Måndag, fast tisdag

Måndag, fast tisdag

Så var det dags för en ny arbetsvecka igen, och dagen har varit en typisk måndag, då inget vettigt blir gjort på kontoret utöver att ringa av samtal och svara av mejl som inkommit under långhelgen. Och att det sen egentligen är tisdag har gjort förvirringen stor.

Igår var B iväg på en social plikt i form av en öppet hus-tillställning hos en släkting som fyllde jämnt. I nästan åtta timmar var han borta, vilket gjorde mig arg som ett bi när han kom hem efter klockan sju på kvällen. I mitt huvud hade fyra timmar inklusive restid varit alldeles tillräckligt, för det var väl mest bara ett pliktskyldigt deltagande, och inte ett NÖJE han skulle iväg på? Tyckte hon som haft hand om telningen två dagar i rad, efter att fadersenheten dagen innan hade varit ute på ett sanktionerat nöje i form av rockkonsert. Dessa tankar hade jag tydligen inte riktigt förmedlat, för B ställde sig helt frågande till min surma.

Två dagar med huvudansvar för barnet, och då  jag dessutom varit den som gått upp vid sex-sjuish båda morgnarna för att roa sagda barn. Det räckte för att jag skulle gå helt bananas. Ingen mens heller, så jag vet inte om det är PMS-hormoner som spökar. Eller något annat? Gosh, jag måste nog ta ett test om inget mer händer på blödarfronten inom de närmsta dagarna. Dag 32 i menscykeln idag, och nästan ingen amning alls att skylla på denna gång. H vaknar fortfarande någon gång per natt, sätter sig upp och gastar ”duhduh” och drar i mina kläder, men brukar gå att lirka bort efter en kort stunds snuttande och erbjudande om vatten/napp/sova kudden istället.

Nu är jag på väg hemåt, och längtar ihjäl mig efter den kommande flytten. Som dessutom skjutits fram tre dagar helt i onödan på grund av att B och svärmor gaddat ihop sig. Vi får tillträde fredagen den 27/5. Bara att åka och skriva under papper och betala en hiskelig summa pengar (eller ja, det är ju mest banken som betalar, men ändå) få nycklarna på förmiddagen, och möta upp flyttlasset direkt efter, tyckte jag. Men NEJDÅ. Svärmor tyckte det var för bökigt och stressigt, och fick med sig B, som är totalt uppstressad över hela konceptet att flytta, så nu går flyttlasset först på måndagen.

Och nyttan med detta skulle vara? Att vi slipper ha möte på banken, ta emot flyttlass och hämta H kl 16 samma dag. Och istället  ”få helgen på oss” att kolla städning (vem bryr sig egentligen om det när en ändå ska komma med ett flyttlass?), planera (vi vet redan vad som ska stå var) och flytta över det viktigaste (typ skafferiets innehåll, enligt svärmor?) med bil. Hur detta skulle vara smidigare än att möta upp en flyttbil där vi sett till att det viktigaste markerats och kommit på plats på fredagen övergår mitt förstånd. Säng, matbord och en weekendväska var med ombyten och tandborste är ju allt en egentligen behöver första natten, och då har en ju istället hela helgen på plats att packa upp ytterligare. Och slipper helt ta ledigt från jobbet utöver fredagen! Och färdigmat ur kartong är väl helt okej i ett par dagar? En låda med några köksgrejor, tvål och dasspapper är väl inte heller omöjligt att packa upp första dagen? Nota bene att vi faktiskt ska anlita en flyttfirma. Men det är ju SÅ MYCKET SMIDIGARE att själva åka x gånger med bilen under en helg OCKSÅ istället för att allt kommer med flyttbilen på fredagen. Eller?

Jaja. Jag älskar B:s familj som de är, men det här med att krångla till saker som inte behöver vara krångliga är de världsmästare på, allihopa. Sålunda överröstad får jag spendera en helg i flyttkaos i huset vi lämnar, istället för att börja boa i det nya. Själv älskar jag att flytta. Flytta in vill säga. Flytta ut är tråkigare, och nu får jag en vacker majhelg med det senare snarare än det förra. Och H ska ju likväl antingen lämnas/hämtas på förskolan eller lämpas av på släkting måndag och tisdag också…Men jag är inte bitter 😉

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *