömmarnas trädgård” och höra mig läsa ”Max blöja”. Samtidigt. Jag vet inte var han får all energi ifrån, men han är inte still en sekund, och har typ noll koncentrationsförmåga.

Efter ett besök på pottan (dock utan resultat) busade han runt i badrummet, satte sig i badbaljan och lekte tittut mellan skötbordets ben. Och jag satt på golvet och grät en skvätt över hur fin han är. Måtte inget ont någonsin hända honom!

Och vad ska en tro om detta då?

IMG_1371

Tre dagar är dessutom en efterhandskonstruktion ifrån appens sida. Beräknad startdag var egentligen i fredags. Och då kom det typ två droppar blod. Samma sak i lördags, då appen hade justerat sig och tyckte att det var startdagen. I söndags fanns inte en antydan till blod, och appen försökte för tredje dagen i rad med att ”Your next cycle is about to begin”, för att sedan i måndags ha givit upp och meddelat att ”Your next cycle seems to be late”, med minusräkning av dagarna.

Dag 33 i cykeln idag. Normalt är typ 28 dagar, men efter graviditeten med H har det hänt några gånger att det blivit 31 dagar, även om det mest var när jag ammade. Förutom den sjukt-barn-konstant-på-tutten-i-en-vecka-relaterade 39-dagarscykeln över jul har det bara varit 25- till 29-dagarscykler sedan sommaren, då jag hade tre 31-dagarscykler på raken efter en 26- och en 27-dagarscykel, som var de första efter mensens återkomst förra våren.

Jag mår i princip som vanligt, även om jag hade en del mysko kroppsliga fenomen tidigare i månaden, med frossa, blossande kinder, stekheta bröst, insidor av lår, orolig sömn och nattsvettningar. De senaste dagarna har dock två fenomen jag inte alls känt av sedan jag faktiskt var gravid dykt upp; mina läppar smakar lakrits (trots att jag inte ätit det), och jag får plötsliga hugg i ligamenten när jag nyser eller reser mig upp från sittande. Däremot är brösten varken svullna eller ömma. Jag vet inte vad jag ska tro, men avvaktar några dagar till innan jag tar ett test…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *