Halvvägs genom babysim steg 2, andra omgången

Halvvägs genom babysim steg 2, andra omgången

Det är inte klokt vad tiden går, plötsligt har vi tagit oss igenom halva steg 2 på babysimmet. Det känns som att vi nyss började om igen, och inte alls som längesedan vi kom halvvägs genom kursen förra gången.

Så här långt har det varit lite olikt steg 2 på Aqualife på Sveavägen, där vi gick tidigare. Det är mycket mera dyk, och hittills inget moment där barnen får hoppa själva från madrasser/kanten. Ringar och armpuffar används i samma utsträckning, och det är sång både till inledning och avslut.

Det är helt klart större och fräschare lokaler på Medley Turkosen i Solna, även om omklädningsrummet ändå blir överfullt på en gång när ett antal skötbäddar med bebisar breds ut över golvet. Bassängen är stor och ligger i ett ljust rum med högt i tak och mycket fönsterytor. Vi valde att åka till ett Medley längre ifrån hemmet för att vi ville vara säkra på att få vara två föräldrar i bassängen, precis som vi förut åkte in till stan av samma anledning.

Men det är också mycket mer opersonligt på Medley. Jag vet faktiskt fortfarande inte vad instruktören heter, och jag hör kanske hälften av det hon säger under lektionerna, för det är så dålig akustik i rummet. Det är knappt någon personlig undervisning heller, utan mer att instruktören förevisar en övning med en docka, som vi sedan övar på. Eller så bara får vi badring eller armpuffar utan några särskilda instruktioner (eller inga jag hör i alla fall). Nästan ingen där hälsar i omklädningsrummet heller.

Men eftersom Aqualife lade ner sin babysimverksamhet finns ingen större poäng i att göra jämförelser. Båda ställena har varit bra på sitt sätt. Och att äta lördagslunch med lillebrorsan har blivit en trevlig vana som kommit av att vi befinner oss i hans kvarter.

Efter babysimmet igår (då H var nöjd och glad och orädd, och sin vana trogen kissade på omklädningsrummets golv sekunden efter att blöjan åkte av) åt vi lång lunch medan barnet sov i vagnen i 2,5 timmar. (Han fick banan och grötklämmis i omklädningsrummet först, så han låg inte hungrig.)

Sedan ratade han blodpuddingen vi stekte till honom vid hemkomst, och mestadels även fiskpinnarna vi försökte ge honom före läggdags. Men en stor portion gröt och ett kokt ägg till frukost, två bananer (en i matbutiken på vägen hem också) en klämmis och lite bröd var kanske tillräckligt för honom. Han äter inte mycket mat hemma, utan föredrar frukt, gröt, klämmisar och mackor. På förskolan äter han tydligen mer mat än de flesta andra barnen. Vet inte om det är vår kokkonst eller sällskapet han dissar?

Jag slängde ihop en beef bontana till mig och B till middag efter att H somnat. Som den på Texas Longhorn. (Det är så gott, och var nog den enda riktiga cravingen jag hade under graviditeten med H. Eller inte den enda, jag hade dille på de där rena fräscha asiatiska/thailändska smakerna också – koriander, lime, citrongräs, chili, ingefära…Sommaren då jag var höggravid brukade jag i alla fall göra beef bontana till mig, medan B åt det grillade köttet på mer traditionellt somrigt manér.) Igår köpte vi Texas Longhorns nachos och ostsås med jalapeno färdigt från butik, och så gjorde jag egna refried beans och stekte utskuren biff i grillpannan. Ett lager värmda nachos, toppade med refried beans (svarta bönor, lök, vitlök, spiskummin, mald koriander, rökt chilipulver, olja), ostsås och köttet i skivor samt hackad rödlök och inlagd jalapeno ovanpå. Ett par kalla IPA till. Mmmmm…syndigt gott!

Idag var vi på en tidig middag som var en liten överraskningsfest för en vän till Björns familj. Hon fyllde 30 och var väldigt förvånad över att se ett stort gäng på restaurangen, dit hon kommit för att möta sin mamma och syster. Det var trevligt, men H var uppe i varv och ville inte sitta still vid bordet, så det var inte så avslappnat för mig och B, direkt. Illbattingen sprang mest upp och ned för trapporna, försökte slå sönder inredningen med en kvast, tände och släckte lampor, och försökte få fatt i ljuslyktorna på borden. När det serverades tårta mot slutet satt han dock som ett litet ljus och ropade ”kaka!” tills han fick en bit som han åt tyst och lugnt, men med synbar glädje och entusiasm…

Jahapp, så var det söndag och dags att förbereda sig inför arbetsveckan igen. Vi har inte ens hunnit packa upp och tvätta efter resan ännu. När ska vi någonsin komma ikapp med hushållsarbetet, och skaffa oss rutiner som fungerar?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *