Ursäkta tajmingen!

Ursäkta tajmingen!

Insåg att mitt lilla glädjeinlägg igår kanske inte var helt vältajmat sådär några timmar efter att Europa återigen drabbats av ett fruktansvärt terrorattentat.

Det var såklart inte meningen att vara okänslig, utan jag råkade bara få ett litet glädjefnatt efter att äntligen ha lyckats logga in på Skatteverkets hemsida och fick se den största skatteåterbäringen jag någonsin fått, och tänkte mig inte för.

Jag är såklart också ledsen – och rädd – över det som hände i Bryssel. Och arg. Även om de glatt dansande fjärilarna i magen över vår kommande flytt gör sitt till för att min övervägande känsla just nu ändå är LYCKA. Och det är ju också okej, tycker jag, att få glädja sig över sitt egna livs glädjeämnen även när det sker hemskheter ute i världen.

Men visst tänker jag också på de döda, skadade och anhöriga. På de flyktingar som oförskyllt kommer att få lida för det extremisterna gör. På att det är så fucked up att jag själv blir rädd ibland när jag åker flygplan, buss eller tunnelbana med personer som ser ut att komma från Mellanöstern/Nordafrika. Jag vet ju bättre, men den plötsliga rädslan kan jag ändå inte stoppa. När någon också har kläder som avviker, ser stressad eller nervös ut, har något religiöst attribut synligt, eller bara en svart ryggsäck. (Och vem tusan skulle förresten inte se stressad och nervös ut när en hel incheckningskö glor på dig som om du vore en terrorist, när du i själva verket är en helt vanlig människa som ska åka på en weekendresa till Rom?)

Vad händer med världen egentligen?

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *