Hell hours

Hell hours

”Hell hour” har jag hört den kallas, timmen mellan dagishämtning och middagsdags. Tiden då barnen är som grinigast, hungrigast och tröttast.

Ja, vad kan jag säga? Jag förstår varför det kallas hell hour. I vårt fall är det snarare tre timmar än en, och medan jag försöker förbereda middag är det bara gnäll, gråt och bråk. Barnet gör ALLT han inte får, och stökar ner mer än jag någonsin trodde att en så liten människa skulle klara av på så kort tid.

Jag har klivit på tre mandarinklyftor den senaste kvarten, stoppat barnet från att både hångla upp teven och banka på den med en kastanjett, barnet tjuter och jag känner mig som en urvriden trasa.

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *