Det har börjat sjunka in nu… (triggervarning: långt inlägg med husskryt)

Det har börjat sjunka in nu… (triggervarning: långt inlägg med husskryt)

…det här att vi snart ska flytta. Till vårat egna jättefina hus, där vi ska bo många, många år – ja, en livstid, har jag tänkt mig – framöver. Vi var och kikade igen i tisdags, med en elektriker och en byggkunnig släkting till B. Magkänslan är så bra!

Huset är byggt i mitten av 1960-talet och ligger vidunderligt vackert i nedre kanten av ett villaområde, med bara en lokalgata i princip utan genomfart och ett stycke vassbeklädd sankmark nedanför trädgården, mot en havsvik med småbåtsbryggor. Det är en souterrängvilla i rött tegel, med en långsträckt balkong på överplan mot sjösidan och en trappa ner till trädgården, där även trädgårdsentrén in i soutterrängplanet finns. Huset ligger uppe i överkant av tomten, så att hela trädgården är ner mot vattnet och den lilla arealen om drygt 1 000 kvm faktiskt känns ganska stor. Men ändå liksom överkomligt stor, så att det känns realistiskt att faktiskt kunna hålla efter trädgården och skapa alldeles lagom många rabatter och odlingsland.

Det tidigare lågsluttande typiska 60-talstaket har för bara några år sedan bytts ut mot ett valmat tegeltak lite påminnande om 80-talets mexitegelvillor (som jag för övrigt tycker är en riktigt snygg hustyp, det står jag för), och försetts med ordentlig ventilation. En noggrann dränering och grundisolering har gjorts för inte alltför många år sedan, och den fuktrisk som alltid finns i hus med boyta delvis under mark känns helt under kontroll. Fuktmätningar med bra värden är gjorda.

De små frågetecknen konstruktionsmässigt var duschen vid bastun, vars ytskikt och golvbrunn är riktigt gamla och där tröskeln ut till B:s blivande ”man cave” skulle behöva förbättras till undvikande av översvämningsrisk vid stopp i golvbrunnen. Det finns dock två duschar samt ett badkar till i huset, så användningen av bastuduschen blir nog tämligen sparsam. Samt att några fönster var på upphällningen (men de flesta är redan bytta). Skillnaden mellan att ha renoveringsbehov av fönster i ett 60-talshus kontra ett 30-talshus med handblåst glas och spröjs överallt är dock enorm. Det är en betydligt smalare sak att byta ut några fönster i nya huset än att ta itu med alla fönster i nuvarande hus. Även om det underbara ljuset genom de handblåsta fönsterglasen är en av få saker jag verkligen kommer att sakna efter flytten. Men, men, tänk bara på det praktiska i att kunna köpa i princip vilket färdigt fönster som helst och bara montera in, istället för att behöva renovera spröjsade fönster från grunden. Och putsningen sen! Waaay better för en barnfamilj med alldeles för lite tid för att agera byggnadsvårdare.

Beträffande elen var det enda bekymret att elen inte är jordad i matrumsdelen av köket, vilket den borde vara eftersom den tekniskt sett är en del av köket. Hela källarvåningen och köket har jordad el, så det borde såklart jordas i den lilla del av övervåningen som är kvar. Men det är ingen större grej att fixa.

Naturligtvis var jag alldeles för upptagen med att gå runt och bara insupa mitt blivande hem istället för att fotografera, så det blir inga bilder denna gång heller. Men huset ser ut som följande på insidan:

Från gatan kommer en in på uppfarten med huvudentrén på ”övervåningen” och ett dubbelgarage i vinkel. Dörren är original med tungt trä (teak?) och portklapp och leder in till en hall. Till vänster ligger trapphuset, som är stort och öppet, med träspaljé som avgränsning mot hallen. Det är två raka halvtrappor med ett mellanplan mitt på ner till souterrängplanet. Hallen fortsätter med en gång till vänster, som leder in i den lilla delen av vardagsrummet och en gång till höger som leder till ett sovrum och ett badrum med duschhörna.

Rakt fram från entrén ligger matsalsdelen av köket med burspråk (80-talstillbyggnad, men fint ändå) där matbordet kan stå med magnifik sjöutsikt, utgång till balkongen som går längs med hela långsidan mot vattnet, med köket som ett rymligt u till höger, och dörren in till stora delen av vardagsrummet till vänster. Vardagsrummet som nås från två håll är delat i tu av en uppmurad vitputsad eldstad med insats. Insatsen är idag vänd endast mot den stora delen av rummet, och en förbättringstanke framöver är såklart att sätta in en insats med glas åt båda sidorna.

Väl nedanför trappan ligger en mindre korridor som slutar vid den nedre entrédörren rakt fram, med en separat wc och ett mindre sovrum till vänster. Till höger ligger vårt blivande sovrum, med eget anslutande badrum med både duschhörna och badkar, och ett litet, litet  angränsande rum (perfekt barnkammare en suite med föräldrasovrummet, och platsen där vi ska ställa en juniorsäng till H) som i sin tur ansluter till ett litet förråd. Båda sovrummen har stora fönster mot trädgårds-/sjösidan.

Direkt till höger om trappan ligger en liten korridor som ansluter till ett litet under-trappan-förråd där elskåpet sitter, ett matkällarförråd och ytterligare ett litet förrådsrum. Direkt till höger är passagen till delen i vinkel, som alltså är under garaget, ett öppet hallrum som har en dörr till pannrummet där bergvärmepumpen och centraldammsugaren sitter, och en dörr till tvättstugan (tvättmaskin, torktumlare, torkskåp, diskho, diskbänk och en massa över- och underskåp). Genom en smal öppning kommer man sedan in till det som var cloun för B i det hela; hans man cave. En stor gillestuga med röd heltäckningsmatta (mycket hifi-mässigt enligt B!) och ljusinsläpp i betongglas. Dörr in till f.d. oljerummet (som ska bli vinkällare) och dörr in till duschutrymmet och bastun.

Ja det var det: 170 kvm boyta och ca 70 kvm biyta. Bara att flytta in och trivas! Ytor och en massa förvaring istället för relativ trångboddhet helt utan förvaring. Inte ett snedtak någonstans, utan alla rum är helt möblerbara. H kommer att kunna springa runt och leka utan att snubbla på möbler. Vi kommer att ha frys i köket istället för i källaren. Ett riktigt skafferiskåp med lådinsats istället för ett överskåp här, en låda där, ett skåp ovanför kylen o.s.v. Kryddinsats i en låda bredvid spisen (extra bred induktionshäll med dubbla ugnar, varvid en microkombo!) istället för kryddförvaring i skåpet med fläktslangen ovanför spisen, där jag blir överfallen av kryddburkar jämt och ständigt, som sedan faller i klinkergolvet och splittras i miljarders miljarders vassa skärvor som snabbt måste dammsugas upp medan en med andra handen försöker hålla barn och djur borta. Två städskåp och ett antal inbyggda garderober utspridda i hela huset. Antal inbyggda garderober/städskåp/hela skafferiskåp i nuvarande hus är exakt 0. Det minsta sovrummet har fått agera klädkammare med fem lösa garderober inklämda och en klädstång under snedtaket.

Flytten löser också vår största boendekonflikt. B:s enorma stereoanläggning som tar upp halva vårt nuvarande vardagsrum. Vilket begränsar vår umgängesyta till ett halvt vardagsrum, som ska rymma såväl tv och fåtöljer som bokhylla och agera lekhörna för H, samt det lilla arbetsköket som nätt och jämt rymmer köksbordet och har ”passagen” som korkar igen hela nedervåningen. Där hörnet på köksbordet nästan möter diskbänken och en nästan måste klämma sig förbi även när det inte står någon och grejar vid diskhon. Poff! Borta. B får framöver husera i sin alldeles egna man cave med all sin stereoutrustning, och jag kan sitta i en fåtölj i vardagsrummet och bara njuta av sjöutsikten och en brasa i spisen. När en tänker på det är det inte konstigt att vi går varandra på nerverna ibland nu. All vår vakna tid spenderas på ca 20 övermöblerade kvadratmeter, som vi lämnar bara för att gå på toaletten, duscha och sova. De två ”överblivna” sovrummen som egentligen är våra respektive kontor/gästrum är nästan alltid belamrade med allt vi inte har någon förvaring för.

Jag sitter konstant och känner att det bara går för bra nu. Kan jag verkligen ha förtjänat detta? Men väljer för det mesta att tänka: ”Ja, det har jag banne mig!”. Sådär himlastormande bra har mitt liv sällan eller aldrig varit, så det är min tur att få ha det bra nu. Jag tänker glädjas åt min underbara familj och vårt nya hus istället för att gå runt och känna att jag inte är värd det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *