Att klippa eller inte klippa

Att klippa eller inte klippa

H börjar bli långhårig, eller rättare sagt få lång lugg, igen. Han sportar just nu en jättesöt liten hockeyfrilla, och jag är inte alls sugen på att ”pojkklippa” mitt lilla bustroll any day soon.

Jag har ju sett hur andras småttingar gått från trollunge till nästan vuxen när första frisörbesöket avklarats. Jag är inte redo för det. Inte ännu. Jag älskar hur han har en hel gloria av rufs runt huvudet när han vaknar och kommer tassande efter mig när jag smugit upp för att gå på toaletten i arla morgonstund. Även om han ofta har ett helt skatbo av rufstovigt hår på bakhuvudet.

image

Men ungen måste ju se något också. Av tidigare erfarenheter vet jag ju att min luggklippning alltid resulterar i en alldeles för rak och alldeles för kort pottfrilla. H är ju såklart söt i det också (han kan omöjligt vara något annat, rent objektivt alltså…), med det är kanske inte den o-p-t-i-m-a-l-a frisyren på honom. Om en säger så.

Så vad göra? Klippa själv? Klippa hos frisör? Låta det växa och räkna med att det faller ur ögonen när det blir längre? Sätta upp luggen i en liten tofs tills dess?

Att klippa eller inte klippa. Det är frågan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *