Utsövda igen

Utsövda igen

Igår hade jag hämtningstjänst och lämnade kontoret vid 14.30 för att hinna hämta till 16.00, men var mer glad att få se mitt bustroll än stressad över högarna som låg kvar på skrivbordet. Tiden när han kommer att slänga sig i min famn och lyckligt utbrista ”mammamammamma” varje gång jag dyker upp kommer inte att vara för evigt…

Vi gick och handlade paprika, och H fick sin obligatoriska banan. Jag valde den allra största åt honom, men han slök den ändå på nolltid. Enligt förskolan hade han ätit mängder (och bajsat tre gånger!) och sovit bra, så det verkar vara en bra period igen. Sjukdomar och tandsprickning förbi för denna gång! (Jag vet inte ens vilka tänder som kommit, för han vill inte gapa och visa, men i vart fall en ”huggtand”, troligen två, har tittat fram, och kanske någon längre bak också.)

På hemvägen tog vi återigen omvägen förbi tågstationen, så han fick titta på några tåg som susade förbi. Hemma blev det ändå mest matlagning medan H satt i rummet bredvid och tittade på ”I drömmarnas trädgård”. Till middagen åt han en ostmuffin samt potatisen och såsen från gulaschgrytan. Köttet och paprikan ratades helt.

Den här veckan har han faktisk suttit med och ätit vid middagen varje kväll, utan större bekymmer. Men han väljer noggrannt ut vad han vill ha, och det är oftast bara de ”vita” tillbehören. I måndags åt han bara bröd och gräddfil och ratade pulled beef, i tisdags åt han nästan bara den såsindränkta pastan och bara några små bitar kyckling, i onsdags ratade han lax och grönsaker, men åt gärna ris indränkt i kokosmjölkssås. Och så bara potatis, sås och ostmuffin igår. Jaja, han verkar ju växa som han ska i alla fall, så det är väl bara att låta honom hållas, även om det är trist att det mest bara är processade hel- och halvfabrikat som han gillar i kött- och fiskväg.

Efter middagen igår tog jag nattningen, för att låta mannen sitta kvar och tycka synd om sig själv. Han har en mansförkylning de luxe, och spenderar hela middagarna med att gnälla över att han har ont i halsen och inte kan öppna munnen eller svälja. Verkligen jättekul sällskap.

Och det gick som det gick med nattningen. Strax före 23 vaknade jag av att B stod och gestikulerade att jag skulle flytta till min sida av sängen. Sovande småbarn borde skrivas ut på recept för folk med insomningsproblem.

Men 20-06 är förmodlingen sundare än mitt vanliga 00-06 eller 01-06, så det är väl bara att tacka och ta emot sömnen när den ges. Gullungen sov nog natten igenom också. Kanske är amningsslutet verkligen här nu?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *