Lördagsutflykt med nya Babyzen Yoyo+

Lördagsutflykt med nya Babyzen Yoyo+

Igår fick jag äntligen chansen att provköra min nya Babyzen Yoyo+. Detta eftersom min oäkta hälft varit ute på galej, och således icke körbar, när det var dags för babysim på lördagsförmiddagen.

Efter frukost gav vi oss iväg mot staden, där vi först skulle svänga förbi SL:s hittegodsavdelning, som ligger nära T-centralen, för att därifrån fortsätta vidare med blåa linjen mot Solna och Turkosen.

Redan när vi väntade på bussen som skulle ta oss till tunnelbanan fick jag tillfälle att prova sufflettens skydd mot den lågt stående februarisolen. Och nog har något förbättrats, för med den lilla solskärmen nedfälld var H:s ögon skuggade även när vi stod rakt mot solen.

IMG_0935

Själva rullet är ganska likt den gamla versionen, även om själva chassit känns påtagligt mer stabilt, vilket ju även den ökade maxvikten upp till 18 kg skvallrar om. Men över vårvinterns gator med is och grusdrivor blir det ändå rätt skakigt på grund av Yoyons små – och relativt hårda – hjul.

Handtaget och bakaxeln är nog tyvärr oförändrade, och är en sak jag stört mig på även på vår ”gamla” Yoyo som vi köpte i januari 2015. Handtaget känns rätt kort även för lilla mig på obetydliga 163 cm ovanför marken, och det går ganska rakt upp från bakaxeln sett, vilket gör att en lätt sparkar i bakaxeln, eller i värsta fall lyckas trycka ner bromsen, när en går. Detta löser jag genom att oftast gå snett bakom Yoyon och styra med bara en hand, vilket oftast fungerar jättebra (på plant underlag). Annars gäller det att komma ihåg att antingen korta ner sina steg, eller att hålla armarna längre fram än vad en gör med större vagnar. En vänjer sig när en använder Yoyon lite oftare, tror jag.

När vi kom till T-centralen började jag med att åka hissen upp från spåren. Medan jag gjorde det kände jag mig småfånig när jag genom hissens fönster såg föräldrar med mycket större och tyngre större Brio- och Mountain Buggy-vagnar som obehindrat åkte rulltrappa upp. Jag har faktiskt aldrig vågat åka rulltrappa med barnvagn. Som boende ute i villaförorten, med jobb bortanför stan, är rulltrappor inte heller en del av vår vardag på samma sätt som jag gissar att de är för innerstadsföräldrar. Så när jag kom fram till utgången mot SL:s hittegods samlade jag mod och rullade på Yoyon på rulltrappan. Och det var ju ingen konst alls, med en liten vagn som knappt väger något alls! Eftersom den är så smal går det till och med att släppa förbi gående på sidan av. Sedan åkte jag rulltrappa hejvilt: tillbaka ner till T-centralen, ner till blå linjen och upp från spåren i Solna. Jag provade att ha vagnen både framför mig och bakom mig, och det gick lika bra vilket som (även om det var lite kallsvettigt att ha vagnen framför sig i den branta rulltrappan ner till blå linje).

IMG_0946

(Plånboksdelen till mitt mobilfodral återfick jag förresten helt intakt och med alla kort i, inklusive mitt nationella id-kort. Hur glad är jag inte över att jag hade is i magen och inte bara spärrade allt genast när den försvann?)

Väl framme på babysimmet grusades mina planer att kunna ha Yoyon hopfälld i skåpet, för den var något för bred för att dörren skulle gå att stänga. Men hellre ha den hängande i ett öppet skåp än stående utanför entrén, tänkte jag. Och den hängde kvar när vi var klara, så det gick ju bra ändå. På babysimmet var det en fotograf närvarande, så en fick möjlighet att köpa undervattensbilder på ens telning. Och det var ju jätteroligt, även om det blev i princip noll undervisning utan mest bara fri lek i väntan på ens tur hos fotografen. Bäst var också att jag beställt bilder och lämnat mobilnumret till fotografen, för kort efter att vi lämnat lokalen fick jag ett SMS från fotografen att hon sett H:s vantar ligga kvar i omklädningsrummet. Hon såg att det var hans för att hon noterade hans fina färgglada kläder, inklusive den till vantarna hörande mössan. Ibland har en tur!

Efter simmet somnade H fridfullt i Yoyon, och verkade inte alls ha några bekymmer med att Yoyon viloläge är långt ifrån plant. Jag och min lillebror åt sushi till lunch, drog vidare till ett kafé och fikade, och började gå mot busshållplatsen, innan H vaknade till liv igen. Babyzen Yoyo+ var (precis som sin föregångare) väldigt lätt och smidig att ha med på både buss och tunnelbana.

Väl hemma år H en stadig portion lunch-middag bestående av favoriterna Gramigna (äggpasta som är typ som långa makaroner) och kalkonköttbullar (allt dränkt i ketchup). Vi har resignerat lite. Vår inställning att ”det är bara att ge honom samma mat som oss, så vänjer han sig vid en varierad kost” har lite grann fått ge vika för insikten att han allt som oftast inte alls vill ha den mat vi äter, utan helst äter pasta, korv, köttbullar, hamburgare och pannkakor. Typisk barnmat med andra ord. Vi fortsätter försöka ge honom ”riktig” mat, men ibland vill vi ju att han faktiskt ska få i sig en hel portion mat också…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *