Kräksjukan in da house?

Kräksjukan in da house?

Nedan följer en detaljerad berättelse ur vardagen som småbarnsförälder. Kräsmagade bör sluta läsa efter nästa stycke.

Igår var det min tur att hämta på föris. H var glad att se mig, med inte vidare sugen på att gå därifrån. Han hade inte tid. Det fanns ju kritor att gnaga på, tennisbollar att låta rulla genom rören på väggen, rum att springa igenom!

Väl hemma fick han en banan och lite knäckebröd till mellis. Plötsligt när han satt där kurrade det plötsligt ljudligt till i hans mage, och kort senare höll han på att lyfta från stolen av jordens ljudligaste prutt. Han skrattade så att han kiknade, medan jag började titta efter närmaste flyktväg till badrummet och skötbordet, för det lät lite som att han gambled and lost, så att säga.

Väl uppe på skötbordet kunde jag konstatera att den ljudliga explosionen var en hagelsvärm av hela majskorn som pepprat blöjan full, och annars bara lite vätska. Jaha, majs till lunchen på föris idag, tänkte jag, och satte på en ny blöja.

Jag började montera vår nya taklampa till sovrummet, medan gossen snällt lekte med bilar på golvet bredvid (eh… nej… han kröp i cirklar runt mig och gjorde utfall mot lampan, tog kartongen och plastpåsarna som lampans delar legat i och kastade dem runt i rummet).

Det kom ett antal ljudliga pruttar från gossebarnet, och en lukt av ruttnande vass och dy började sprida sig i rummet. När gossen reste sig hängde blöjan ner till knäna. En snabb utryckning till badrummet igen, och en hel lerpöl hade infunnit sig i blöjan denna gång.

Sedan förflöt resten av eftermiddagskvällen som vanligt, det vill säga barnet var trött och grinigt och ville mest sitta i en fåtölj och titta på diverse animerade barnsånger på YouTube. Så länge mamman tittade med honom, förstås. De största hitsen just nu, enligt H, är ”Huvud, axlar, knä och tå” och ”Klappa händerna när du är riktigt glad” med en halvtaskigt animerad björn som sjunger med mycket monoton stämma. Ja ja, så länge han är nöjd så….

Vi åt middag när B kom hem, och gossen nattades efter att vi äntligen fått upp taklampan i sovrummet. Sedan var allt fridfullt under kvällen. (Som det – törs jag säga detta högt? – faktiskt varit sedan vi kom hem från Trysil – inte ett uppvak från nattning och fram till 6-7 på morgonen. Igår morse smög jag för första gången upp på morgonen helt utan att ha ammat sedan morgonen innan.) Vi gick och lade oss kring midnatt, fipplade lite på varsin telefon eftersom den lilla varelsen mellan oss i sängen förhindrar varje form av kramar, samtal eller annat efter sängdags.

En stund efter att jag släckt lampan började H gnussa runt i sömnen. Jag låg med ryggen mot honom, och han gosade in sig mot min rygg och fick fatt i en slinga av mitt hår som han låg och gnuggade mellan fingrarna. Plötsligt får han en konstig torrhosta, som övergår i ett mer gurglande ljud. Jag inser: han kräks! I sängen, förmodligen över min rygg och mitt hår. Jag ropar till B: ”Nu kräks han!”. B får panik för att barnet tydligen rullat över på rygg mitt i kräkandet, och jag flyger upp ur sängen, trots att jag är övertygad om att jag har kräks över hela ryggen. Det hade jag inte. Men gossen hade rullat hela ansiktet i det, och både hans och min kudde och lakanet är fulla med stinkspyor, komplett med hela bitar från förskolelunchens svarta oliver. Med mera.

B får ta upp och duscha av barnet, medan jag byter lakan och startar tvättmaskinen. H är knappt vaken och väldigt förvirrad över vad som hänt, och somnar snabbt om (efter krav på ”duhduh” så klart, men det får han ju fortfarande när han verkligen vill). Sedan är natten åter lugn, och ingen vaknar när jag smyger iväg till jobbet vid halv åtta. Jag låg kvar en extra timme för att känna efter så att jag inte hade några konstiga känningar som kunde tyda på magsjuka. Men jag mådde bra, och gör det alltjämt. Lillgrisen mår också bra och är pigg och glad som vanligt, enligt rapporterna hemifrån från i förmiddags.

Så, vinterkräksjuka, eller bara något han ätit? Högst oklart. Mina erfarenheter av vinterkräkan har varit mycket… mer… om en säger så. En lösbajs och en kräk och sedan fridens liljor känns lite väl lindrigt. Jaja, B är hemma med barnet idag, så får vi se vad som händer. Förmodligen håller vi honom hemma imorgon också, bara för att vara på den säkra sidan. Men en kanske inte måste vänta 48 timmar för EN enda spya?

Det var för övrigt allra första gången som H kräktes ”på riktigt” efter att han slutade vara ett kräkbarn där vid 8-9 månader. Obehagligt, men bara att vänja sig vid, I guess…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *