En lever och lär

En lever och lär

Jag har alltid avskytt vintern. Verkligen avskytt den, och haft som högsta önskan att få gå i ide. Bara låsa in mig i ett varmt rum med böcker, filmer och mat, och inte behöva gå ut igen förrän våren har kommit.

De senaste åren har jag dock märkt att jag inte lider så mycket av vintern längre. Rentav tycker att den är ganska mysig. Går på långpromenader — helt frivilligt! — i femton minus, och tycker att det är uppfriskande. Det har skett lite gradvis.

Sen ser jag ungflickorna där de går i sina tunna, tajta stretchjeans, midjekorta jackor och tygskor, ofta utan mössa och vantar. Och inser att det var sant som de sa när jag var liten – det finns inget (nåja…) dåligt väder, bara dåliga kläder.

För lika gradvis som jag börjat uppskatta vintern så har följande plagg blivit en obligatorisk del i min vintergarderob: långa kappor, fleecetröjor att ha under vid behov, tjocka mössor och vantar, halsdukar som är mer varma än snygga, tjocksulade läderkängor med fårskinnsfoder, täckkjol.

Tänka sig…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *